Back in business

Jag förstår inte var tiden tar vägen... Plötsligt har det gått ännu en vecka. Och återigen konstaterar man att man inte har hunnit allt som man hade tänkt sig. Ja, jag säger då det :)

Nåväl, vår helg i Stockholm blev som alltid jättemysig. Vädret var underbart och vi hann med både korvgrillning på engångsgrill ute vid en underbar plats som heter Rosersbergs slott, traskande i Stockholm City, och påskmiddag hos systers svärföräldrar. En hel del gosande med systers lilla nyinförskaffade chihuahuavalp blev det förstås, jag försökte även smuggla med honom hem i handväskan men se, det gick inte syster med på :D
Dock tror jag min vovse var mest nöjd över det då en liten bjäbbande och nafsande valp kanske inte var riktigt hans melodi ;) Han tittade lite förvånat på honom och lufsade iväg och funderade säkert på om det var en ny pipleksak eller nåt... :)
Däremot fick vi med kusin M hem och det är ju alltid trevligt, så nu är man trebarnsmamma tillfälligt. Dock åker han hem nu till helgen, men det fina är att hela systerfamiljen kommer igen till nästa helg, så det känns helt ok :)

Det här blev ett hafsigt och stressigt inlägg men så är det när man försöker svänga ihop ngt på sin lunch... men ett livstecken blev det iaf ;)

I´ll be back

Glad Påsk

GLAD PÅSK TILL ALLA :)

Vi drar till Stockholm och kära syster och firar där!

Vädret ska visst bli toppen.

Det blir en skön helg!

Rosett

Lady Gaga i rosettfrisyr. Japp, Lady Gagas rosettfrisyr står högt i kurs här hemma nu :) jag har tränat och tränat på dottern och efter en japansk videovisning på www.chic.se fick vi till det...

Nu är det bara ett par Wayfarer som fattas så är dottern helnöjd ;)

Personligen tycker jag att det är en jättesöt frisyr faktiskt, och dottern blev väl väldans söt va:


Är detta sant?

Jag är ledig. Jag sitter ute i trädgården. Jag har linne. Jag svettas.

Det är overkligt bra alltså. Och det är bara att njuta.

Dottern var hemma på håltimme och då åkte hon ,jag,  maken och vovsen till en sjö utanför stan här. Vi köpte med oss sushi och satt och mumsade i solen medan vovsen glatt sprang runt och dessutom badade lite... lite tidigt för min del men han var nöjd :)

 Dotter och make...
 Lite sushi...
 Och en solig brygga...

Såna dagar kapslar man in i skyddande vadd och sparar inom sig. 

Guldbiljett!

Tjoho! Lillsyrran fick en guldbiljett till Idolcirkusen :D

Jag är så glad, och stolt och mallig för hennes skull!!!!!
 
Ville bara säga det :)

SMS

SMS från dottern vid 3.52 i morse:"Nu åker vi mamma :)"

Hon ska följa med lillsyrran och mamma och allihopa till Göteborg och fortsättningen på Idol.

Nä, jag är inte ett dugg avis.

Och inte ett dugg nervös.

Inte det minsta.



 

Vilken dag!

Åh vilken dag det blev igår i Göteborg! Det blev en lång, rolig, uttröttande, annorlunda och jättehärlig dag :)

Vi kom iväg vid 5.15 på morronen med vår buss, och alla var lite morrontrötta men på ett himla gött humör. Resan dit gick jättebra men när vi sen kom fram till Götet strulade det till sig. Vi var utrustade med GPS men den flippade ur totalt eftersom det var vägarbeten och ändrade vägar precis överallt, så vi snurrade runt en bra stund och lyssnade till GPS:ns råd att "göra en laglig u-sväng" där det absolut inte gick, och "svänga höger" där det inte gick osv. I princip förlorade vi en timme bara på det, så när vi äntligen kom fram till Eriksbergshallen som det hette där Idol-uttagningen var, så var kl. 10.00, så gissa om kön var lång....

 Här var början på kön, de hade stått sen kl. 6 på morronen...

 Och här fortsatte den att ringla sig fram...

När vi hoppade ur bilen kläckte mamma ur sig citatet för dagen: "Jag måste gå och leta efter en kö..."  varpå Y (styvpappa) utropade: "En kö! Ja den blir inte svår att hitta!!!!"

Vad mamma menade var förstås att hon skulle hitta slutet på kön där vi snällt skulle gå och ställa oss, men det lät bara så kul eftersom det första som mötte oss när vi kom fram var just världens längsta kö :D. Bara den kommentaren fick mig att skratta hela dan... 

Om man säger så här, det var 2200 pers. som hade sökt... och vi kom nästan sist i kön... det var till en början iskallt och blåsigt eftersom vi stod vid havet längs med en kaj. Brrr....
Efter tre timmar hade vi kanske kommit fram till hälften och då var vi några som kapitulerade och gick och satte oss i bilen, totalt stelfrusna, men Idolsökarna och mamma kämpade på. När de äntligen hade kommit fram till själva plattformen framför ingången fick vi den roliga nyheten att alla inte fick följa med in när det väl var dags, utan bara en per sökande, så den ekvationen insåg vi omgående att det skulle inte gå ihop, då vi bara hade tre sökande, med oss...

Skit!

I det läget var min son grymt uttråkad, och min dotter låg och sov i bilen, så då bestämde jag att jag och barnen istället skulle ta bussen in till stan och göra det bästa av situationen och strosa runt  där eftersom det skulle ta många timmar till och vi då ändå inte skulle kunna komma med in. Och det var ett bra beslut. Jag och barnen fick en helt underbar dag i härliga Göteborg. Vi hade sån tur att solen tittade fram och det blev ett helt perfekt vårväder.
 Mina sötnosar på Kungsgatan
Våren hade definitivt kommit till stan
 Vi tog spårvagnen till Avenyn och gick upp och satte oss vid Konstmuséet, njöt av solig vårvärme och underbar utsikt över stan...
 Vi åt thaimat (hm, bara resterna kvar här iofs)
 ... och vi drack ljuvlig Chailatte och åt annat gott på Espresso House på NK...
 ... och vi hittade vårt drömboende...
 Och självklart var vi i Nordstan

Ja, det blev verkligen en helt underbar dag och jag är förälskad i Göteborg. När jag var yngre var jag där mycket, men sen har det mest blivit Stockholm. Men det var bara så härligt hela dagen, spårvagnar som vi bara hoppade på, massor med folk, vårsolen som sken. Allt vara bara toppen helt enkelt, det var bara pappa i familjen som saknades.

Ända till åtta var vi kvar innan vi letade upp en buss som skulle ta oss tillbaka till Idolplatsen där det nu hade hänt lite grejer...

Något som vi inte visste om var att alla dessa tusentals människor först fick sjunga för en annan jury innan man visste om man hade gott vidare till själva Idoljuryn, och därifrån plockades det ut endast ett par hundra personer som sen skulle tillbaka till nu på onsdag igen och sjunga för Laila, Bagge och Andreas....
Lillebror med kompis gick inte vidare men lillsyrran fixade det galant. Och det bästa av allt var, att en av personerna i juryn kom springande efter henne när hon var klar och sa att hon var bland de absolut bästa av alla dessa sökande! 

 Min superduperduktiga lillsyrra i Idolsvid :)

Så gissa om vi alla är superspända nu, att hon är duktig vet vi ju redan sen tidigare, men nu börjar det verkligen bli allvar. Kanske blir det trots allt en Guldbiljett till Idol... chansen är ju definitivt mycket större nu... och mamma och Y fick börja planera för ännu en resa till Götet på onsdag tisdag då hon ska få sjunga för den riktiga jyrun...sååå spännande :)

Trots att hon var klar för det var det ändå intervju och fotografering som skulle göras av de som hade gått  vidare så det blev ytterligare ett par timmars väntan där och vid det laget var alla totalt hungriga och slutkörda. Sammanlagt köade mamma och de andra ute i kylan i sex och en halv timme för att sen sitta och vänta ytterligare några timmar innan allt var klart... tufft men ändå värt det utan tvekan!

Vid klockan tre i natt var vi slutligen hemma efter en lång men fantastisk dag i Göteborg, trötta, med ömma fötter men vid ett j-a gott mod. Och lillsyrran är förstås helspänd men lycklig.

Och fortsättning följer förstås!

Glädje och oro i en salig blandning

Imorron klockan FEM!!! på morronen så drar vi med minibuss till Götlabörg och auditiar (läs åditjar)  till IDOL. Lilla söta lillasyster är hypernervös förstås som sig bör. Hon har absolut inga förväntningar what so ever utan är mest nyfiken på hur det funkar hela den här Idolcirkusen. Vi andra håller förstås både tummar och tår och fingrar för att hon ska känna sig nöjd. Och så blir det ju ett roligt äventyr.

Det blir jag, sonen och dottern förhoppningsvis (att vakna fyra på morronen är inte hennes starkaste kort men jag är säker på att hon skulle ångra sig om hon inte åkte med), mamma, lillasysters pappa tillika min styvpappa, bror,brors galna kompis E och lillasysters pojkvän. Och jag är helt säker på att bara resan kommer att göra det roligt .... :)

Idag började annars dagen hemskt. Att ha tonåringar kan verkligen vara prövande för nerverna ibland. Jag ska inte gå in på några detaljer men dottern fick mig idag att hamna i ett totalt kaos av tunnelseende, magkramp och galna fantasier. Hennes telefon var urladdad och jag pratade sist med henne igår kväll då hon sa att hon skulle sova hos en kompis i Kalmar (ca tre mil härifrån)... som det idag visade sig att hon inte hade sovit hos. Det som gjorde det hela så hemskt var att i det sista samtalet vi hade så var hon väldigt ledsen över en sak som hade hänt, och hon kände därför att hon ville vara kvar hos sin kompis för att må lite bättre. Och jag som vill vara en fullständigt förstående mamma tyckte väl att det kunde funka.

När man sen ringer kompisen som säger att hon inte har sovit över där blir ju allt bara svart förstås. Att sen sitta på jobbet och försöka nå andra kompisar, telefonnummer osv... inte roligt. Maken fick komma och hämta mig vid halvett, eftersom jag vid det laget var ett totalt nervvrak som tårarna bara sprutade på (han med för den delen). Vi åkte till stan i Kalmar och letade, gick till hennes favoritfik, alla affärer... till och med till polisen som nog inte riktigt kunde se allvaret i att en sjuttonåring inte hade kommit hem...

Mamma ringde under tiden och i det läget hade jag i princip blåst av Göteborgsresan också och jaa... livet lekte inte om jag säger så.

Kanske var det den där ledsna gråtrösten i går kväll som gjorde det, eller faktiskt den enkla saken att hon aldrig har gjort så här tidigare, men hela situationen kändes så fruktansvärd. Allt kändes bara svart och jag var helt övertygad om att det hade hänt något.

Sen kommer jag och maken hem vid ca halvtre, tror ni inte att hon är hemma! Herregud. Ilska, lättnad och glädje om vartannat. Ringa alla och säga att det var lugnt. Och en nu sovande dotter.

Visst, hon är 17 år nu, nästan vuxen. Snart har man ingenting att säga till om. Men för mig kommer hon alltid att vara min lilla tjej som bär vuxenvärlden på sina axlar. Och det får absolut inte hända henne någonting. Punkt.

På tal om sjutton år, här kommer en bild från tjejernas födelsedag här för några veckor sen :)

 Söta dotter och söta lillasyster 17 år

Fin tårta va? Speciellt lillasyster älskar Hello Kitty  :) Men driva en till vansinne kan de lätt göra. Puh!

Söstra mi

Ofta tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Jag har världens bästa familj helt enkelt, den lilla jag har. De som står mig nära är så otroligt viktiga för mig och jag hoppas verkligen att de vet det :)

Min man och min barn behöver nog inte tveka en sekund på att de betyder allt för mig, nja, kanske min man ibland då, när jag inte är så glad på honom.... ;) ex på lördagskvällar och typ hela söndagen när det är bloody, damn, italiensk fotboll...grrr...då kan jag vara grymt irriterad :O

Men idag vill jag bara ge all min kärlek till min stora lillasyster för hon betyder så otroligt mycket helt enkelt.

Hon är en person som alltid får mig att skratta och må bra och som jag aldrig tröttnar på även om vi skulle umgås jämt. Hon är varm och snäll och hon har världens finaste barn som hon gör allt för. Många fina stunder har vi haft tillsammans men vi har också gått igenom mycket jobbigt tillsammans. Och det är så klart därför man förstår varandra så bra.

På en del sätt är vi olika samtidigt som vi är lika på andra vis. Tyvärr bor vi långt ifrån varandra, och man saknar den där spontana tanken... att gå på prommis med vovsarna, ta en kaffe tillsammans, prata om allt och ingenting, skratta åt vår sjuka humor, ta ett glas vin...

Vi flyttade ner till Småland tillsammans, med våra familjer, och det var en mysig period, även om vissa faktorer gjorde att de valde att flytta tillbaka till Stockholm efter ett par år. Det var otroligt ledsamt och jobbigt men de fattade nog rätt beslut.

Ja, söstra mi, många roliga, härliga och glada minnen har jag med dig :)

Stora minnen, som vår Italiensemester tillsammans, Kentkonserten, Thailandssemestern... men också små minnen som att sitta i soffan med ett glas vin och bara tjattra, laga en god middag, och bara vara...

Jag vill bara säga: Söstra mi, tack för att du finns :) Lov U

    Livet lekte!
 Jag ser inte klok ut men bilden är fin...
 Ha ha syrran, kommer du ihåg...


Flytt och annat

Igår var det flyttdag. Vår kära släkting L har skaffat ny lägenhet och igår var den stora dagen för henne att flytta in.

Självklart hjälpte vi tillsammans med mamma och familj till med flytten. Maken och styvpappa och grabbarna (sonen och lillbrorsan) körde de tunga grejerna och vi andra sprang fram och tillbaka med allt annat. Vädret var ljuvligt, riktigt vårigt och skönt och ett perfekt flyttväder faktiskt.

Att flytta är alltid spännande och jag fick nästan nostalgikänsla när vi höll på. Dels den här känslan av att komma till nåt nytt, allt är rent och luktar gott. Oftast har man rensat bort en massa skit som bara har legat och samlat damm och det är en befriande känsla tycker jag. Sen är det den där sociala gemenskapen som blir en sån dag. Alla jobbar på, man äter lunch ihop och det blir mycket prat och skratt. Jag har bara positiva känslor till flyttar faktiskt. En flytt är början på något nytt och det behöver man ibland.

Det som känns lite konstigt nu är iofs att mamma och L har ju bott i samma hus hittills. Det är ett  tvåfamiljshus med två lägenheter i, men nu ska de flytta åt olika håll. L i en lägenhet i en del av stan och mamma med familj till en lägenhet i en annan del av stan. Men det är nog bara för att jag är en riktig kollektivtjej tror jag. Jag vill helst ha alla jag tycker om så nära som möjligt intill mig. Idealet för mig vore att alla i familjen, mamma och dem, L, vi och så förstås syrran med familj skulle bo i princip alldeles intill varandra... lite Bullerbykänsla så där :) , men det är ju lite svårt.    

Alla verkar iaf nöjda och glada så det blir säkert jättebra. Så om två veckor väntar nästa flytt när mamma och de ska flytta till sitt nya...

Kvällen avslutades sen med hämtpizza hemma hos mamma och Robinson förstås. Äntligen har det börjat! Jag bara älskar Robinson :) Och det träsket de hamnade i igår var bara så vidrigt, inte precis som de vackra paradisstränder de har varit på tidigare, så det ska bli riktigt kul att se. Har man gett sig in i leken får man ju leken tåla... ;)

Dottern säger att hon ska söka till Robinson sen, vi får väl se om håller kvar den tanken...

Även idag har vi härligt vårväder även om solen inte skiner lika mycket. Men troligtvis ska jag och dottern sen ta en liten prommis med vovsen och ta med oss fika. Och sen borde jag gå och träna med...

Vi får se hur dagen artar sig.

Nästa helg drar vi nog till Göteborg allihopa, vi har nämligen en liten sångfågel i släkten som har stora planer på att söka till IDOL.... och det ska bli riktigt spännande :) 

Före och efter

Idag är jag ledig. Men det betyder inte att jag har en rolig och skön dag framför mig. Tvärtom.
Det finns ett före och ett efter... idag.

Före har varit jobbigt. Efter hoppas jag blir bättre.

Livet rullar ju på hela tiden. Och man följer med. Samtidigt som det har stannat upp ibland pga den där "stenen" som har legat lite i vägen emellanåt. Som har skavt, och gjort sig påmind.

Jag/vi har inte pratat om det öht. Vissa saker vill man bara spara någonstans långt ner tills det bara måste tas upp. Som idag.

Men det är också ett avslut. Avslut på något jobbigt och början på det som kommer efter. Och det känns ändå skönt.

Det är iaf en underbar vårdag med strålande sol och mjuka vindar. Bådar kanske gott.

Våren är här

Ja, här nere i södra Sverige har våren definitivt kommit. När jag har varit ute nu i helgen har jag sett både vårgäck , krokus och snödroppar och  man riktigt känner hur våren dallrar i luften. Helt underbart tycker jag.

Får bara lite panik när jag ser vår åsidosatta rabatt, där även knopparna spretar. Dags att rensa.

Men det måste bara bli liiite varmare då.

Övergångsåldern, jag?

Ni som tycker att svett och sånt är äckligt, kanske ska sluta läsa nu... jag vet inte, men jag ska försöka att inte vara allt för detaljerad då.... ;)

En längre tid har jag nämligen svettats på nätterna. Riktigt ordentligt alltså. Jag har vaknat av att mitt linne eller vad jag nu har sovit i har varit genomblött, plus lakan och täcke... ja, hela köret. Och det har verkligen inte kännts trevligt, och nattsömnen blir störd så klart. Riktigt äckligt tycker jag :( Och jag har testat att sova utan tröja, med tröja, endast linne, med öppet fönster osv, osv...

Nåväl, jag har väl pratat lite runt om det här och bl. a så kom jag och mamma in på det. Hon berättade att det hade varit så för henne när hon kom in i övergångsåldern, och jag fick väl lite panik där. Kan man verkligen komma in i övergångsåldern redan när man är 37 år? Jag fick ju barn tidigt, så det kanske har med det att göra, tänkte jag...

Men så till saken hör det att jag köpte nytt duntäcke tidigt i höstas, och eftersom jag är väldigt frusen av mig har jag tyckt att det har varit så perfekt. Varmt och gott, och mysigt att kura in sig i kyliga vinterkvällar. Lite väl varmt och gott kanske...
För när jag började tänka efter så konstaterade jag att jag inte hade svettats så mycket i tex Thailand. Och det borde jag ju ha gjort då tycker jag. Och så slog det mig att det kanske var så enkelt att det hade med täcket att göra. Så för några dagar sen bytte jag till ett tunt sommartäcke, också det i dun, men mycket, mycket, tunnare och lättare. Och vad händer?

Jo, för första gången på jättelänge svettas jag ingenting när jag sover.Och jag fryser inte heller. Vilket jag gjorde innan trots tjockt täcke. Så gissa om jag sover gott nu! :) Och jag vaknar och känner mig, nja, kanske inte fräsch, men definitivt mycket behagligare. Och övergångsåldern får nog vänta några år till :)

Ja, ibland tänker man verkligen helt fel!

Och vilken spännande final det blev igår av melodifestivalen. Jag, barnen och L (en släkting/vän till oss) satt och tryckte i oss hämtpizza och hejade på Caroline af Ugglas, och en andraplats var inte fy skam tycker jag. Den som vann var ju också kul på sitt sätt och man får väl se hur det går. Men som sagt, en riktigt spännande och oförutsägbar final. Me like :)

    

Ett litet livstecken

Joodå, jag lever och har hälsan fortfarande. Bloggen har väl bara blivit minst sagt åsidosatt under ett par veckor pga den enkla orsaken att dygnet har för få timmar. Några till skulle inte skada....

Min status just nu:

Fullt upp på jobbet. Flera projekt har varit på g, och då trivs jag. Avskyr när allt bara går sin gilla gång. Det har det alltså inte gjort nu.  

Många familjesammankomster. Är numera begåvad med en sjuttonåring här hemma och en sjuttonårig lillsyrra. Gissa om de har börjat nedräkningen mot arton :) Och jag ska njuta fullt ut det sista året min dotter kan kallas barn... eller ja, ungdom då. Tonnis. Om mindre än ett år är min dotter vuxen! Herregud. Vad hände egentligen?

En del intressanta TV-program som jag följer. Familjen Annorlunda (visst verkar det mysigt med storfamilj, men två barn är rätt lagom ändå va....), 183 dagar (jättebra dramaserie om livet efter dokusåpan på SVT) me like, Semestersvenskar (sista avsnittet i onsdags, snyft) och så Melodifestivalen då, som också går mot avslut. Mamma, plastpappa och lillsyrra kommer att se det live i Globen, kul för dom :)

Träningen snurrar på och tar ju sin lilla tid. Men jag känner mig pigg och glad och det är verkligen en lisa för själen :)

Idag har börjat jobba vid åtta, sen ska jag hem, fixa till mig för en trevlig middag med vänner. Vi ska dit så det känns ju skönt.

...och sen är det skolarbeten, handla, städa, mysa med vovsen, kvalitativt umgänge med barn och make, planera, trött på vinter-känsla, längta-eftersommarn känsla osv... (tack och lov har vi ingen snö att tala om här nere men det är ju kallt)

Nej, dygnet skulle definitivt ha några fler timmar. Men jag kommer tillbaka. Promise ;)

Heja

Ikväll har vi bokat bord på Harrys tillsammans med våra kära kompisar P och L. Det blir match på storbildsTV:n där, Inter - Manchester United och lite god mat förhoppningsvis.

Och jag vi hejar förstås på Zlatan   Inter... :D

Så heja Inter

Om

Min profilbild

RSS 2.0