Härlig helg och vårrullar
Helgen har varit jättemysig måste jag säga!
I fredags jobbade jag förstås som vanligt, men så fort vi kom hem på kvällen så slängde jag ihop en dessert av vit chokladmousse med hallon och blåbär (mums) för att sen dra över till grannarna för lite kräftskiva :D
Mannen i huset jobbar som kock och är förstås en hejare på att slänga ihop gd mat, så det var sesampanerade laxbitar, Västerbottenostpaj, renklämmor, goda ostar mm, mm... och så förstås kräftor. Himla gott var det, och det blev en jättehärlig kväll. Snacka om att trivas med grannarna :)
På lördagen drog sonen till Kalmar med sin kompis så jag och dotetrn cyklade till stan i det underbara sensommarvädret och hade lite shopping, blev mest "titta,känna meninteköpa-shopping" men det var mysigt det också. Sen köpte vi oss en kycklingrulle och cyklade vidare till mamsen för en fika och sen åkte jag till affären för att handla mat till kvällen då våra vänner P och L skulle komma, plus grannen med döttrar eftersom mamman i familjen hade tjejhelg i Sthlm. Så även lördagskvällen blev en härlig kväll i goda vänners lag.
Och idag har jag pulat lite här hemma och nu har jag fått världens inspiration till att göra thaiinspirerad middag med hemlagade vårrullar (sonens önskemål) och en Paneng currry... det är första gången jag ska göra vårrullar så vi får väl se hur det slutar... förhoppningsvis bra :)
Återkommer om resultatet...
Höres!
I fredags jobbade jag förstås som vanligt, men så fort vi kom hem på kvällen så slängde jag ihop en dessert av vit chokladmousse med hallon och blåbär (mums) för att sen dra över till grannarna för lite kräftskiva :D
Mannen i huset jobbar som kock och är förstås en hejare på att slänga ihop gd mat, så det var sesampanerade laxbitar, Västerbottenostpaj, renklämmor, goda ostar mm, mm... och så förstås kräftor. Himla gott var det, och det blev en jättehärlig kväll. Snacka om att trivas med grannarna :)
På lördagen drog sonen till Kalmar med sin kompis så jag och dotetrn cyklade till stan i det underbara sensommarvädret och hade lite shopping, blev mest "titta,känna meninteköpa-shopping" men det var mysigt det också. Sen köpte vi oss en kycklingrulle och cyklade vidare till mamsen för en fika och sen åkte jag till affären för att handla mat till kvällen då våra vänner P och L skulle komma, plus grannen med döttrar eftersom mamman i familjen hade tjejhelg i Sthlm. Så även lördagskvällen blev en härlig kväll i goda vänners lag.
Och idag har jag pulat lite här hemma och nu har jag fått världens inspiration till att göra thaiinspirerad middag med hemlagade vårrullar (sonens önskemål) och en Paneng currry... det är första gången jag ska göra vårrullar så vi får väl se hur det slutar... förhoppningsvis bra :)
Återkommer om resultatet...
Höres!
Sovmornar
Jag älskar dotterns nya schema! Nu är det slut på att minst en halvtimme varje morron ägna sig åt väckning som sakta men säkert eskalerar från lugn och sansad till desperat. Dottern vaknar själv utan problem tack vare att det är sovmorgon nästan varje dag vilket passar min dotter ypperligt. Hon är mycket piggare och har en helt annan energi än vad hon hade i nian när det var tidiga mornar varje dag. Hon är absolut ingen morronmänniska min lilla prinsessa, utan mår bäst av att sova till lite på morronen. Istället har hon mer energi på em och kväll till studier och annat och mornarna är inte längre en pina, varken för henne eller för mig ;)
Ärligt talat tror jag att de flesta tonåringar skulle må bättre av att börja lite senare på morronen då de har en tendens att vara väääääldigt trötta då, och på det viset ha mer energi i skolan.
Sonen är lite lättare att väcka på mornarna än så länge, så vi får hoppas att det håller i sig :)
Men som sagt, dotterns nya schema gillar både jag och hon!
Ärligt talat tror jag att de flesta tonåringar skulle må bättre av att börja lite senare på morronen då de har en tendens att vara väääääldigt trötta då, och på det viset ha mer energi i skolan.
Sonen är lite lättare att väcka på mornarna än så länge, så vi får hoppas att det håller i sig :)
Men som sagt, dotterns nya schema gillar både jag och hon!
Vitaminkick
Har känt mig ganska nedstämd och tungsint ett tag. Inte känt den där vanliga energin flöda genom kroppen. Visst, det har varit mycket ett tag med både det ena och det andra, många tankar som har snurrat i huvudet, och den ständiga oron för barnens väl och ve.
Helgen kändes verkligen tung och ingenting stämde, trots att vi hade en himla mysig kväll hos mamsen på lördagen. Och jag kände mig uppriktig orolig över mig själv. Avskyr att hamna i det där negativa tänket när det känns som att jag pulsar fram i djupsnö och allt runt om kring är en gråzon.
Men så idag kände jag min vanliga energi komma tillbaka. Saker kändes inte så hopplösa och oövervinnerliga. Och jag insåg ganska snabbt vad som orsakade det.
Solen.
Efter ett evinnerligt grått och regningt väder tittade den fram med sina värmande underbara strålar och vitaminkicken var ett faktum.
Samtidigt är det läskigt. Jag är så grymt beroende av vädret har jag insett. Så hur ska jag överleva hela den långa mörka vintern....
... frågar jag mig. Brrr.
Flytt till soliga breddgrader känns plötsligt väldigt lockande.
Helgen kändes verkligen tung och ingenting stämde, trots att vi hade en himla mysig kväll hos mamsen på lördagen. Och jag kände mig uppriktig orolig över mig själv. Avskyr att hamna i det där negativa tänket när det känns som att jag pulsar fram i djupsnö och allt runt om kring är en gråzon.
Men så idag kände jag min vanliga energi komma tillbaka. Saker kändes inte så hopplösa och oövervinnerliga. Och jag insåg ganska snabbt vad som orsakade det.
Solen.
Efter ett evinnerligt grått och regningt väder tittade den fram med sina värmande underbara strålar och vitaminkicken var ett faktum.
Samtidigt är det läskigt. Jag är så grymt beroende av vädret har jag insett. Så hur ska jag överleva hela den långa mörka vintern....
... frågar jag mig. Brrr.
Flytt till soliga breddgrader känns plötsligt väldigt lockande.
Det blir nog bra
Alltså, det här med gymnasieval... hur lätt är det på en skala egentligen? Hur ska man veta när man är 15-16 år vad man vill göra med resten av sitt liv? Enkelt, det vet man inte. Olika omständigheter gör att man hamnar där man hamnar känns det som ibland. Visst, vissa vet till 100% vad de vill göra. En av dotterns kompisar visste precis att hon vill hålla på med travsporten, och nu har hon vips flyttat till Östersund ca 100 mil härifrån för att gå på något travgymnasium där. Förmin lillasyster var det aldrig något snack, musik var det hon ville hålla på med, och nu går hon på musikgymnasiet Stage for you i Torsås, och är lycklig med det.
Min dotter ville allra helst gå på ett gymnasium i Norrköping där man blir djurvårdare för exotiska djur (delfiner, sälar tex), men då skolan inte kunde erbjuda bostäder eller internatalternativ kändes det lite svårt att genomföra. Är man verkligen redo att bo i en egen lägenhet i en stad 25 mil hemifrån när man är 16 år, där du ska ta hand om dig själv helt och hållet. Jag vet faktiskt inte... Allt sånt är jättesvårt att ta ställning till när de ska göra sina val där på vårterminen. Just i det läget känns vissa saker extra viktigt, sen kanske en del omvärderas under sommarlovet och alternativen ser plötsligt annorlunda ut. För min dotter var allt inte helt självklart. Hon satte förstås den utbildning hon minst trodde att hon hade chans att komma in på först på listan, mycket pga att man då får behålla sina andraval. Men så kom hon in på den utbildningen, vilke iofs var jätteroligt och då försvann de andra alternativen (som ex skolan i Norrköping som hon trots allt valde). Men så började hon väl tveka angående den utbildning hon kom in på av olika skäl, och nya planer och utbildningar kom på tapeten. Som tex Samhälle-Ekonomi på CIS. Som inte alls hade funnits med från början. Som vi då ringde och ändrade till. Och som då dottern började på i tisdags, med stora, positiva förväntningar och glittrande ögon. Som handlöst föll till marken när hon väl var där.
SMS:t som senare på dagen kom var inte på något vis positivt. Hon trivdes inte på något sätt. Alla kände redan varandra. Grupperingarna fanns redan. Hon kände sig ensammast i världen. Pendlingen mellan vårt hem och nya skolan kändes plötsligt inte alls roligt. Allt var bara fel, fel, fel och rösten i mobilen var tjock på gränsen till gråt och modershjärtat värkte. "Kanske du åtminstone ska prova veckan ut....? " Men det var inte att tänka på och på onsdagsmorronen fick nya telefonsamtal göras. Plötsligt kändes gymnasiet här hemma trots allt väldigt bra,där finns kompisarna, närheten och tryggheten. Skolan är en av Sveriges 10 bästa gymnasiskolor visserligen, men i våras när valet skulle göras var den inte ens att tänka på. Nu kändes det bara helt rätt. Och slutligen hamnade hon på Naturvetenskapliga programmet, i en klass som hon redan trivs superbra i, med kompisar, nära hem, och tryggt och skönt. Allt det som inte var så viktigt i våras. Matte är hennes favoritämne, men hon ska också läsa språk och drama, så kombon känns bra. Och jag håller tummarna.
Och tänker att tillfälligheter skapar situationen.
Ikväll är de iaf på galej med de andra "naturvetarna" (2:orna och 3:orna) ;) och rösten i mobilen nu för en halvtimme sen lät kvittrande och glad :)
Sonen har också tagit halva vuxensteget till högstadiet. Han är äldre, rösten skrovlar av målbrottstendenser, man får ha skor på sig inne hela dan, man får ha mobiltelefonen med sig och man kan gå och fika på rasten och ha cola i skåpet. Klassen är sådär, säger han, men bästisen finns ju där. Och ja, man hoppas förstås på det bästa.
Så mycket händer i deras liv just nu och man får försöka hänga med i svängarna. Mår barnen bra, mår man själv bra. Så enkelt är det ju faktiskt. Som någon så klokt sa, "man kan aldrig må bättre än sina barn mår", och visst är det så. Och har man tonåringar är svängarna många och oväntade ;)
Min dotter ville allra helst gå på ett gymnasium i Norrköping där man blir djurvårdare för exotiska djur (delfiner, sälar tex), men då skolan inte kunde erbjuda bostäder eller internatalternativ kändes det lite svårt att genomföra. Är man verkligen redo att bo i en egen lägenhet i en stad 25 mil hemifrån när man är 16 år, där du ska ta hand om dig själv helt och hållet. Jag vet faktiskt inte... Allt sånt är jättesvårt att ta ställning till när de ska göra sina val där på vårterminen. Just i det läget känns vissa saker extra viktigt, sen kanske en del omvärderas under sommarlovet och alternativen ser plötsligt annorlunda ut. För min dotter var allt inte helt självklart. Hon satte förstås den utbildning hon minst trodde att hon hade chans att komma in på först på listan, mycket pga att man då får behålla sina andraval. Men så kom hon in på den utbildningen, vilke iofs var jätteroligt och då försvann de andra alternativen (som ex skolan i Norrköping som hon trots allt valde). Men så började hon väl tveka angående den utbildning hon kom in på av olika skäl, och nya planer och utbildningar kom på tapeten. Som tex Samhälle-Ekonomi på CIS. Som inte alls hade funnits med från början. Som vi då ringde och ändrade till. Och som då dottern började på i tisdags, med stora, positiva förväntningar och glittrande ögon. Som handlöst föll till marken när hon väl var där.
SMS:t som senare på dagen kom var inte på något vis positivt. Hon trivdes inte på något sätt. Alla kände redan varandra. Grupperingarna fanns redan. Hon kände sig ensammast i världen. Pendlingen mellan vårt hem och nya skolan kändes plötsligt inte alls roligt. Allt var bara fel, fel, fel och rösten i mobilen var tjock på gränsen till gråt och modershjärtat värkte. "Kanske du åtminstone ska prova veckan ut....? " Men det var inte att tänka på och på onsdagsmorronen fick nya telefonsamtal göras. Plötsligt kändes gymnasiet här hemma trots allt väldigt bra,där finns kompisarna, närheten och tryggheten. Skolan är en av Sveriges 10 bästa gymnasiskolor visserligen, men i våras när valet skulle göras var den inte ens att tänka på. Nu kändes det bara helt rätt. Och slutligen hamnade hon på Naturvetenskapliga programmet, i en klass som hon redan trivs superbra i, med kompisar, nära hem, och tryggt och skönt. Allt det som inte var så viktigt i våras. Matte är hennes favoritämne, men hon ska också läsa språk och drama, så kombon känns bra. Och jag håller tummarna.
Och tänker att tillfälligheter skapar situationen.
Ikväll är de iaf på galej med de andra "naturvetarna" (2:orna och 3:orna) ;) och rösten i mobilen nu för en halvtimme sen lät kvittrande och glad :)
Sonen har också tagit halva vuxensteget till högstadiet. Han är äldre, rösten skrovlar av målbrottstendenser, man får ha skor på sig inne hela dan, man får ha mobiltelefonen med sig och man kan gå och fika på rasten och ha cola i skåpet. Klassen är sådär, säger han, men bästisen finns ju där. Och ja, man hoppas förstås på det bästa.
Så mycket händer i deras liv just nu och man får försöka hänga med i svängarna. Mår barnen bra, mår man själv bra. Så enkelt är det ju faktiskt. Som någon så klokt sa, "man kan aldrig må bättre än sina barn mår", och visst är det så. Och har man tonåringar är svängarna många och oväntade ;)
Tråkighet
" Njut av tråkigheten barn, snart är det fullt ös igen" säger snusförnuftiga mamma till sina uttråkade tonåringar.
För tydligen är det så att det måste hända saker hela tiden när man är i den åldern. Igår när vi kom hem från Stockholm så tog det väl ung. en kvart innan sonen började beklaga sig. "Asså mamma, det finns typ inget att göra... åååh, suck!"
"Gubben, vi har precis kommit hem ju... du har dessutom varit i Stockholm mer än en vecka".
Men egentligen handlar det väl mer om en markering. Om jag känner min son rätt. För just nu är det väldigt mycket tråkighet. Han bor i fel stad, kära kusse bor alldeles för långt bort, dessutom i "rätt" stad där vi egentligen borde bo. Enligt min son då... för där har man minsann aldrig tråkigt....
Och dottern gruvar sig lite för hennes kommande liv... eftersom hon ska pendla en bit så lär hon behöva vakna ca 6.00 på mornarna (där gruvar sig mamma också, jag lovar, morrontröttare tonåring finns nog knappt inte). Sen kommer hon troligtvis hem lite senare på eftermiddagarna, och så ska hon träna, och så är det läxorna, och så vill hon gärna extrajobba... så jag sa till henne att njuta av tråkigheten nu eftersom sen kommer de stunderna bli lite färre. Och då är man nästan tacksam över en tråkig söndag när man inte har något alls att göra.
Men riktigt så tänker ju inte de kära barnen.
Iaf hade vi en jättemysig helg hos käraste syster med god mat, strosande i city och de där långa härliga kvällarna med ett glas vin (kanske flera) och tjatter i 180 och de lika härliga frukostarna. Finns inget som går upp mot de där helgerna vi har tillsammans. Skulle man njuta lika mycket om vi bodde i samma stad, eller skulle man ta varandra mer för givet då? Svårt att säga...
Dottern valde däremot att stanna hemma för hon hade planerat in helgen med sin kompis så hon var för första gången ensam en hel helg, vilket gick jättebra förstås.
Och imorron börjar alltså skolan igen, och rutinerna återgår till det vanliga. Så njut nu barn av tråkigheten ;)
För tydligen är det så att det måste hända saker hela tiden när man är i den åldern. Igår när vi kom hem från Stockholm så tog det väl ung. en kvart innan sonen började beklaga sig. "Asså mamma, det finns typ inget att göra... åååh, suck!"
"Gubben, vi har precis kommit hem ju... du har dessutom varit i Stockholm mer än en vecka".
Men egentligen handlar det väl mer om en markering. Om jag känner min son rätt. För just nu är det väldigt mycket tråkighet. Han bor i fel stad, kära kusse bor alldeles för långt bort, dessutom i "rätt" stad där vi egentligen borde bo. Enligt min son då... för där har man minsann aldrig tråkigt....
Och dottern gruvar sig lite för hennes kommande liv... eftersom hon ska pendla en bit så lär hon behöva vakna ca 6.00 på mornarna (där gruvar sig mamma också, jag lovar, morrontröttare tonåring finns nog knappt inte). Sen kommer hon troligtvis hem lite senare på eftermiddagarna, och så ska hon träna, och så är det läxorna, och så vill hon gärna extrajobba... så jag sa till henne att njuta av tråkigheten nu eftersom sen kommer de stunderna bli lite färre. Och då är man nästan tacksam över en tråkig söndag när man inte har något alls att göra.
Men riktigt så tänker ju inte de kära barnen.
Iaf hade vi en jättemysig helg hos käraste syster med god mat, strosande i city och de där långa härliga kvällarna med ett glas vin (kanske flera) och tjatter i 180 och de lika härliga frukostarna. Finns inget som går upp mot de där helgerna vi har tillsammans. Skulle man njuta lika mycket om vi bodde i samma stad, eller skulle man ta varandra mer för givet då? Svårt att säga...
Dottern valde däremot att stanna hemma för hon hade planerat in helgen med sin kompis så hon var för första gången ensam en hel helg, vilket gick jättebra förstås.
Och imorron börjar alltså skolan igen, och rutinerna återgår till det vanliga. Så njut nu barn av tråkigheten ;)
Sista morronen...
... i lugn och ro :)
Imorron ska det väckas tonåringar igen PUH ;)
Men,det blir nog bra... tror jag
Imorron ska det väckas tonåringar igen PUH ;)
Men,det blir nog bra... tror jag
En roadtrip till Stockholm...
... blir det imorron :)
Kul att åka iväg lite och härligt att träffa syrran med familj, och superhärligt att träffa älskade sonen som jag nu inte har sett på en vecka!!!!! Skandal ;)
Men han längtar visst inte hem... säger han. Iaf inte till stan vi bor som han ju tycker är på tok för liten och trist. Hm, jag är nog böjd att hålla med ibland...
Dottern tycker att vi ska flytta till Kalmar nu. Efter mycket om och men har hon nu bestämt sig för gymnasieskola. Hon ska läsa samhälle-ekonomi (diplomerad gymnasieekonom blir man faktiskt) på CIS (Calmare International School) i Kalmar. Hon ska också läsa italienskaoch japanska. YES! Italienska blir jättebra, och dessutom har de utbyte med en skola 10 mil utanför Napoli. Gissa vem som vill åka på det...
Hoppas,hoppas, hoppas att hon kommer att trivas, min lilla stumpa. Och tidiga mornar blir det. Men hon verkar nöjd.Det blir nog bra :D
Och vårt boende blir en ständig gråzon i livet. Suck! Så många viljor, vi är ju faktiskt fyra personer i den här familjen.. och en hund. Hunden vill nog bo kvar där vi bor nu iaf, med lilla trädgården och busken som han alltid måste kissa på. Men vi andra velar fram och tillbaka. Italien, Stockholm, Kalmar, Nybro. Liv, jobb, önskningar, livskvalitet...
Nästa vecka börjar sonen högstadiet och dottern gymnasiet. Ny fas, nya omständigheter. Och faktiskt lite spännande. Tre år som man absolut inte har nån aning om hur ddet ska bli. Men som sagt, det blir nog bra :)
Seeya!
Kul att åka iväg lite och härligt att träffa syrran med familj, och superhärligt att träffa älskade sonen som jag nu inte har sett på en vecka!!!!! Skandal ;)
Men han längtar visst inte hem... säger han. Iaf inte till stan vi bor som han ju tycker är på tok för liten och trist. Hm, jag är nog böjd att hålla med ibland...
Dottern tycker att vi ska flytta till Kalmar nu. Efter mycket om och men har hon nu bestämt sig för gymnasieskola. Hon ska läsa samhälle-ekonomi (diplomerad gymnasieekonom blir man faktiskt) på CIS (Calmare International School) i Kalmar. Hon ska också läsa italienskaoch japanska. YES! Italienska blir jättebra, och dessutom har de utbyte med en skola 10 mil utanför Napoli. Gissa vem som vill åka på det...
Hoppas,hoppas, hoppas att hon kommer att trivas, min lilla stumpa. Och tidiga mornar blir det. Men hon verkar nöjd.Det blir nog bra :D
Och vårt boende blir en ständig gråzon i livet. Suck! Så många viljor, vi är ju faktiskt fyra personer i den här familjen.. och en hund. Hunden vill nog bo kvar där vi bor nu iaf, med lilla trädgården och busken som han alltid måste kissa på. Men vi andra velar fram och tillbaka. Italien, Stockholm, Kalmar, Nybro. Liv, jobb, önskningar, livskvalitet...
Nästa vecka börjar sonen högstadiet och dottern gymnasiet. Ny fas, nya omständigheter. Och faktiskt lite spännande. Tre år som man absolut inte har nån aning om hur ddet ska bli. Men som sagt, det blir nog bra :)
Seeya!
Det behövs ingen blå mjölk nu
Igår tog sonen bussen till Stockholm, eller snarare Ringarum där snälla, söta söstra mi, mötte honom, för att han skulle slippa åka hela vägen. Men slutmålet var iaf Stockholm/ Sigtuna där sonen nu ska spendera ett obestämt antal dagar hos sin älskade kusin.
Så idag när jag och maken skulle handla styrde jag som vanligt stegen mot den blåa mjölken, eller lättmjölken då, som sonen kan bälga i sig i princip hur mycket som helst av och kom i samma sekund på att vi inte behöver det... i kaffet vill jag ha röd mjölk, tack, och dottern vill ha röd mjölk till sina flingor på morronen, såå, ingen blå mjölk behövdes. Och det är alltid lite konstigt när allt inte är som vanligt. När sonen är borta är det otroligt tomt förstås, men jag vet att han har det superkul, och därför är jag glad för hans skull att han kom iväg. Och kanske, kanske, kanske, åker vi och hämtar honom till helgen... skulle vara kul faktiskt :)
Och eftersom det är stadsfest i Kalmar under tre dagar nu har man inte heller sett så mycket av dottern. Det är kompisar och konserter och en massa folk, så då är hennes lycka gjord. Regnet ställer förstås till det lite men det är absolut inget som hindrar uppenbarligen. Ev. åker mamma och jag in i kväll också och kollar på Rongedahlbrorsorna och Justin Hopkins. Vädret är väl lite avskräckande som sagt, men vi får se..
På återhörande
Så idag när jag och maken skulle handla styrde jag som vanligt stegen mot den blåa mjölken, eller lättmjölken då, som sonen kan bälga i sig i princip hur mycket som helst av och kom i samma sekund på att vi inte behöver det... i kaffet vill jag ha röd mjölk, tack, och dottern vill ha röd mjölk till sina flingor på morronen, såå, ingen blå mjölk behövdes. Och det är alltid lite konstigt när allt inte är som vanligt. När sonen är borta är det otroligt tomt förstås, men jag vet att han har det superkul, och därför är jag glad för hans skull att han kom iväg. Och kanske, kanske, kanske, åker vi och hämtar honom till helgen... skulle vara kul faktiskt :)
Och eftersom det är stadsfest i Kalmar under tre dagar nu har man inte heller sett så mycket av dottern. Det är kompisar och konserter och en massa folk, så då är hennes lycka gjord. Regnet ställer förstås till det lite men det är absolut inget som hindrar uppenbarligen. Ev. åker mamma och jag in i kväll också och kollar på Rongedahlbrorsorna och Justin Hopkins. Vädret är väl lite avskräckande som sagt, men vi får se..
På återhörande
