gioia

      Häromdagen ramlade känslan på mig igen. Jag satt och funderade på vart jag helst av allt ville vara just då och kom fram till att det var i Gaeta, en pärla mellan Rom och Napoli, och därtill mitt lilla paradis på jorden. Jag såg framför mig att jag gick ner från mitt lilla stenhus mitt i stan, ner till den fantastiska stranden med den grönklädda klippan. Eftersom det fortfarande är vinter även i Italien, så är den enorma stranden i princip folktom och friska vindar slår emot mig från det kristallgröna havet. Sanden, mjuk och guldvit känns ovanligt kall när jag låter den rinna mellan fingrarna.
En slags frihetskänsla infinner sig när jag ser ut över havet bort mot horisonten, allt känns lätt, bekymmerslöst och okomplicerat....

Sen den första gång jag var i Gaeta har jag alltid älskat den platsen. Jag känner mig så hemma när jag är där, som att det är min plats på nåt vis. Ibland kan jag känna en sådan oerhörd längtan dit och jag tänker att vi ska flytta på stört. 
Vissa platser har den effekten. Så kan det vara när längtan faller på...

 Stranden vid Gaeta

När barnen var små var det sällan några problem att roa dem när man hade en ledig dag tillsammans. Då bodde vi i Märsta utanför Stockholm och ett populärt tillhåll var ex. strandpromenaden i Sigtuna där man kunde mata änderna som plaskade runt i Mälaren. Mina barn älskade att mata fåglar och med lite picknick på det så var dagen fulländad... då.
Att åka på olika köpcentrum var också populärt. Oftast fanns det en lekplats för barnen att roa sig på och man tog några rundor i butikerna. Kanske en lunch på Mc Donalds, Happy Meal med rolig leksak, och bollhav.
Simhallen var förstås en höjdare. Då.

Idag är det lite klurigare.

Igår tog jag en ledig dag från jobbet och jag och barnen skulle hitta på något tillsammans. Staden vi bor är ju på tok för liten för mina barn numera, för mig med iofs. Oftast blir det att vi åker till grannstaden Kalmar istället där utbudet av både butiker och restauranger känns lite roligare. Maken jobbade så jag var ensam med två egensinniga tonåringar. Först var väl inte sonen jätteroad av idén " Ska jag gå med dig och M, palla...."
Att  vara 13 år (snart iaf) och traska på stan med mamma och syrran är inte höjden av coolhet. Och man kan ju stöta på kompisar...

Men han fogade sig i situationen och vi drog iväg jag och mina små älsklingar. Lite shopping och en god lunch skulle bli trevligt.
 
Första problemet blev ätandet.
1) Glöm Mc Donalds... "trist, vi äter ju alltid där". Kom inte ens upp i diskussion faktiskt .

2) Sushi... samma där. Det är bara jag som är intresserad av det. Dottern gillar Yakiniku iofs men det serveras tyvärr inte på vårt sushihak.

3) Kinabuffé..."Nej mamma, jag är inte så sugen på det". Tycker dottern. Sonen ville gärna äta det däremot. Fast på Ming Palace eftersom han åt på Thai Silk med sin kompis häromdagen. Jag gillar Thai Silk. Vi skippar kinabuffé.

4) Pizza... står alltid högt på mina barns lista. Personligen kände jag mig inte jättesugen på en vanlig pizza med  riven smältost och trist skinka så mitt förslag var Pizzeria Italia som gör "riktiga" pizzor med färsk mozzarella, härliga tomatsås, kanske lite parmaskinka och ruccola... "Ja" tyckte dottern som älskar en äkta napolitansk Margarita. "Nej" tyckte sonen som var sugen på pizza med curry, banan och oxfilé...

5) Annars en vanlig mysig lunchrestaurang med vanlig mat... började jag. Men nej.

Suck! Det blev pizzerian, den vanliga. Och visst slank maten ner och vi blev alla mätta. Till slut.

Kungshallen i Stockholm är genialt när man ska äta och alla har olika smak.

Shopping då. Dottern gillar att fynda så affärer som H&M, Gina Tricot och VeroModa står högt i kurs för henne. Roliga kläder till bra priser. Tycker inte sonen förstås. "Mamma, palla och gå på tjejaffärer"

Sonen tycker däremot att Stadium och Intersport är jättebra affärer. Men det tycker förstås inte dottern.

"Asså, jag vägrar gå på Stadium, jag får väl gå in på H&M själv då"

"Åh, om du ska in på Gina med M väntar jag utanför..."

Kan man dela sig i två?

"Aldrig att jag går in på Glitter"

"Ska vi vara länge här på Intersport. Jag mår typ illa..."

Vid reaställen på H&M.

"Åhh, jag har ont i axeln. Behöver nog sitta ner lite..."

Tack och lov finns MQ och Kompaniet som är sonens favoritaffärer, men som även dottern gillar. Förrutom att hon tycker att det är lite dyrt. Det kommer nog sonen också komma på sen när han ska ha sitt eget barnbidrag att handla för.... eller...

Jag försökte tålmodigt hänga med och stärkte mig med supergod takawaylatte från Spresso Bar. Och trots allt blev det en mysig dag.

Ikväll får jag sitta framför melodifestivalen alldeles själv :-(  Maken ska kolla italiensk fotboll (heligt!)
sonen är inte intresserad, och dottern är med en kompis. Mamma och dom är hos syrran i Stockholm och jag är inte alls avis. Nädå.

   


 

Kära son!

Älskar dig när du ringer mig på jobbet för  att berätta att du har tråkigt... desto roligare blir det ju sen ;-)

Älskar när du och jag sitter i datarummet och lyssnar på musik och du visar mig roliga filmsnuttar på Youtube.

Älskar dig när du bekymrar dig om hur håret ser ut i bak, eller att dina strumpor inte är tillräckligt vita. Du är ju ändå så fin!

Älskar dig när du alltid visar dina känslor, glädje som sorg.

Älskar dig när du saknar din älskade kusin i Stockholm och därför börjar söka lägenhet där. Kanske kolla jobb till mamma och pappa också.

Älskar dig när du försöker raka dina små fjun i ansiktet.

Älskar dig när du ringer mig mitt i en bowlingmatch med kollegorna och ska läsa upp din engelskaläxa.

Älskar dig när du har den där minen.

Älskar dig när kommer ut ur duschen och luktar Axe och David Beckhamparfym.

Älskar dig när du är så omtänksam.
 
Älskar dig alltid.


Kära dotter

Älskar dig när du och jag sitter på kvällarna och spelar kort... fast du vinner varje gång;-)

Älskar dig när vi spelar Sims tillsammans.

Älskar dig när du aldrig kan vakna på morronen och din hemska väckarklocka står och ringer tills vi alla blir galna.

Älskar dig när dina ögon glittrar av nåt du inte alltid vill berätta.

Älskar dig när du inte begränsas av dina drömmar.

Älskar dig när du är så kärleksfull.

Älskar dig när du bekymrar dig över finnar, eller bristningar, eller för tjockt hår, eller för mörka ögonbryn, fast du är världens vackraste.

Älskar dig när du funderar över din framtid.

Älskar dig när du ringer mig på jobbet och ilsket berättar att nu har vovsen återigen ätit upp din Marabou chokladkaka.

Älskar dig när  du lagar omelett eller pasta.

Älskar dig när vi tittar på deckare tillsammans, eller när vi får skrattkramp av "våra" program eftersom vi har precis samma sjuka humor.

Älskar dig så det gör ont. 

Ni betyder allt för mig, barasattnivet :-)

När dagarna går i ett från morron till kväll känns stunden vid bloggen alltid lite lyxig faktiskt. Att få sitta ner, plita ner sina tankar och funderingar (både negativa och positiva) men framförallt att få gå in på alla bloggkompisars sidor och läsa om deras dag eller funderingar om livet.

Jag tycker att det är helt fantastiskt att man får ta del av en persons vardag på det vis som bloggen möjliggör. Små banala tankar och händelser såväl som stora dramatiska. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för bloggaren....

När jag har fastnat för bloggar har det ofta varit personer som jag känner att jag har någon berörningspunkt med, som har gjort saker som jag beundrar eller kanske tom avundas lite :-)

En liten presentation följer här:

Kusin Karin - Är som det låter min kära kusin uppe i Stockholm. Eftersom vi tyvärr inte träffas så ofta är det himla roligt att få ta del av hennes vardag ändå, se bilder på barnen, och få vara med på hennes resor. Vi är skyttar båda två och gemensam nämnare är definitivt rastlöshet, passionen över att resa och hektiskt vardagsliv. Vi är båda två väldigt bra på att prata och jag många fina minnen från hennes barndomshem i Dalarna. Hoppas att vi ses snart kära kusin!

Anna i Malaga - Anna är svensk men bor i Malaga på spanska kusten. Hon är nog en sån jag kan vara liite avundsjuk på ibland.... :-) Malaga verkar vara jättefint och de verkar bo väldigt vackert vid havet. Anna berättar ofta om intressanta aspekter från den spanska kulturen ur en svenskas perspektiv. Många intressanta iakttagelser och analyser blandat med komiska situationer. Jag känner igen en del från den italienska kulturen och nickar ofta igenkännande... tack Anna för dina roliga och intressanta texter.

Var Dags Glimtarn - Joodå, henne kan jag också vara lite avundsjuk på ibland ;-) Hon och hennes familj gjorde det som jag ibland har lekt med tanken på. De sålde allt här i Sverige och drog till Italien. Coolt! Nu har de hamnat i Schweiz och delar med sig av tankar kring landet de bor i men också härliga berättelser om hennes barn. Båda stora och små händelser. Tankar kring flytt till Sverige eller inte dyker upp och jag följer med spänning hennes funderingar :-)

Sara - En utav mina äldsta bloggkompisar som jag har följt genom några stycken bloggar... Otroligt duktig på att skriva och hon delar med sig om det mesta, både sorg och glädje. Precis som mig älskar hon Italien! Det var tomt när hon inte bloggade på ett tag, men nu är hon back in business:-)

Åsa - Åsa bor också i Italien så självklart är jag lite avis på henne med ;-) Dessutom håller hon på att bygga ett hus som verkar bli jättefint och tillökning i familjen väntas visst också ;-) Följer med spänning hennes vardag. Och sen verkar hon älska hundar lika mycket som jag:-)

Tonårsbloggen - Underbara texter och hon har tonåringar som jag... behöver jag säga mer :-)

Tyvärr är det många bloggar jag saknar som inte finns kvar... aha, gaggan m.fl Rest in peace! Och snälla, kom tillbaka nån gång :-)

Tack alla för underbara lässtunder vid bloggen! 

Jag har en benägenhet att snöa in på grejer. Om jag har något på gång i mitt liv vill jag veta allt om det. Jag läser allt jag kan hitta på nätet, kollar alla bilder som finns, läser alla artiklar i tidningar, pratar gärna med folk som har någon koll på det aktuella ämnet ...osv.

Nu vill jag veta allt om Thailand. Även att det är långt kvar innan vi ska åka så läser jag allt jag kommer över. Synar alla bilder som finns på paradisstränder, läser bloggar om semesterresor till Thailand, går in på varenda resebyrås hemsida och jämför, slukar resetidningsrepotage som handlar om bästa stranden, vad man kan göra, vad allt kostar (det är billigt!!!!), försöker tänka mig själv plaskande i varmt, kristallklart hav utan att behöva röra ett finger i princip.

Tanken på tre veckor i paradiset, boende på en vacker resort, äta gott utan minsta ansträngning känns så fantastiskt lyxigt. Vår bas kommer att vara i Khao Lak som ligger vid Phuket, där har vi bokat ett och samma hotell under hela tiden, delvis pga att vi ska åka med syrran och hennes familj som har lite mindre barn, och därför vill ha en trygg bas, men också för att vi hittade en jättebra resa till bra pris dit. Därifrån kommer vi sen att åka på utflykter, besöka olika stränder även om den i Khao Lak tydligen ska vara helt underbar, åka och simma med delfiner på ett ställe som iofs är ganska långt från Phuket och därmed uppfylla dotterns stora dröm här i livet. Ev. flyga över till Singapore bara för att få se den staden och stanna över en natt.
Och bara ha semester förstås. 

Och jag suger in allt. Försöker att inte bygga för mycket runt om kring. Tänka att det blir som det blir. Tittar på bilderna igen. Och drömmer förvirrade drömmar på natten om en fullkomligt katastrofal Thailandssemester...

När vi åker till Italien har man liksom koll på läget. Man vet hur det brukar vara och man känner sig hemma. Men Thailand känns annorlunda. Och väldigt spännande förstås. För ett antal år sedan var vi i New York och på Dominikanska republiken och det var precis samma förväntansfulla känsla man hade då. Hur skulle det bli? Skulle vi trivas? Jag läste allt förstås....
 
Och det är en härlig känsla tycker jag...


 Khao Lak
Bild lånad från Thailand.com

Just nu har jag även stor förväntan på Kents konsert som jag och syrran ska gå på 20 mars. Har alltid älskat det bandet och ser framemot det otroligt mycket. Sötaste syster gav en biljett till mig i födelsedagspresent och där visste hon vad hon gjorde ;-)

 See ya soon

Hey, vilken underbar dag det är idag! Solen har strålat från en klarblå himmel och framkallat härliga vårkänslor. 

Dagen började med en dubbellektion på körskolan eftersom jag hittills bara har kört med min man. Körskoleläraren tyckte att jag till 80 % kör alldeles utmärkt men att jag behövde finputsa en del saker, typ rondellkörning och det här nya med ecokörning t ex. Vilket inte var helt oväntat utan precis det jag själv tycker att jag behöver bli bättre på. Fick många bra tips och ska träna mycket till nästa lektion:-)

Efter det tog jag en liten shoppingtur i godan ro, köpte en svart kjol med hög midja med knappar som jag har gått och suktat efter ett tag, och till det en vit knytblus med smala svarta ränder  och en liten puffärm... hur söt som helst och jag blev helt lycklig i provrummet (för en gångs skull)  bara av att prova den. Gillar mycket det kvinnliga modet som är nu med små blusar och höga midjelinningar, känns nytt och fint trots att man faktiskt har levt den trenden en gång i tiden (ljuva åttiotalet :-))

Sen ringde jag kära mannen och bokade en lunchdate och när jag stod där utanför fiket och väntade på honom kom han springande med en jättevacker röd ros i handen. Så himla söt såg han ut och jag bara log stort. Puss på dig älskling! :-)

Vi lunchade ihop sen åkte jag hem och tog vovsen på en lång härlig promenad. Han verkade också ha vårkänslor i kombination med Valentindagen för han lyssnade absolut ingenting på matte där han småsprang med nosen som en sugpropp i buskarna. "Stanna" fanns inte i hans vokabulär just då utan lukten efter troligtvis några väldigt söta löptikar verkade  mycket intressantare. Det blev koppel på till slut;-)

Och nu är jag hemma, dricker en kopp kaffe och njuter av lugnet. Snart ska jag plugga engelska med sonen, sen blir det ett varv med dammsugaren.

Idag är en härlig dag:-)

Jag är en person som gärna vill framstå som att jag är en livsnjutare som lever i nuet. Vilket jag verkligen försöker iofs... jag föredrar att ta en dag i taget och se tiden där an... tror jag.

Men faktum är att ibland så kommer jag på mig själv med att jag nog bara lurar mig själv. Eller snarare är det väl så att tiden inte riktigt tillåter en att leva i nuet på något vis. Därför att runtomkring mig rullar allt på i 180 och då måste jag ju liksom hänga med...

2008 har i princip bara börjat men i mitt huvud känns det som att 2009 snart är på intågande.  På jobbet måste jag så smått börja att planera semesterschemat  för nio anställda, vilket i sin tur resulterar i att våra blivande sommarextra måste planeras in för utbildning. När jag sitter och skriver ut excelark från datorn ser jag förvånat månaden maj stå skriven, och när jag ringer extrapersonal inser jag lika snabbt att det kanske är att vara ute i lite väl god tid att ringa i februari om tider som är aktuella i maj.... och dessutom känner jag då stressat att jag måste hinna med utbildning av tre sommaranställda innan juni och helt plötsligt har ännu en vecka gått och det är fredagsmys och söndagsmiddag och poff! Måndag igen....

På jobbet är jag i princip redan i augusti i mitt huvud, och just det, jag ska ju också ha semester... suck!

I augusti börjar också dottern i gymnasiet och sonen i högstadiet. Infomöten hålls och viktiga datum för absolut sista ansökan hit och dit präntas in i huvudet.  Viktiga val ska göras om det ena och det andra. På skolfronten är det alltså redan höst i mitt liv....

Semestern är ett kapitel för sig. Redan nu i januari bokade vi och har betalat en del på vår semester som vi ska åka på  i december!  Då ska vi nämligen åka till Thailand tre veckor, vilket innebär att min semester i sommar blir lite kortare. Så på semesterfronten befinner sig mitt huvud redan i december.....

Helt crazy egentligen. Men vad gör man. Ibland känns livet verkligen som ett hamsterhjul man kutar fram i utan nåt stopp liksom.Och det är då man måste stanna upp och tänka till och försöka njuta av det som är nu.

Njuta av att man faktiskt har en massa härligt framför sig, som den första varma vårdagen, första grillkvällen... fast nu är jag ju ändå framåt i tiden.

Nej, jag ska njuta av en ledig dag i morgon, då jag nog ska shoppa lite, och gå till körskolan, och bara vara... njuta av att vara hemma när barnen kommer hem från skolan och laga en god Valentinmiddag....

Men sen kan jag nog inte låta bli att tänka på hur mycket jag ska njuta av att vara på supersemester i Thailand tre veckor även om det är långt kvar (eller?). Då kommer nämligen mycket tid spenderas på den här stranden och då är det nog svårt att inte  göra annat en att leva i nuet och njuta. Så lite måste jag nog tänka på december.... redan nu ;-) 

I vår familj har det alltid varit livligt när vi träffats, mycket pga att både jag och syrran har barn  förstås, men dessutom har ju min mamma haft barn i ung samma åldrar vilket kanske inte är helt vanligt. Att träffas allihopa brukar vara högljutt, stimmigt, rörigt men med mycket skratt på det.  För barnen har det betytt oerhört mycket och det har alltid varit otroligt uppskattat när vi hittar på saker tillsammans.

Det har varit många härliga år med fantastiska minnen tillsammans. Äventyrsbad, samlingar framför melodifestivaler,resor, middagar, jul, nyår, påsk, midsommar... osv. Men nu börjar våra barn bli så stora...
det är inte alls lika självklart längre att alla "ungar" är på plats när vi träffas. Och det känns lite märkligt men samtidigt så stort. Att alla barn börjar bli så stora, få sina egna liv, att de är på väg att bli vuxna!

I lördags var det då dags för delfinalen i melodifestivalen. Jag är absolut ingen schlagerfantast, men jag gillar att sitta med familjen och hissa rep. dissa låtar, kläder, artister. Ja, ni vet...

Och lillebrorsan (?) skulle ha 18-årsfest... och lillsyrran skulle vara kvar med sina vänner i hennes lägenhet vid gymnasieskolan hon går på... och dottern skulle vara med sina vänner i en av vännernas brors lägenhet där de skulle laga mat tillsammans och sjunga singstar.... och gissa vem som inte var nöjd då. Sonen som snart fyller tretton ;-) " Men asså mamma, ska jag bara vara själv med er gamlingar ikväll då... ameh , åååhhh, .."

Gamlingar, hm.... visst hade han glimten i ögat när han sa det men visst blir det på ett helt annat vis när inte alla är med. "Vi får nog börja vänja oss" sa mamma, och jag krisar lite. Men det är så sant, så sant.

Man har sina barn till låns och tiden med dem är så oerhört kort, intensiv, fantastisk och underbar. Från att ha varit en självklar del i ens liv dygnets alla timmar har man nu kommit till den punkt att man ler lyckligt för sig själv när man får ha dem hemma fredagoch lördagskvällar. Man suger länge på den karamellen...

Tack och lov tycker alla "ungar" fortfarande att det är jättekulatt träffas allihopa tillsammans så jag njuter och är tacksam för det lilla. Om ett par veckor fyller dottern 16 år och val till gymnasium har gjorts. En ny fas i hennes liv startar snart och vi ser henne gå från barn till vuxen kvinna. Med en känsla av nostalgi men också förtröstan.

Men gamlingar är vi väl för sjutton inte än iaf ;-) 

  Den här bilen fick jag i födelsedagspresent av min kära, söta man nu i december. Hon heter Solweig och är världens sötaste bil. Jag har tom en vas med en gul blomma i som sitter vid ratten. Nu fattas bara körkortet. Jag kör, och jag kör, och jag kör... den här gången ska det gå vägen.

Sist jag var i körkortstagen kuggade jag ett par gånger på körprovet. Och tappade lusten totalt. Men nu har jag samlat massor med ny energi.
 
Så snart ska jag och Solweig ut på äventyr. Önska mig lycka till!

Shit vad det är härligt att gå ut med vovsen sju på morgonen och det är ljust.

När det växer krokusar och snödroppar i rabatterna.

När magnolian har fått knoppar.

När man svettas i dunjackan bigtime.

När man har glömt vad en snöskyffel behövs till.

Är det vår nu eller? Trots att det bara är 11 feb!!!!

Iaf tycker jag att den här vintern har varit, och är fantastisk :-)

Det blev en lång bloggpaus för mig. Plötsligt kände jag inte alls för att skriva på min blogg längre. Flera av mina favvobloggar la ner och tiden har väl inte heller riktigt funnits, så jag tappade lusten.

Men så kommer den där lite smygande skrivklådan. I något form av forum vill man skriva av sig, och då passar ju en blogg alldeles förträffligt. Min gamla blogg hette sarachella och finns kvar i cyberrymden, men när skrivklådan föll på och jag skulle logga in kom jag inte ihåg varken lösenord eller mailadress eller någonting... så det fick helt enkelt bli en ny blogg:

Gioia (djoja uttalas det)

Bara jag får det ordet på tungan smälter det som gräddig smörkola i munnen. På italienska betyder det lycka. Jag älskar det ordet helt enkelt. Därför passar det som mitt nya bloggnamn. Tycker jag.

Sen ska jag ju erkänna att det sved när man helt plötsligt försvann i vissas blogglänklistor.... snyyyft. Men jag har ju mig själv att skylla när jag inte skriver på flera månader, men nu ska det bli bättring... promise.