Tomt
Sonen har åkt till Stockholm idag. Så klart överlycklig, eftersom han återigen får umgås med sin älskade kusin M... efter semestern i Thailand hann de vara från varandra några dagar :)
För min del känns det tomt och tråkigt när han åker. Han är ju min stora, lilla son som ska vara hemma hos mig. Tycker jag. Jag vill ha hans raspiga målbrottsröst i närheten hela tiden, hans knapprande på Guitar Hero, hans musik, hans frustrerade suckar när han sitter med skolarbeten som ska vara klar till skolan börjar igen eftersom han behagade åka på semester 2 veckor innan jullovet... Och så skulle vi ju kolla på Beck Sista vittnet i kväll... suck.
Men jag vet ju att han är lycklig, så det är bara för mig att svälja och se glad ut. Och han kommer ju hem. Efter nyår.
Dessutom åker han med mamma med familj, så nu är även de borta från stan.
Allt har varit intensivt. Först semestern, sen härlig jullafton med familjen som ändå blev lugn och mysig, och vit faktiskt (ur snösynpunkt alltså ;)). Juldagen spenderades också hos mamma, och igår annandagen drog vi först till Kalmar för shopping (galen mellandagsrea, blä) och sen åt vi middag med grannarna på kvällen. I morse vaknade vi tidigt, maken skulle jobba och sonen skulle alltså åka till Stockholm, och nu sitter jag här i min ensamhet (dottern sover sött). Det är som att dra ur en propp ung.
Poff.
Nu är det förberedelse för nyåret som så smått får börja gro. Det blir ett konstigt nyår tror jag. Allt är inte självklart längre när barnen är så stora. Lillsyrran ska vara med sin pojkvän i en annan stad. Lillbrorsan (liten och liten, 19 bast) ska vara på fest med sina kompisar, dottern ska vara med sina vänner men förhoppningsvis äta här först iaf, och sonen är i Stockholm. Alltså inga barn hemma. Första nyåret någonsin.
Men mamma och plastpappa kommer hit, och grannarna med sina små flickor E (4 år) och M (2 år), och troligtvis vår kära kompis P. Vi är alltså inte ensamma, allt är bara lite annorlunda.
Igår kväll satt vi och spånade på menyn, och med två kockar (maken och grannen) kan det inte bli annat än bra :) Lilltjejen fick prova att somna i vår säng igår, vilket funkade jättebra. Så visst kommer det att bli bra.
Förändringarnas tider svider men man måste acceptera det bara och försöka göra det bästa av situationen. På vissa plan älskar jag förändringar, på andra inte.
Jaja.
Sonen med min galna lillbrorsa på jullafton
Jag i festskrud på jullafton
Vackra dottern och lillasystern
Mamma :) ! Vem kan tro att hon är 54 bast?
För min del känns det tomt och tråkigt när han åker. Han är ju min stora, lilla son som ska vara hemma hos mig. Tycker jag. Jag vill ha hans raspiga målbrottsröst i närheten hela tiden, hans knapprande på Guitar Hero, hans musik, hans frustrerade suckar när han sitter med skolarbeten som ska vara klar till skolan börjar igen eftersom han behagade åka på semester 2 veckor innan jullovet... Och så skulle vi ju kolla på Beck Sista vittnet i kväll... suck.
Men jag vet ju att han är lycklig, så det är bara för mig att svälja och se glad ut. Och han kommer ju hem. Efter nyår.
Dessutom åker han med mamma med familj, så nu är även de borta från stan.
Allt har varit intensivt. Först semestern, sen härlig jullafton med familjen som ändå blev lugn och mysig, och vit faktiskt (ur snösynpunkt alltså ;)). Juldagen spenderades också hos mamma, och igår annandagen drog vi först till Kalmar för shopping (galen mellandagsrea, blä) och sen åt vi middag med grannarna på kvällen. I morse vaknade vi tidigt, maken skulle jobba och sonen skulle alltså åka till Stockholm, och nu sitter jag här i min ensamhet (dottern sover sött). Det är som att dra ur en propp ung.
Poff.
Nu är det förberedelse för nyåret som så smått får börja gro. Det blir ett konstigt nyår tror jag. Allt är inte självklart längre när barnen är så stora. Lillsyrran ska vara med sin pojkvän i en annan stad. Lillbrorsan (liten och liten, 19 bast) ska vara på fest med sina kompisar, dottern ska vara med sina vänner men förhoppningsvis äta här först iaf, och sonen är i Stockholm. Alltså inga barn hemma. Första nyåret någonsin.
Men mamma och plastpappa kommer hit, och grannarna med sina små flickor E (4 år) och M (2 år), och troligtvis vår kära kompis P. Vi är alltså inte ensamma, allt är bara lite annorlunda.
Igår kväll satt vi och spånade på menyn, och med två kockar (maken och grannen) kan det inte bli annat än bra :) Lilltjejen fick prova att somna i vår säng igår, vilket funkade jättebra. Så visst kommer det att bli bra.
Förändringarnas tider svider men man måste acceptera det bara och försöka göra det bästa av situationen. På vissa plan älskar jag förändringar, på andra inte.
Jaja.
Sonen med min galna lillbrorsa på jullafton Jag i festskrud på jullafton Vackra dottern och lillasystern Mamma :) ! Vem kan tro att hon är 54 bast? Kommentarer
Postat av: Angelica
Fina ni! Ser ut som om ni hade en festlig julafton :-D
Postat av: gioia
angelica: som vanligt jättetrevligt!
Postat av: gaggan
Nu knappras det på Guitar Hero här istället. Och det knappras inte bara, det dunkas på trummorna och det sjungs i mikrofonen också. Vi har ju ett helt rockband här nu! :D
Postat av: gioia
gaggan: Kan tänka mig det :)
Postat av: Sara
Låter som om ni haft det härligt!
Och jag kan tänka mig att det känns konstigt den dan barnen helt plötsligt inte självklart är hemma längre. Antar att det kommer fortare än vad jag anar?
Postat av: gioia
sara: Mycket fortare än du anar! :)
Trackback
