Det är som att vara kär i en hopplös person...
För i Napoli lever man! Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att livet känns så mycket större där... kanske är det det faktum att solen för det mesta skiner från en blå himmel, eller att alla människor är öppna och pratar med alla, att maten är så underbar, att staden aldrig sover (skulle vara tidig morgon då), att vi har en stor, varm och härlig familj, att alla i familjen ung som gammal strosar runt på stan kl. 23 en helt vanlig vardagskväll och tar en glass tillsammans, att allt är möjligt även om det från början verkar omöjligt, att det finns en flexibilitet och en acceptans överallt, att man kan shoppa utan att några större hål i plånboken, att du alltid är ett stenkast från det varma Medelhavet, att det finns något för alla smaker.
Den här gången var vi bara 15 dgr eftersom jag har lite kortare semester nu (tre veckor till sen i december), och det gick otroligt fort förstås. Men vi hann med lata dagar på stranden, shopping och storstadsliv, weekend i bergen där makens bror har köpt ett jättefint hus där vi ena dagen badade i sjö och en i helt underbar flod och nästa dag var ute och red samt åkte till en supermysig stad där man på vintern åker skidor. Så coolt att man bor i ett hus där du har 1 timme till bad i havet, Napoli åt ena hållet, Rom åt andra hållet, och 25 min till skidbackar... bra mix och verkligen ett semesterhus du kan njuta av hela året.
Att komma hem var inte kul, barnen var ledsna och lite tungsinta och jag och maken likaså. Allt här känns tyst, lugnt och fyrkantigt och man saknar så mycket. Men vad gör man? Här kommer iaf ett axplock av bilder från vår semester:
Svärfar på vår favvostrand Gaeta
Jag njuter av kristallklart hav
Utanför huset i bergen
Dottern blickar ut över utsikten från balkongen i bergen
Jag och dottern på hästryggen
Jag ska ta ett dopp i sjön 
Släkten samlad på balkongen i vårt bergshus
Jag och makens bror och vän
En del av släkten
Sonen med hans älskade kusin Giuseppe
Dottern busar med annan kusin
Maken och svärfar som rensar egenhändigt fångade musslor
Maken och svärmor. Är de inte fina?
Napolii vårt hjärta. Design dotternWOW WOW WOW!!! Det ser supermysigt ut! Ni ar ALLA jattesnygga (paracula?!) och det later dunderharligt! Hoppas att acklimatiseringen i Sverige gar bra och att ni far en fortsatt trevlig sommar!
Kramar Asa
Åsa: Det har varit supermysigt också och sakta men säkert får vi väl försöka vänja oss vid det vanliga igen... men gud vad man längtar tillbaka :)
Jättefina bilder på er fina familj! hoppas att ni hade en fin sem och njut även hemma ;-) livet är till för att levas inte för att fundera på vad som vore bäst, för då går tiden... kram
karin: Det är ju just det som är grejen, livet måste levas nu, och egentligen vet vi ju allihopa att vi inte lever där vi helst skulle vilja leva så att säga. men det är inte helt lätt att försöka ändra allt heller då det är mycket som ska klaffa. Att åka på en semesterresa någonstans är en helt annan sak, i Napoli har vi vårt andra liv som vi har en helt annan relation till, omgärdade av en massa människor som betyder jättemycket för oss alla, och som vi saknar jämt plus allt annat. Jag tror inte att jag kommer att känna alls på samma sätt när vi har varit i Thailand tex. Man lever bara en gång och då vill man leva det till fullo ;)
Ser heeelt underbart ut! Vet hur det är, tiden går alldeles för fort när man är iväg så där. Ni verkar ha en härlig och stor familj. :-)
Vilka härliga bilder!!! Det pirrar i magen när du skriver om Napoli. :) Paolos hus verar ju ligga helt perfekt! Det kanske man får se någon gång...?
angelica: Och på bilden är det bara en liten del av hela familjekonstellationen... stor och härlig är den absolut :)
gaggan: Ni måste definitivt besöka huset i bergen nån gång, superfint!
