Funderingar
Sa min man idag när vi satt och käkade lunch på Mc Donalds tillsammans med syrran och familj. Och visst, när jag vaknade upp på påskafton med huuuuur mycket snö som helst på garageuppfarten, så mycket snö att vi var tvungna att skotta fram våra bilar för att sen kunna ta oss nånstans överhuvudtaget.. ja, då hade jag nog fräst ja, på stört! Jag hatar snö, jag hatar att skotta snö, jag hatar att pulsa i snö, jag hatar att halka, frysa, ha konstant blött på hallgolvet... ja, ni fattar. (Jag har säkert muttrat om snön förrut även om jag tack och lov inte har haft så stor anledning i år... hittills).
Visst är det en cool tanke ibland det där med att dra till varmare breddgrader, leva ett enkelt men behagligt liv... men gud vad jag skulle längta till de mina! Efter en underbar påskafton tillsammans med de människor jag älskar mest i hela världen maken, mina barn, min syster med make och barn, mamsen med goa plastpappa och mina söta syskon och L, då vet jag att jag aldrig skulle kunna lämna dem för att flytta så långt bort. Iaf inte för all framtid!
För mig är det ett stor problem bara att inte alla bor i samma stad ens en gång. Jag vill ha alla intill mig helt enkelt, typ som Bullerbyn :-)
Så nån flytt till Thailand kan nog bli svårt just nu. Sorry älskling :-) Tror nog att du skulle sakna de dina du också...
Däremot går det ju inte en dag här hemma utan att det är ett evinnerligt tjat om att flytta tillbaka till Stockholm. Sonen vill bo vid en större stad och ha älskade kusinen nära. Dottern likaså. Maken skulle nog helst flytta tillbaka till hans kära Napoli men visst, Stockholm är också bra... och jag då?
Jo, jag tror absolut inte att jag kommer att bo här nere i mörka Småland för resten av mitt liv. I Stockholm finns syrran, ett annat utbud, och nu plötsligt också ett hus. Syrrans man föräldrar ska nämligen hyra ut sitt hus då de har byggt ett nytt som de ska flytta in i. Huset är jättefint, stort, nyrenoverat och ligger starx utanför Sigtuna. För dottern som älskar hästar (även jag) skulle möjligheten kunna finnas att ha eller åtminstone hjälpa till med de befintliga hästarna som syrrans svärmor äger. Stallet ligger väldigt nära huset.
Men skulle jag trivas att bo så? Ingen aning faktiskt. Jag gillar ju stan, men de priser som styr just nu i Stockholm är lite too much för oss, så det är överhuvudtaget inget alternativ. Jag har ett bra jobb här nere som jag trivs helt ok med, vi har ett hus som jag trivs jättebra med osv. Här nere finns mamma, däruppe finns syrran... ja, jag kan hålla på att älta sådär fram och tillbaka hur länge som helst känns det som... fördelar, nackdelar... vad är mest värt... barnen vill men är de införstådda med vad det innebär att flytta från kompisar, skolan, det välbekanta...
Och jag får gråa hår på köpet.
Thailand kanske inte är så dum idé ändå...
Suck! Jag hatar snö och jag hatar att inte kunna bestämma mig :(
Men kära syster, du behöver inte bestämma dig! Vi har ju redan bestämt åt dig... Bra va? ;-)
Jag röstar såklart på Stockholm! :)
gaggan: Så du är för alltså.... ;-)
sara: Tror jag det, så mycket praktiskt som ska klaffa bara :-)
Ja, jag tycker det skulle vara trevligt... :-)
Det är inte lätt att vara rastlös ;-) och hela tiden vilja göra ngt nytt. Jag vet hur det känns.
Det later ju helt ljuvligt att bo "nara" Stockholm men anda "lite pa landet". Skutta runt pa en hast ar ju inte helt fel!
Kunna springa pa Moderna museèt, fika pa "Silverhasten"(om det finns kvar!), promenera i Tantolunden osv osv. osv. - jag lagger min rost pa Stockholm och syrran! (alternativ Napoli....)
Tack for uppmuntrande ord hos mig!!!
Buona giornata!
Karin: Jadu kära kusin, du vet nog hur det är va ;-)
Åsa: Snacka om att gå från klarhet till klarhet. När jag läser din kommentar bestämmer jag mig på stört alltså :D
Visst är Napoli ett härligt alternativ men det är lite värre att fixa allt praktiskt där, Stockholm känns ju lite mer överkomligt... spännande känns det iaf :-)
Hi hi hi!!! du ar ju lite go' du!
