Cruising på en rosa moppe
Tänk er en barbierosa moppe som körs av en mörk 16-årig tjej med en lika barbierosa hjälm. Bakom sig har hon sin mamma med en uberful hjälm och solglasögon och med en väldans söt vovse i famnen. Vovsen myser för fullt, öronen fladdrar i vinddraget och han lutar sig lite coolt mot tjejens axel.
Jo, det var jag, dottern och vår vovse DJ som var ute och åkte moppe igår. Kvällen var underbar så vi bestämde oss för att cruisa iväg med moppen. Eftersom jag dessutom skulle poppa in i solariet som är öppet jämt så tyckte dottern att hon skulle ta med sig DJ och gå runt lite med honom under tiden.
"Vi tar honom på moppen mamma"
"Nämen, det kommer aldrig att gå ...." Jag såg framför mig en sprattlig hund som sparkar till dottern i ryggen, som tappar kontrollen över moppen, som far in i ett hus eller nåt så att alla på moppen flög all världens väg och bröt samtliga ben :O
"Joodå, vi testar ett varv runt området här först..."
Gulp! Jag satte mig, dottern forslade över lilla vovsen och sen masade hon sig upp själv. Och som den lilla goa vovve han är så var det förstås inga som helst problem, och dottern körde som vanligt som en gud.
Så vi fick en jättehärlig tur tillsammans och spred nog lite glädje runt omkring oss, för alla som vi mötte log så glatt :-)
Och vovsen mös som en liten prins ;-)
Och matte var trött i armen ;-)
Jo, det var jag, dottern och vår vovse DJ som var ute och åkte moppe igår. Kvällen var underbar så vi bestämde oss för att cruisa iväg med moppen. Eftersom jag dessutom skulle poppa in i solariet som är öppet jämt så tyckte dottern att hon skulle ta med sig DJ och gå runt lite med honom under tiden.
"Vi tar honom på moppen mamma"
"Nämen, det kommer aldrig att gå ...." Jag såg framför mig en sprattlig hund som sparkar till dottern i ryggen, som tappar kontrollen över moppen, som far in i ett hus eller nåt så att alla på moppen flög all världens väg och bröt samtliga ben :O
"Joodå, vi testar ett varv runt området här först..."
Gulp! Jag satte mig, dottern forslade över lilla vovsen och sen masade hon sig upp själv. Och som den lilla goa vovve han är så var det förstås inga som helst problem, och dottern körde som vanligt som en gud.
Så vi fick en jättehärlig tur tillsammans och spred nog lite glädje runt omkring oss, för alla som vi mötte log så glatt :-)
Och vovsen mös som en liten prins ;-)
Och matte var trött i armen ;-)
I dessa ljuvliga dagar...
Vilka underbara, härliga dagar som har varit! Fantastiskt väder utom i torsdags när vi skulle grilla med grannarna, och i lördags när vi skulle grilla med mamma och familjen, då...
Men massa härligt umgänge med vänner och familj och lite jobb däremellan, och det är då jag trivs som bäst. Vädret gör så oerhört mycket för själen, sol, värme, ljus och livet känns som en dans på rosor. Och helgen ska tydligen bjuda på ännu mer värme *gnuggar händerna av förtjusning* och hemma poppar förslagen upp på vad vi ska hitta på... Ölands djurpark, öppna poolen, åka till havet (och hoppas på att det är varmt där också!!! )...
Allt vill man ju göra när de här vackra dagarna kommer. Och jag skäms när jag tänker på hur dålig jag är på att uppdatera bloggen just nu, jag ber om överseende, men det är ju så mycket annat man vill göra.
Idag ska jag iaf plantera blommor och klippa gräset som lugnt är högst på gatan just nu... ;o
På återhörande
Men massa härligt umgänge med vänner och familj och lite jobb däremellan, och det är då jag trivs som bäst. Vädret gör så oerhört mycket för själen, sol, värme, ljus och livet känns som en dans på rosor. Och helgen ska tydligen bjuda på ännu mer värme *gnuggar händerna av förtjusning* och hemma poppar förslagen upp på vad vi ska hitta på... Ölands djurpark, öppna poolen, åka till havet (och hoppas på att det är varmt där också!!! )...
Allt vill man ju göra när de här vackra dagarna kommer. Och jag skäms när jag tänker på hur dålig jag är på att uppdatera bloggen just nu, jag ber om överseende, men det är ju så mycket annat man vill göra.
Idag ska jag iaf plantera blommor och klippa gräset som lugnt är högst på gatan just nu... ;o
På återhörande
Jag har blivit utmanad!
Vad gjorde jag....
För 15 år sedan (1993):
Då var jag mammaledig med min dotter som då var lite mer en ett år. Maken jobbade som grillkock på en restaurang på Arlanda och vi bodde i en bostadsrätt som vi trivdes jättebra i, i Märsta utanför Stockholm. Eftersom maken då hade billiga flygbiljetter genom SAS så flög vi en hel del, både till mamma nere i Småland och till Italien. Sommaren 1993 åkte vi dessutom till både New York och Dominikanska Republiken i Västindien också, så det var ett bra år för reslusten. På hösten 1993 fick jag ett 6mån-vik/praktik på SAS flygskola vid Arlanda flygplats och dottern började på dagis. Det var en mysig tid som jag tänker tillbaka på med tillförsikt !
För 10 år sedan (1998):
Då var jag tvåbarnsmamma, dottern var 6 år och gick på förskolan som hon älskade, och sonen var 3 år och gick hos dagmamma. Jag jobbade inom taxfreebutikerna på Arlanda och maken jobbade som restaurangchef på Arlanda(Burger King). Vi bodde i en lägenhet i centrala Märsta där vi trivdes jättebra. Vi var även i London med barnen och reste en hel del ner till Småland, och förstås Italien. Livet rullade på för fullt med heltidsarbeten och småbarn och allt vad det innebär.
För 5 år sedan (2003):
Ett både roligt och sorgligt år. Vi hade år 2000 tagit steget och flyttat ner till Småland tillsammans med syrran och hennes familj. Efter tre år bestämde de sig för att flytta tillbaka till Sigtuna och det kändes väldigt tomt och sorgligt när de försvann. Ett tag var även vi ganska inställda på att flytta tillbaka men lade de planerna på hyllan tillsvidare.
Till det roliga dock hörde att jag och maken hade pluggat under tre år och jag då avslutade mina studier på Högskolan i Kalmar (media och kommunikation). Jag och en studiekompis hade slitit med vår uppsats och fick bästa betyg! Maken slutade sina studier i webb och grafik och tog beslutet att öppna ett eget företag vilket också kändes väldigt spännande. Under vår studietid hade vi båda jobbat inom Systembolaget, men hösten 2003 fick jag ett vikariat på Lindex. Jag trivdes sådär och sökte vidare. Vi bodde i en bostadsrätt här i stan som vi trivdes hyfsat bra i även om det mer kändes som en mellanlandning.
För 3 år sedan (2005):
Maken jobbade på med sitt företag som rullade på och jag jobbade inom det företag jag fortfarande jobbar inom. Vi letade nytt boende och föll pladask för huset som vi köpte och fortfarande bor kvar i. Dottern blev tonåring och började högstadiet och sonen började mellanstadiet. Vi köpte även ny bil det året, vilket var väldigt skönt efter några år av strul med vår gamla Saab som vi hade haft länge.
För 1 år sedan (2007):
Inte så stora förändringar. Mycket jobb både för mig och maken. Vi planerade som bäst vår resa till Calabrien tillsammans med syrran, som sen också blev jättelyckad och härlig.
För 3 månader sedan (januari):
Jaa, jobbade på som vanligt. Njöt av en vinter helt i min smak, mild och ingen snö ;-) Tog återigen upp övningskörningen som har legat på is ett bra tag. Längtade efter den tid vi har framför oss nu, långa, ljusa vårdagar och sommar.
Igår (29 april 2008):
Jobbade till 16.45 och blev sen hämtad av maken som blev överraskad med en försenad födelsedagspresent från mig (en 16-årig Lagavullin, rökig härlig singlemaltwhisky). Jag, dottern, maken och vovsen tog en jätterunda i skogen på ca 2 timmar som var jättehärlig. Sen var jag vrålhungrig och vi åkte och köpte hämtpizza som vi glufsade i oss. Jag och sonen avslutade kvällen med Guitar Hero!
Idag (30 april 2008):
Ledig! Sov ut ordentligt och sen cyklade jag, maken och vovsen till affären för att handla frukost. Ikväll är det majbrasa men vi ska ha folk hemma här så det blir nog inget besök där. Dottern ska iväg med sina kompisar och sonen kommer nog att vara hemma med oss. Ska nu ta tag i lite städning :-(
I morgon (1 maj2008):
Också ledig! Ta det lugnt på dan och sen på kvällen ska vi grilla med grannarna. En rejäl prommis blir det nog också.
Om 1 år (april 2009):
Oj! Har absolut ingen aning. Dottern kommer ha börjat på gymnasiet och sonen på högstadiet iaf. Räknar kallt med att jag iaf har körkort :-)
Får nog återkomma om resten :-)
Jag utmanar den som vill!
För 15 år sedan (1993):
Då var jag mammaledig med min dotter som då var lite mer en ett år. Maken jobbade som grillkock på en restaurang på Arlanda och vi bodde i en bostadsrätt som vi trivdes jättebra i, i Märsta utanför Stockholm. Eftersom maken då hade billiga flygbiljetter genom SAS så flög vi en hel del, både till mamma nere i Småland och till Italien. Sommaren 1993 åkte vi dessutom till både New York och Dominikanska Republiken i Västindien också, så det var ett bra år för reslusten. På hösten 1993 fick jag ett 6mån-vik/praktik på SAS flygskola vid Arlanda flygplats och dottern började på dagis. Det var en mysig tid som jag tänker tillbaka på med tillförsikt !
För 10 år sedan (1998):
Då var jag tvåbarnsmamma, dottern var 6 år och gick på förskolan som hon älskade, och sonen var 3 år och gick hos dagmamma. Jag jobbade inom taxfreebutikerna på Arlanda och maken jobbade som restaurangchef på Arlanda(Burger King). Vi bodde i en lägenhet i centrala Märsta där vi trivdes jättebra. Vi var även i London med barnen och reste en hel del ner till Småland, och förstås Italien. Livet rullade på för fullt med heltidsarbeten och småbarn och allt vad det innebär.
För 5 år sedan (2003):
Ett både roligt och sorgligt år. Vi hade år 2000 tagit steget och flyttat ner till Småland tillsammans med syrran och hennes familj. Efter tre år bestämde de sig för att flytta tillbaka till Sigtuna och det kändes väldigt tomt och sorgligt när de försvann. Ett tag var även vi ganska inställda på att flytta tillbaka men lade de planerna på hyllan tillsvidare.
Till det roliga dock hörde att jag och maken hade pluggat under tre år och jag då avslutade mina studier på Högskolan i Kalmar (media och kommunikation). Jag och en studiekompis hade slitit med vår uppsats och fick bästa betyg! Maken slutade sina studier i webb och grafik och tog beslutet att öppna ett eget företag vilket också kändes väldigt spännande. Under vår studietid hade vi båda jobbat inom Systembolaget, men hösten 2003 fick jag ett vikariat på Lindex. Jag trivdes sådär och sökte vidare. Vi bodde i en bostadsrätt här i stan som vi trivdes hyfsat bra i även om det mer kändes som en mellanlandning.
För 3 år sedan (2005):
Maken jobbade på med sitt företag som rullade på och jag jobbade inom det företag jag fortfarande jobbar inom. Vi letade nytt boende och föll pladask för huset som vi köpte och fortfarande bor kvar i. Dottern blev tonåring och började högstadiet och sonen började mellanstadiet. Vi köpte även ny bil det året, vilket var väldigt skönt efter några år av strul med vår gamla Saab som vi hade haft länge.
För 1 år sedan (2007):
Inte så stora förändringar. Mycket jobb både för mig och maken. Vi planerade som bäst vår resa till Calabrien tillsammans med syrran, som sen också blev jättelyckad och härlig.
För 3 månader sedan (januari):
Jaa, jobbade på som vanligt. Njöt av en vinter helt i min smak, mild och ingen snö ;-) Tog återigen upp övningskörningen som har legat på is ett bra tag. Längtade efter den tid vi har framför oss nu, långa, ljusa vårdagar och sommar.
Igår (29 april 2008):
Jobbade till 16.45 och blev sen hämtad av maken som blev överraskad med en försenad födelsedagspresent från mig (en 16-årig Lagavullin, rökig härlig singlemaltwhisky). Jag, dottern, maken och vovsen tog en jätterunda i skogen på ca 2 timmar som var jättehärlig. Sen var jag vrålhungrig och vi åkte och köpte hämtpizza som vi glufsade i oss. Jag och sonen avslutade kvällen med Guitar Hero!
Idag (30 april 2008):
Ledig! Sov ut ordentligt och sen cyklade jag, maken och vovsen till affären för att handla frukost. Ikväll är det majbrasa men vi ska ha folk hemma här så det blir nog inget besök där. Dottern ska iväg med sina kompisar och sonen kommer nog att vara hemma med oss. Ska nu ta tag i lite städning :-(
I morgon (1 maj2008):
Också ledig! Ta det lugnt på dan och sen på kvällen ska vi grilla med grannarna. En rejäl prommis blir det nog också.
Om 1 år (april 2009):
Oj! Har absolut ingen aning. Dottern kommer ha börjat på gymnasiet och sonen på högstadiet iaf. Räknar kallt med att jag iaf har körkort :-)
Får nog återkomma om resten :-)
Jag utmanar den som vill!
Härliga lördag och grattis älskade lillasyster
Till att börja med vill jag ge massor med grattiskramar till min fantastiskt duktiga lillasyster. Hon går på en artistskola som heter Stage for you där en massa superduktiga elever går som vill bli nånting inom musiken. Där finns det riktig skivstudio som ägs av Pama records och de elever som går där får jobba med det mesta inom musikproduktion, uppträde med både sång och dans. Varje år har de en melodifestival där eleverna själva skriver musiken och de sen tävlar mot varann, och den som vinner får spela in en singel i studion som sen spelas på radion! Det är både en riktig jury och de i publiken som röstar.
Igår kväll var vi där och tittade, och min superduktiga lillasyster vann! Jag är så himla glad för hennes skull och i går kväll var hon som ett helt paket av välfylld glädje, och hon är verkligen värd det. Låten var jättebra, det var hon och en kille som går i en klass över som hade skrivit den tillsammans, och hon sjunger som en liten ängel :-)
Tilläggas bör att alla eleverna verkligen är jätteduktiga och man blir så imponerad när men hör och ser dem. Och jag kan bara tänka mig hur roligt de måste ha, att i tre år får pyssla med det som man bara älskar måste ju vara en dröm... *avis*. Kan man sen tjäna lite pengar på det är ju det inte fel ;-) Så hör ni en låt på radion som heter Children som sjungs av en underbar röst är det min lilasyster *stolt*. Och hon ska få s.t.i.m.p.e.n.g.a.r som hon lyriskt uttryckte det igår :D
Att se sin lillasyster stå där på scenen och uppträda så proffsigt känns verkligen stort, och när hon sen fick sjunga låten igen (efter segern som sig bör) gick hon ner från scenen och hämtade min lillebror (alltså hennes storebror) och tog med honom upp på scenen. Sen stod de där tillsammans bland all confetti och mitt hjärta vällde över av kärlek och mina ögon vällde över av tårar, det kan jag lova :-)
Sen vaknade man idag till en härlig lördag! Vädret var varmt och skönt och jag slappade rejält på morronen, som sig bör på en lördag :-) Maken jobbade, sonen skulle iväg med kompisar och dottern är kvar hos min lillasyster över helgen så jag tog vovsen med mig och cyklade hem till mamma som också var ensam. Där satt vi och fikade och snackade bort några timmar. Sen mötte jag upp på maken i stan och vi strosade runt lite där, det var 10-årsjubileum för nånting här i stan så det vara en massa pådrag, bland annat en sk cruising med en massa stajlade bilar så det var mysigt , med en massa glada människor ute och underbart väder:-)
Och veckan som kommer känns så härlig med två lediga dagar (ons, tor). Ja, ibland leker livet :-)
Igår kväll var vi där och tittade, och min superduktiga lillasyster vann! Jag är så himla glad för hennes skull och i går kväll var hon som ett helt paket av välfylld glädje, och hon är verkligen värd det. Låten var jättebra, det var hon och en kille som går i en klass över som hade skrivit den tillsammans, och hon sjunger som en liten ängel :-)
Tilläggas bör att alla eleverna verkligen är jätteduktiga och man blir så imponerad när men hör och ser dem. Och jag kan bara tänka mig hur roligt de måste ha, att i tre år får pyssla med det som man bara älskar måste ju vara en dröm... *avis*. Kan man sen tjäna lite pengar på det är ju det inte fel ;-) Så hör ni en låt på radion som heter Children som sjungs av en underbar röst är det min lilasyster *stolt*. Och hon ska få s.t.i.m.p.e.n.g.a.r som hon lyriskt uttryckte det igår :D
Att se sin lillasyster stå där på scenen och uppträda så proffsigt känns verkligen stort, och när hon sen fick sjunga låten igen (efter segern som sig bör) gick hon ner från scenen och hämtade min lillebror (alltså hennes storebror) och tog med honom upp på scenen. Sen stod de där tillsammans bland all confetti och mitt hjärta vällde över av kärlek och mina ögon vällde över av tårar, det kan jag lova :-)
Sen vaknade man idag till en härlig lördag! Vädret var varmt och skönt och jag slappade rejält på morronen, som sig bör på en lördag :-) Maken jobbade, sonen skulle iväg med kompisar och dottern är kvar hos min lillasyster över helgen så jag tog vovsen med mig och cyklade hem till mamma som också var ensam. Där satt vi och fikade och snackade bort några timmar. Sen mötte jag upp på maken i stan och vi strosade runt lite där, det var 10-årsjubileum för nånting här i stan så det vara en massa pådrag, bland annat en sk cruising med en massa stajlade bilar så det var mysigt , med en massa glada människor ute och underbart väder:-)
Och veckan som kommer känns så härlig med två lediga dagar (ons, tor). Ja, ibland leker livet :-)
Falukorv och makaroner
Ja, det låter ju inte särskilt kul, jag håller med. Men eftersom jag och maken ska äta pasta med bönor (pasta e fagioili) som barnen inte är särskilt förtjusta i så håller jag på att laga falukorv och makaroner... ja, de hoppade väl inte direkt högt av glädje, men, men...
Våren har definitivt slagit ut den här veckan, och underbara soliga dagar har utspelat sig... utanf ör jobbfönstret. Så jag har mest gått och suktat inomhus och försökt ta de små chanserna att gå ut. Och inom mig vaknar vårrastlösheten. Det är så mycket jag vill göra, så mycket man blir inspirerad till. Det är något inom en som man bara inte kan stänga av helt enkelt,det liksom spritter i kroppen av förväntan för något man egentligen inte vet vad det är.
Idéerna snurrar runt här hemma, alla har vi olika drömmar och visioner. När barnen är så stora som våra så har ju dom också börjat skapa sitt liv i tankarna, dottern ska börja gymnasiet och sonen högstadiet. Nya faser i bådas liv.
Varje gång vi åker bil suckar dottern och säger: Asså, varje gång vi är allihopa tillsammans, så är det nya idéer och planer på gång... nu måste vi snart bestämma oss!
Ja, vi är fyra individer, fyra viljor, och alla med stora drömmar och medan livet rullar på så finns ju allt runt om oss i luften iaf, och någonstans måste allt knytas ihop i en påse. Och när vårluften pyser in i porerna, ja då vaknar man till liv igen :-)
Sonen har iaf ett mål utstakat. Maken och dottern övningskörde på en stor parkering (gulp!) och jag och sonen stod utanför...
"Mamma, jag längtar till jag blir förälder...
"Ja, vad härligt, då vet jag att jag får barnbarn då... ;-)
"Ja! Det är klart att jag ska ha barn, och jag ska bli en såååå bra förälder!
"Hur är en bra förälder då?
"Som ni! Ni är supershyssta föräldrar :D
Sånt värmer bigtime. Hoppas det håller i sig :-)
Våren har definitivt slagit ut den här veckan, och underbara soliga dagar har utspelat sig... utanf ör jobbfönstret. Så jag har mest gått och suktat inomhus och försökt ta de små chanserna att gå ut. Och inom mig vaknar vårrastlösheten. Det är så mycket jag vill göra, så mycket man blir inspirerad till. Det är något inom en som man bara inte kan stänga av helt enkelt,det liksom spritter i kroppen av förväntan för något man egentligen inte vet vad det är.
Idéerna snurrar runt här hemma, alla har vi olika drömmar och visioner. När barnen är så stora som våra så har ju dom också börjat skapa sitt liv i tankarna, dottern ska börja gymnasiet och sonen högstadiet. Nya faser i bådas liv.
Varje gång vi åker bil suckar dottern och säger: Asså, varje gång vi är allihopa tillsammans, så är det nya idéer och planer på gång... nu måste vi snart bestämma oss!
Ja, vi är fyra individer, fyra viljor, och alla med stora drömmar och medan livet rullar på så finns ju allt runt om oss i luften iaf, och någonstans måste allt knytas ihop i en påse. Och när vårluften pyser in i porerna, ja då vaknar man till liv igen :-)
Sonen har iaf ett mål utstakat. Maken och dottern övningskörde på en stor parkering (gulp!) och jag och sonen stod utanför...
"Mamma, jag längtar till jag blir förälder...
"Ja, vad härligt, då vet jag att jag får barnbarn då... ;-)
"Ja! Det är klart att jag ska ha barn, och jag ska bli en såååå bra förälder!
"Hur är en bra förälder då?
"Som ni! Ni är supershyssta föräldrar :D
Sånt värmer bigtime. Hoppas det håller i sig :-)
Jag blir sen idag, tåget var på tid...
.... Ja, så känns det oftast på mornarna för mig:-)
När hela familjen Italia (fåfäng mamma, fåfäng pappa, två fåfänga tonåringar) ska göra sig klara och packa in sig i bilen och hinna till 8.23 som är mitt tågs avgångstid, då är det stressigt! Men nu går tåget oftast inte på tid så jag hinner då med.... ;-) Men om tåget kommer på tid... ja, då är det värre!
Men idag ska jag ta bussen vid 7.10 istället för jag börjar tidigt... lugnt och skönt :-)
När hela familjen Italia (fåfäng mamma, fåfäng pappa, två fåfänga tonåringar) ska göra sig klara och packa in sig i bilen och hinna till 8.23 som är mitt tågs avgångstid, då är det stressigt! Men nu går tåget oftast inte på tid så jag hinner då med.... ;-) Men om tåget kommer på tid... ja, då är det värre!
Men idag ska jag ta bussen vid 7.10 istället för jag börjar tidigt... lugnt och skönt :-)
Bakvänd dag
Till att börja med:
Grattis älskade maken på din födelsedag! Idag alltså, men vi firade den igår. Huset fullt igår kväll och grillning på menyn. Underbart väder. Lite försnacks först och gott vitt vin. Många skratt förstås. Vi hade skitkul som vanligt när vi samlas med de människorna :D
Och det fina vädret fortsatte ju idag. Knallblå himmel och strålande sol.
Så vi bestämde att vi skulle göra oss till och åka till Öland. Vi köpte engångsgrill, korvar och korvbröd. Packade matsäck och filt. I bilen svettades vi ymnigt och havet glittrade förföriskt när vi åkte över Ölandsbron. Hunden flämtade. Och jag tittade bort när jag såg hur termometern i bilen sjänk från härliga 13 grader til 7... ju närmre havet vi kom.
Väl framme hoppade vi glatt ur bilen ...och möttes av iskyla! Det blåste svinkallt.
Men vi tog tappert med oss alla pinaler ner till havet... där det var ännu kallare... bbrrr... hunden var dock lycklig och sprang som en tokig runt där, doppade sig även i havet.
Jag och dottern promenerade med skallrande tänder runt på stenarna, make och sonen spelade lite fotboll... men fy fan... det var för kallt helt enkelt. Efter en halvtimme kapitulerade vi och insåg att grillning vid stranden på Öland inte var någon tiopoängare och med snabba steg gick vi tillbaka till den varma sköna bilen för att istället styra mot Kalmar och hitta någon plats där. Väl i Kalmar snurrade vi runt och letade efter nån bra grillplats men det sket sig på både det ena och det andra. Där var det kallt, där kunde man inte ha hund, där var det massa folk (inte för att vi är folkskygga men det kändes inte riktigt lägligt att smälla upp en engångsgrill just där) osv... det var som ett stort skämt till slut, och klockan drog iväg...
Till slut hamnade vi ute vid Ikea och plötsligt såg Burger King väldigt lockande ut ;-)
Så grillningen på stranden slutade med middag på Burger King istället. Vilket också ju är väldigt gott!
När vi sen kom hem insåg vi att vi hade kunnat haft en grymt skön förmiddag i vår lilla trädgård för där stod temperaturen på behagliga 22 gr (vi har väldigt mycket lä där). Så det var shorts och linne på och steka oss på altanen resten av eftermiddagen. Grymt skönt!
Efter en härlig skogspromenad för mig, dottern och hunden så åkte iaf engångsgrillen fram och vi grillade korv ute i trädgården till kvällsmat... och det gick ju bra det med :-)
Så vissa gånger stämmer verkligen uttrycket Borta bra men hemma bäst... absolut idag!
Sonen, jag och Kent
Sonen har äntligen fått upp ögonen för det bästa bandet i världen : Kent!
Han analyserar deras texter, läser om dem, listar låtar, och hans blogg skulle kunna döpas om till kent.nu eftersom han lägger in texter och låtinfo där. När han och jag sitter tillsammans i datarummet eller i bilen spelar vi Kent för glatta livet och jag kan inte annat än mysa över min sons förträffliga musiksmak.
Men igår tog han sig minsann friheter...
"Asså mamma, jag tror att jag gillar Kent mer än dig...
" !!! Omöjligt !!!
" Jamen, jag kan iaf texterna bättre än dig... ;-)
" Hm, okejrå... det kan jag böja mig till... Han kan texterna jättebra!
Gubben, du var knappt född när jag började lyssna på Kent :D
Men ja, när det gäller musiksmak har han definitivt fått mina gener, hehe.. Igår lyssnade han på Guitar Hero och Rockband-låtar på Youtube (också en passion) och jag hör en av mina absoluta favoritlåtar spelas, Creep, med Radiohead.
"Mamma, den här låten är ju asbra!!!
" Mmm, en av de bästa som gjorts om du frågar mig.
"Shit, den är asbra asså!
Det bådar gott för den pojken, det må jag säga :-)
Stunder med sonen
Sonen har punka på sin ubercoola svarta, gamla tantcykel från Husqvarna, och cyklar därför runt på min ceriserosa damcykel istället... så i måndags när han och jag skulle cykla till stan blev jag automatiskt hänvisad till makens totalt obekväma överväxlade mountainbike istället. När jag då äntligen hade kommit upp på den där eländes cykeln tittade sonen på mig medan han glatt cyklade runt på min cykel...
" Mamma, vi cyklar inte vägen förbi Sporthallen va?
" Hurså?...
" Ameh, där hänger rätt många av mina polare och, jaa... ja, du cyklar ju på den där cykeln nu...
" Okeeej, fast du, kära son, anledningen till att jag gör det, är för att du har min cykel... du skulle ju kunna ta den här cykeln då faktiskt...
" Skojjaru! Det är ju ännu värre!!!
Suck !?!?
Det blev inte vägen förbi sporthallen iaf :-)
Det här med tid
" Åh mamma, kommer du ihåg våra lördagar i stallet som vi hade förrut... det var tider det"
" Mmm...
Dottern och jag satt vid frukostbordet i lördags morse och filosoferade om gamla och nya tider. Och visst hade vi en härlig tid i stallet. För några år sen fick vi höra talas om ett stall som födde upp hästar, strax utanför området där vi bor. Mot att man hjälpte till med stallskötseln hade man möjlighet att få rida hästarna. För oss som hade betalat dyra pengar på ridskolor lät det här som en dröm, och vi åkte dit och tittade. Ganska snart fick vi två hästar tilldelade oss, Novita och Helga, och härliga ridturer i skogarna tillsammans förgyllde nu våra dagar. Dottern var 12 år och jag pluggade på högskolan. Tiden fanns och vi njöt. På lördagar hade vi stalldagar, då vi skötte om alla hästarna, mockade alla boxar och spiltor, och red ut i skogen förstås.
Men tiderna förändrades. Efter mina studier började jag jobba heltid och efter nästan 1 1/2 år i stallet var det bara att inse faktum. Tiden fanns inte längre, för mig i af. Istället för härliga stalldagar tillsammans blev det bara kopplat till stress, och ridningen hann jag knappt med. Dottern kämpade på ett tag till, men tappade väl lite lusten, och även hon slutade i stallet.
Men det var en fin period.
Och tyvärr är tiden fortfarande en stor bristvara för mig. Dagarna rusar på och förra veckan var inget undantag, därav bristfällig uppdatering i bloggen. Och helgen prioriteras till umgänge med familjen. Dottern och jag hade en skön och lugn dag tillsammans (sonen var hos en kompis, och maken jobbade) med mycket prat och funderingar och analyser av livets umbäranden. En härlig långpromenad med vovsen hanns med också.
Söndagen fortsatte på samma spår, så dottern, jag och vovsen tog bussen till Kalmar och spenderade några timmar vid havet tillsammans. Vi satte oss på en brygga och åt medhavda baguetter och lät havsvindarna rensa tankarna. Att promenera runt och bara prata om allt och ingenting med sin stora "lilla" dotter , njuta av vacker miljö och hav är livskvalitet tycker jag. Våra stalldagar och ridningen har fått ligga åt sidan men att hitta tid tillsammans är minst lika viktigt ändå. Tiden rusar på och det gäller att fånga upp den då och då. Speciellt när barnen är så stora och mycket annat hägrar i deras huvuden med kompisar, utekvällar, sova över där, åka dit....
För sonen var det just kompisen som hägrade hela helgen, men i går kväll körde han och jag iaf Guitar Hero tillsammans. Man får snappa efter det lilla ;-)
Och idag har jag en semesterdag. Lyx!
Det löser sig alltid... eller?
Fritidsresor ringde idag och meddelade att de har löst sig för oss. Då det var flighten som var problemet så har de bokat om oss på en annan flight som var mycket bättre i vårt tycke. På flighten innan skulle vi sitta och hänga på planet i ca två timmar i Helsingfors medan de tankade och tog på nya passagerare. Nu ska vi istället mellanlanda i Krabi på ditvägen och Dubai på hemvägen, vilket känns helt ok. Resan blev dyrare, men hotell och längd på semestern är det samma, och det bjuder de på. Tack för det Fritidsresor. Och tack maken som fick bråka lite med dem först :-)
Så nu kan man börja sukta igen. Lite spänning i tillvaron är ju aldrig fel ;-)
Idag har barnen (dotter, son och kusin som är kvar här efter påskhelgsbesöket) varit på Äventyrsbadet hela dagen. De åkte med mig till jobbet i morse vid halvnio, mitt jobb ligger väldigt nära Äventyrsbadet, och så var de där ända till kl. sex när jag slutade. Behöver jag säga att de hade uberkul? Tydligen så kul att sonens mobil kom på vift trots att "men asså mamma jag la mobilen i skåpet direkt efter att jag hade snackat med pappa"... Hm...
Precis när jag skulle gå hem såg jag nämligen på min mobil att sonen hade ringt, så jag ringde förstås upp. Rösten som svarade hallå lät lite underlig men jag tänkte att han kanske var typ konstig i rösten pga allt badande så jag pratade glatt på: "Hej lilla gubben, det är mamma, hur går det?"
"Nja, det här är inte din son, utan jag sitter i receptionen på Äventyrsbadet... den här mobilen är upphittad... vi har försökt att få tag på någon..." Svarade rösten. ("Mamma, asså du är så pinsam som säger gubben...")
Nåväl, jag fick förklara att sonen troligtvis befann sig i omklädningsrummet och febrilt letade efter sin mobil, och så lyckades vi lokalisera att dottern satt på en bänk ute vid receptionen och väntade och då kunde hon ringa till kusinens mobil som kunde säga till sonen att mobilen fanns därute...
Iaf hade de väldigt kul och allt gick för övrigt jättebra. Just det syrran, din son har firat sin 11-åriga födelsedag idag... vi gjorde det där i receptionen på simhallen, barn under 11 år fick nämligen inte gå in utan målsmans sällskap ;-)
Nu ligger han för övrigt däckad i soffan. Och jag och sonen ska spela Gitar Hero. Sååå kul! :D
Så nu kan man börja sukta igen. Lite spänning i tillvaron är ju aldrig fel ;-)
Idag har barnen (dotter, son och kusin som är kvar här efter påskhelgsbesöket) varit på Äventyrsbadet hela dagen. De åkte med mig till jobbet i morse vid halvnio, mitt jobb ligger väldigt nära Äventyrsbadet, och så var de där ända till kl. sex när jag slutade. Behöver jag säga att de hade uberkul? Tydligen så kul att sonens mobil kom på vift trots att "men asså mamma jag la mobilen i skåpet direkt efter att jag hade snackat med pappa"... Hm...
Precis när jag skulle gå hem såg jag nämligen på min mobil att sonen hade ringt, så jag ringde förstås upp. Rösten som svarade hallå lät lite underlig men jag tänkte att han kanske var typ konstig i rösten pga allt badande så jag pratade glatt på: "Hej lilla gubben, det är mamma, hur går det?"
"Nja, det här är inte din son, utan jag sitter i receptionen på Äventyrsbadet... den här mobilen är upphittad... vi har försökt att få tag på någon..." Svarade rösten. ("Mamma, asså du är så pinsam som säger gubben...")
Nåväl, jag fick förklara att sonen troligtvis befann sig i omklädningsrummet och febrilt letade efter sin mobil, och så lyckades vi lokalisera att dottern satt på en bänk ute vid receptionen och väntade och då kunde hon ringa till kusinens mobil som kunde säga till sonen att mobilen fanns därute...
Iaf hade de väldigt kul och allt gick för övrigt jättebra. Just det syrran, din son har firat sin 11-åriga födelsedag idag... vi gjorde det där i receptionen på simhallen, barn under 11 år fick nämligen inte gå in utan målsmans sällskap ;-)
Nu ligger han för övrigt däckad i soffan. Och jag och sonen ska spela Gitar Hero. Sååå kul! :D
Får man göra så?
I december bokade vi en resa till Thailand tillsammans med syrran och hennes familj. Mot alla våra principer bokade vi alltså en resa ett år i förväg eftersom resan är bokad till den 29 november 2008. Redan då funderade jag på hur absurt det är att man ska behöva boka så långt innan, och när man delbetalade resan i januari, fick man nästan lite ångest. Vad kan inte hända hända på ett år!? Typ. Det är så himla lång tid i förväg tycker jag som definitivt är den där typen som gör allt i absolut sista minuten helst...
Lite tror jag att man luras av mediakalabaliken runt Thailand. "Boka redan nu för att vara säker på en resa till nästa vinter"... "Resorna till Thailand nästa säsong, slut redan nu"... osv. Och det klart, om resorna släpps redan ett år innan och alla läser om den stora efterfrågan så blir det ju så klart rusning direkt för att man inte ska få tag på en resa som kostar det dubbla. Så har jag tänkt hela tiden, och det här verkar ju vara en grej just på Thailand. Boka nu!
I alla fall bokade vi alltså en resa, hittade en på ett jättefint hotell till ett någorlunda humant pris, och planerade vår semester efter det... och vad händer?
Jo, igår dimper ett brev ner i brevlådan. Från Fritidsresor. Följande går att läsa:
Bäste resenär,
Du har bokat en resa med oss till Thailand med avresa från Stockhom. Vi vill med detta brev tyvärr meddela dig att på grund av ändringar i flygtrafiken är din resa tyvärr inställd. Fritidsresor kommer således inte ha flyget BLX931 från Stockholm till Phuket för vintern 2008/2009.
Va! Vilket skämt!
Maken och syrran ringde igår och fick till besked att de kunde boka om oss till en annan ort men då skulle de kosta cirkus 10-15.000 kr mer. Och de kan de fetglömma.
De skulle iaf höra av sig igen och se vad det fanns mer för alternativ. Så fortsättning följer...
Lite tror jag att man luras av mediakalabaliken runt Thailand. "Boka redan nu för att vara säker på en resa till nästa vinter"... "Resorna till Thailand nästa säsong, slut redan nu"... osv. Och det klart, om resorna släpps redan ett år innan och alla läser om den stora efterfrågan så blir det ju så klart rusning direkt för att man inte ska få tag på en resa som kostar det dubbla. Så har jag tänkt hela tiden, och det här verkar ju vara en grej just på Thailand. Boka nu!
I alla fall bokade vi alltså en resa, hittade en på ett jättefint hotell till ett någorlunda humant pris, och planerade vår semester efter det... och vad händer?
Jo, igår dimper ett brev ner i brevlådan. Från Fritidsresor. Följande går att läsa:
Bäste resenär,
Du har bokat en resa med oss till Thailand med avresa från Stockhom. Vi vill med detta brev tyvärr meddela dig att på grund av ändringar i flygtrafiken är din resa tyvärr inställd. Fritidsresor kommer således inte ha flyget BLX931 från Stockholm till Phuket för vintern 2008/2009.
Va! Vilket skämt!
Maken och syrran ringde igår och fick till besked att de kunde boka om oss till en annan ort men då skulle de kosta cirkus 10-15.000 kr mer. Och de kan de fetglömma.
De skulle iaf höra av sig igen och se vad det fanns mer för alternativ. Så fortsättning följer...
Funderingar
"Vet du vad jag tycker?... Jag tycker att vi säljer allt och flyttar till Thailand... startar upp ett företag knutet till turismen"...
Sa min man idag när vi satt och käkade lunch på Mc Donalds tillsammans med syrran och familj. Och visst, när jag vaknade upp på påskafton med huuuuur mycket snö som helst på garageuppfarten, så mycket snö att vi var tvungna att skotta fram våra bilar för att sen kunna ta oss nånstans överhuvudtaget.. ja, då hade jag nog fräst ja, på stört! Jag hatar snö, jag hatar att skotta snö, jag hatar att pulsa i snö, jag hatar att halka, frysa, ha konstant blött på hallgolvet... ja, ni fattar. (Jag har säkert muttrat om snön förrut även om jag tack och lov inte har haft så stor anledning i år... hittills).
Visst är det en cool tanke ibland det där med att dra till varmare breddgrader, leva ett enkelt men behagligt liv... men gud vad jag skulle längta till de mina! Efter en underbar påskafton tillsammans med de människor jag älskar mest i hela världen maken, mina barn, min syster med make och barn, mamsen med goa plastpappa och mina söta syskon och L, då vet jag att jag aldrig skulle kunna lämna dem för att flytta så långt bort. Iaf inte för all framtid!
För mig är det ett stor problem bara att inte alla bor i samma stad ens en gång. Jag vill ha alla intill mig helt enkelt, typ som Bullerbyn :-)
Så nån flytt till Thailand kan nog bli svårt just nu. Sorry älskling :-) Tror nog att du skulle sakna de dina du också...
Däremot går det ju inte en dag här hemma utan att det är ett evinnerligt tjat om att flytta tillbaka till Stockholm. Sonen vill bo vid en större stad och ha älskade kusinen nära. Dottern likaså. Maken skulle nog helst flytta tillbaka till hans kära Napoli men visst, Stockholm är också bra... och jag då?
Jo, jag tror absolut inte att jag kommer att bo här nere i mörka Småland för resten av mitt liv. I Stockholm finns syrran, ett annat utbud, och nu plötsligt också ett hus. Syrrans man föräldrar ska nämligen hyra ut sitt hus då de har byggt ett nytt som de ska flytta in i. Huset är jättefint, stort, nyrenoverat och ligger starx utanför Sigtuna. För dottern som älskar hästar (även jag) skulle möjligheten kunna finnas att ha eller åtminstone hjälpa till med de befintliga hästarna som syrrans svärmor äger. Stallet ligger väldigt nära huset.
Men skulle jag trivas att bo så? Ingen aning faktiskt. Jag gillar ju stan, men de priser som styr just nu i Stockholm är lite too much för oss, så det är överhuvudtaget inget alternativ. Jag har ett bra jobb här nere som jag trivs helt ok med, vi har ett hus som jag trivs jättebra med osv. Här nere finns mamma, däruppe finns syrran... ja, jag kan hålla på att älta sådär fram och tillbaka hur länge som helst känns det som... fördelar, nackdelar... vad är mest värt... barnen vill men är de införstådda med vad det innebär att flytta från kompisar, skolan, det välbekanta...
Och jag får gråa hår på köpet.
Thailand kanske inte är så dum idé ändå...
Suck! Jag hatar snö och jag hatar att inte kunna bestämma mig :(
Sa min man idag när vi satt och käkade lunch på Mc Donalds tillsammans med syrran och familj. Och visst, när jag vaknade upp på påskafton med huuuuur mycket snö som helst på garageuppfarten, så mycket snö att vi var tvungna att skotta fram våra bilar för att sen kunna ta oss nånstans överhuvudtaget.. ja, då hade jag nog fräst ja, på stört! Jag hatar snö, jag hatar att skotta snö, jag hatar att pulsa i snö, jag hatar att halka, frysa, ha konstant blött på hallgolvet... ja, ni fattar. (Jag har säkert muttrat om snön förrut även om jag tack och lov inte har haft så stor anledning i år... hittills).
Visst är det en cool tanke ibland det där med att dra till varmare breddgrader, leva ett enkelt men behagligt liv... men gud vad jag skulle längta till de mina! Efter en underbar påskafton tillsammans med de människor jag älskar mest i hela världen maken, mina barn, min syster med make och barn, mamsen med goa plastpappa och mina söta syskon och L, då vet jag att jag aldrig skulle kunna lämna dem för att flytta så långt bort. Iaf inte för all framtid!
För mig är det ett stor problem bara att inte alla bor i samma stad ens en gång. Jag vill ha alla intill mig helt enkelt, typ som Bullerbyn :-)
Så nån flytt till Thailand kan nog bli svårt just nu. Sorry älskling :-) Tror nog att du skulle sakna de dina du också...
Däremot går det ju inte en dag här hemma utan att det är ett evinnerligt tjat om att flytta tillbaka till Stockholm. Sonen vill bo vid en större stad och ha älskade kusinen nära. Dottern likaså. Maken skulle nog helst flytta tillbaka till hans kära Napoli men visst, Stockholm är också bra... och jag då?
Jo, jag tror absolut inte att jag kommer att bo här nere i mörka Småland för resten av mitt liv. I Stockholm finns syrran, ett annat utbud, och nu plötsligt också ett hus. Syrrans man föräldrar ska nämligen hyra ut sitt hus då de har byggt ett nytt som de ska flytta in i. Huset är jättefint, stort, nyrenoverat och ligger starx utanför Sigtuna. För dottern som älskar hästar (även jag) skulle möjligheten kunna finnas att ha eller åtminstone hjälpa till med de befintliga hästarna som syrrans svärmor äger. Stallet ligger väldigt nära huset.
Men skulle jag trivas att bo så? Ingen aning faktiskt. Jag gillar ju stan, men de priser som styr just nu i Stockholm är lite too much för oss, så det är överhuvudtaget inget alternativ. Jag har ett bra jobb här nere som jag trivs helt ok med, vi har ett hus som jag trivs jättebra med osv. Här nere finns mamma, däruppe finns syrran... ja, jag kan hålla på att älta sådär fram och tillbaka hur länge som helst känns det som... fördelar, nackdelar... vad är mest värt... barnen vill men är de införstådda med vad det innebär att flytta från kompisar, skolan, det välbekanta...
Och jag får gråa hår på köpet.
Thailand kanske inte är så dum idé ändå...
Suck! Jag hatar snö och jag hatar att inte kunna bestämma mig :(
Rocka rocka rocka
Igår fick man då äntligen njuta av födelsedagspresenten som jag fick av söta syster i december. Hon och jag tog min lilla bil och drog till Växjö för att rocka järnet till absoluta favvobandet Kent! Helt super :D
Eftersom vi ville ha bra platser åkte vi ganska tidigt och när vi kom dit kände vi oss ungefär som ufon i våra kappor, höga stövlar och chica handväskor... dresscoden till Kentkonserten verkade mer vara Cheap Mondayjeans (superslimmade) eller leggings, bylsiga linnen och Converseskor, och svartfärgat hår ... vi konstaterade att alla ung såg ut som vår 16-åriga lillsyrra... (http://italiangirl.webblogg.se/1205965257_antoniajag.html)
När vi äntligen blev insläppta efter att ha stått och fryst häcken av oss i princip (jag lovar, jag hade inga fötter eller händer kvar) gick vi och köpte oss varsin Kent-tshirt som vi svidade om till inne på toan och sen kände vi oss lite mer "Kentiga"...
En öl i plastmugg ger ju härlig kosertkänsla också....
Konserten var förstås helt fantastisk! Eftersom jag älskar alla låtar och de dessutom har gjort massor av låtar ( jag menar, de har ju hållt på sen början på 90-talet när alla Cheap Monday/Converse-tonnisar knappt var födda, och jag har ju lyssnat på dem sen dess faktiskt....) så kände man förväntan inför varje låt och de körde verkligen ett helt gäng av favoriter. Jag och syrran sjöng tills vi var hesa ;-)
Publiken var iaf jättehärlig och jag tror att Kent var nöjda över responsen och jag och syrran hade en superrolig helkväll. Tack snälla syster för den fina presenten!
Jag och syrran var inte så bra på att ta bild på oss själva med mobilen... haha :D
Eftersom vi ville ha bra platser åkte vi ganska tidigt och när vi kom dit kände vi oss ungefär som ufon i våra kappor, höga stövlar och chica handväskor... dresscoden till Kentkonserten verkade mer vara Cheap Mondayjeans (superslimmade) eller leggings, bylsiga linnen och Converseskor, och svartfärgat hår ... vi konstaterade att alla ung såg ut som vår 16-åriga lillsyrra... (http://italiangirl.webblogg.se/1205965257_antoniajag.html)
När vi äntligen blev insläppta efter att ha stått och fryst häcken av oss i princip (jag lovar, jag hade inga fötter eller händer kvar) gick vi och köpte oss varsin Kent-tshirt som vi svidade om till inne på toan och sen kände vi oss lite mer "Kentiga"...
En öl i plastmugg ger ju härlig kosertkänsla också....
Konserten var förstås helt fantastisk! Eftersom jag älskar alla låtar och de dessutom har gjort massor av låtar ( jag menar, de har ju hållt på sen början på 90-talet när alla Cheap Monday/Converse-tonnisar knappt var födda, och jag har ju lyssnat på dem sen dess faktiskt....) så kände man förväntan inför varje låt och de körde verkligen ett helt gäng av favoriter. Jag och syrran sjöng tills vi var hesa ;-)
Publiken var iaf jättehärlig och jag tror att Kent var nöjda över responsen och jag och syrran hade en superrolig helkväll. Tack snälla syster för den fina presenten!
Jag och syrran var inte så bra på att ta bild på oss själva med mobilen... haha :D
Glädje och sorg
Just nu sitter jag på vår altan, i shorts och linne! och med solen som strålar för fullt (attans, bara för det går den bakom moln.... brr) , kom ut igen snälla sol..... den första känslan av att våren verkligen är på väg är riktigt, riktigt härlig. Glädje:D
Det har varit en liten period av bergoch dal-varning på mina känslor. Jag är en typisk känslomänniska och dras lätt med i både glädje och sorg. Jag har fått lite distans nu till incidenten som hände med min son, men kunde också konstatera att det inte behövs så mycket för att man ska komma ur balans känslomässigt. Att ha barn är så mycket av allt... glädje, sorg, kärlek, ilska, oro... och när något händer tänker jag alltid,tänk om jag hade fler barn att konfronteras med i hela känsloregistret, jag skulle nog aldrig känna mig lugn tror jag. En av mina kollegor ska nu få sitt 8:e barn... jag fattar inte hur hon bär sig åt.? Hur räcker kärleken till, hur räcker styrkan till , hur kan man alltid finnas där för alla? Naturligtvis klarar man av det men ändå....
Igår kände jag mig märkligt melankolisk hela dagen. Allt började med att jag slog upp tidningen på morgonen och läste en (flera) dödsannons på en tjej som jobbar här på vår mataffär, hon var 32 år, mitt i livet och hade fyra barn. Och slets obarmhärtigt ifrån dem, bara så där. Dottern och jag satt och pratade lite om det, och kom sen in på en olycka som hände nu i september förra året. En sjuttonårig kille som gick i min brors klass var ute och åkte inlines, körde vilse, och stannade en vägmaskinarbetare för att fråga om vägen. Det var mörkt, vägen var mörk, och när han fortsatte ut på vägen körde en bil på honom. Han var i det läget så pass okej att han kunde ringa hem och säga att han hade blivit påkörd, men väl på sjukhuset upptäckts fler och fler skador och han avled på natten. En av hans systrar går i paralellklass med min dotter och har en blogg som min dotter visade. Sen var det kört.
Jag läste hela bloggen som jag tycker är helt fantastisk. Hon beskriver så underbart hennes känslor för hennes bror, och för det som hände, och man kan verkligen känna hennes oerhörda smärta. Bloggen hade hon börjat skriva redan innan det hände, och man får följa henne från en glad helt vanlig 15-åring till en 15-åring med hjärtat fyllt av sorg, men samtidigt så oerhört stark. Hur hon gjorde allt för att skapa en fin begravning för sin bror, tog fram sånger han tyckte om, bad vänner sjunga, min lillasyster var en av dem som sjöng på begravningen. Julen året innan det hände och julen efter. Att läsa en sån blogg gör ont, men samtidigt får man sig en tankeställare. Hur viktigt det är att ta vara på tiden man har tillsammans, för livet kan ändras på ett ögonblick. Hur viktigt det är att leva i nuet och uppskatta varandra. Jag fick ha en rulle hushållspapper bredvid mig när jag läste och jag kände hur jag ville skicka all min styrka och kärlek till henne och hennes familj. Att förlora en familjemedlem måste var så hemskt att det inte går att beskriva med ord ...
Om någon vill och orkar läsa hennes blogg är länken: www.jagheterhanna.blogg.se
Som sagt kände jag mig lite sorgsen och illa till mods hela dan igår, fick för mig att jag inte skulle köra när vi skulle åka iväg för då kanske nåt kunde hända, och var tvungen att ringa sonen ett par gånger på mobilen när vi skulle iväg och han inte åkte med, bara för att kolla att allt var ok. På kvällen sov han över hos en kompis och det kändes så tomt här hemma. När jag känner sådär maler det i magen, och en isande känskla kan krama åt runt hjärtat. Ingenting, absolut ingenting får hända någon i min familj.Samtidigt vet jag att man inte kan styra över det hur mycket man än vill och då känner man sig maktlös.
Som pricken över i drabbades jag av nån skit i magen så när jag gick och la mig mådde jag jätteilla och hade kramper i magen, och efter en stund var det jag som hängde över toastolen ett antal gånger. Urrrrk! Vidrigt!
Idag mår jag dock bättre, sonen har kommit hem välbehållen och allt känns som vanligt. Solen har strålat och jag har tom fått lite solbränna...
Känslorna kan verkligen gå upp och ned ibland, från glädje till sorg, från ilska till lugn, från kärlek till hat, från att inte förstå till att förstå... jag lovar att jag är ett levande bevis på det.
Det har varit en liten period av bergoch dal-varning på mina känslor. Jag är en typisk känslomänniska och dras lätt med i både glädje och sorg. Jag har fått lite distans nu till incidenten som hände med min son, men kunde också konstatera att det inte behövs så mycket för att man ska komma ur balans känslomässigt. Att ha barn är så mycket av allt... glädje, sorg, kärlek, ilska, oro... och när något händer tänker jag alltid,tänk om jag hade fler barn att konfronteras med i hela känsloregistret, jag skulle nog aldrig känna mig lugn tror jag. En av mina kollegor ska nu få sitt 8:e barn... jag fattar inte hur hon bär sig åt.? Hur räcker kärleken till, hur räcker styrkan till , hur kan man alltid finnas där för alla? Naturligtvis klarar man av det men ändå....
Igår kände jag mig märkligt melankolisk hela dagen. Allt började med att jag slog upp tidningen på morgonen och läste en (flera) dödsannons på en tjej som jobbar här på vår mataffär, hon var 32 år, mitt i livet och hade fyra barn. Och slets obarmhärtigt ifrån dem, bara så där. Dottern och jag satt och pratade lite om det, och kom sen in på en olycka som hände nu i september förra året. En sjuttonårig kille som gick i min brors klass var ute och åkte inlines, körde vilse, och stannade en vägmaskinarbetare för att fråga om vägen. Det var mörkt, vägen var mörk, och när han fortsatte ut på vägen körde en bil på honom. Han var i det läget så pass okej att han kunde ringa hem och säga att han hade blivit påkörd, men väl på sjukhuset upptäckts fler och fler skador och han avled på natten. En av hans systrar går i paralellklass med min dotter och har en blogg som min dotter visade. Sen var det kört.
Jag läste hela bloggen som jag tycker är helt fantastisk. Hon beskriver så underbart hennes känslor för hennes bror, och för det som hände, och man kan verkligen känna hennes oerhörda smärta. Bloggen hade hon börjat skriva redan innan det hände, och man får följa henne från en glad helt vanlig 15-åring till en 15-åring med hjärtat fyllt av sorg, men samtidigt så oerhört stark. Hur hon gjorde allt för att skapa en fin begravning för sin bror, tog fram sånger han tyckte om, bad vänner sjunga, min lillasyster var en av dem som sjöng på begravningen. Julen året innan det hände och julen efter. Att läsa en sån blogg gör ont, men samtidigt får man sig en tankeställare. Hur viktigt det är att ta vara på tiden man har tillsammans, för livet kan ändras på ett ögonblick. Hur viktigt det är att leva i nuet och uppskatta varandra. Jag fick ha en rulle hushållspapper bredvid mig när jag läste och jag kände hur jag ville skicka all min styrka och kärlek till henne och hennes familj. Att förlora en familjemedlem måste var så hemskt att det inte går att beskriva med ord ...
Om någon vill och orkar läsa hennes blogg är länken: www.jagheterhanna.blogg.se
Som sagt kände jag mig lite sorgsen och illa till mods hela dan igår, fick för mig att jag inte skulle köra när vi skulle åka iväg för då kanske nåt kunde hända, och var tvungen att ringa sonen ett par gånger på mobilen när vi skulle iväg och han inte åkte med, bara för att kolla att allt var ok. På kvällen sov han över hos en kompis och det kändes så tomt här hemma. När jag känner sådär maler det i magen, och en isande känskla kan krama åt runt hjärtat. Ingenting, absolut ingenting får hända någon i min familj.Samtidigt vet jag att man inte kan styra över det hur mycket man än vill och då känner man sig maktlös.
Som pricken över i drabbades jag av nån skit i magen så när jag gick och la mig mådde jag jätteilla och hade kramper i magen, och efter en stund var det jag som hängde över toastolen ett antal gånger. Urrrrk! Vidrigt!
Idag mår jag dock bättre, sonen har kommit hem välbehållen och allt känns som vanligt. Solen har strålat och jag har tom fått lite solbränna...
Känslorna kan verkligen gå upp och ned ibland, från glädje till sorg, från ilska till lugn, från kärlek till hat, från att inte förstå till att förstå... jag lovar att jag är ett levande bevis på det.
Så var det roliga slut
Fem intensiva dagar har passerat som en stormvind! Våra italienare har hunnit med två fester + en liten, en heldag i Stockholm city, en heldag i Kalmar och på Öland, ett besök på Naturhistoriska muséet och en hel del bilande genom Sverige... det har varit härligt och barnen, och även vi förstås har myst för fullt.
Gårdagen blev lååång... maken hade tydligen missat den lilla detaljen att de skulle åka tillbaka till Italien på onsdagen, istället har han pratat om tisdagen hela tiden. Jag tog två semesterdagar från jobbet (måndag och tisdag) och planerade glatt visiten till Stockholm. Mitt i planeringen visade det sig att det alltså var onsdagen de skulle åka hem på med den påföljden att vi fick kliva upp halvfyra på morronen (natten!) åka mot flygplatsen i Nyköping, släppa av killarna och åka vidare mot Kalmar där jag fick hoppa av och gå direkt till jobbet och sen jobba resten av dan.... zzzzzzz. Jag kände mig riktigt ofräsch när jag kom till jobbet efter sex timmars bilande med en lurvig hund i famnen och ca fyra timmars sömn i bagaget.... behöver jag säga att sängen var skön i går kväll ;-)
Vädret har faktiskt varit någorlunda på vår sida förrutom lite regn i början på Stockholmsdagen. När våra italienare kommer till Sverige vill inte alltid vädret som vi,vilket är minst sagt irriterande. Man vill ju visa upp sitt vackra land från sin allra bästa sida... nu hade vi dock informerat de noggrant om att mars kanske inte är den bästa månaden ur väderperspektiv så de blev istället positivt överraskade... "det är ju varmt här!" solen skiner ju!" ;-)
Jodå, Sverige kan också;-)
Sammantaget har det iaf varit fem härliga dagar, och tack allra käraste syster för att vi fick husera om hemma hos er trots jobb och vardag :-)
Gårdagen blev lååång... maken hade tydligen missat den lilla detaljen att de skulle åka tillbaka till Italien på onsdagen, istället har han pratat om tisdagen hela tiden. Jag tog två semesterdagar från jobbet (måndag och tisdag) och planerade glatt visiten till Stockholm. Mitt i planeringen visade det sig att det alltså var onsdagen de skulle åka hem på med den påföljden att vi fick kliva upp halvfyra på morronen (natten!) åka mot flygplatsen i Nyköping, släppa av killarna och åka vidare mot Kalmar där jag fick hoppa av och gå direkt till jobbet och sen jobba resten av dan.... zzzzzzz. Jag kände mig riktigt ofräsch när jag kom till jobbet efter sex timmars bilande med en lurvig hund i famnen och ca fyra timmars sömn i bagaget.... behöver jag säga att sängen var skön i går kväll ;-)
Vädret har faktiskt varit någorlunda på vår sida förrutom lite regn i början på Stockholmsdagen. När våra italienare kommer till Sverige vill inte alltid vädret som vi,vilket är minst sagt irriterande. Man vill ju visa upp sitt vackra land från sin allra bästa sida... nu hade vi dock informerat de noggrant om att mars kanske inte är den bästa månaden ur väderperspektiv så de blev istället positivt överraskade... "det är ju varmt här!" solen skiner ju!" ;-)
Jodå, Sverige kan också;-)
Sammantaget har det iaf varit fem härliga dagar, och tack allra käraste syster för att vi fick husera om hemma hos er trots jobb och vardag :-)
Födelsedagar och kaos
På mitt förra inlägg antydde jag kanske att det kändes som att jag hade en stressig vecka framför mig... och jodå, det var och är det.
Men som grädde på moset plussades det på en urjobbig sak som sög den mesta energin ur mig. Under två dagar har jag levt i något slags känslomässigt vakum, gått igenom frustration, ilska, ledsenhet... you name it med någon slags kulmen i går eftermiddag. Av respekt till min sin son tänker jag inte gå in på detaljer här men det har gjort ont att se honom må som han har gjort, har ditt barn ont har du ondare, och jag hoppas att allt reder ut sig till det bästa. När det gäller mina barn är jag en lejoninna där sunda argument rinner av som vatten...
Mitt i den röran hade vi en dotter hemma som fyllde 16 år igår, grattis min älskade lurpa! Efter storstädning hemma sent igår, som maken mest stod för, eftersom jag till råga på allt hade lovat dottern att hjälpa till med ett arbete som skulle vara inlämnat idag, sharp, så åt vi iaf en god middag som dottern fick önska, spaghetti con le vongole med färska räkor. Efter det var vi helt slut och smörgåstårtan som jag skulle göra till ikväll blev ändrad till färdiggjord skagentårta som beställdes från charken på Kvantum. Puh vilken lättnad!
Idag har då maken åkt till Stockholm för att hämta våra italienare och sen ikväll ska vi ha fest för tjejerna hemma. Lillasyster fyller ju 16 år idag, grattis stumpan! Tanken var då att jag
skulle gå hem lite tidigare idag för att förbereda lite, men under gårdagskvällen (den roliga...) ringde tre stycken till mig och anmälde VAB, och eftersom jag är ansvarig var det bara att tänka om där. Var även tvungen att boka om min dubbellektion på körskolan, damn!
Efter en kaosfylld vecka måste jag nu försöka stryka ett streck och njuta av det som står framför oss. Festen ikväll, besök från Italien och Stockholmsvisit på söndag. Det ska nog gå bra....
Rapportering
I lördags tog jag barnen och min lilla bil till Karlskrona... ok, mamma satt bredvid och lekte handledare;-)
Wroom, wroom... 10 mil dit, 10 mil hem och körning i en stad jag aldrig har varit i knökad med folk och trafik eftersom det var melodifastivalyra. Det gick jättebra! Och var jättekul :-) Lillsyrran uppträdde på torget i stan (hon går på en artistskola som heter Stage for you) och sen lite "strosa runt". Snacka om lyckliga 16-åringar när vi sen stötte på tre Idol-killar som nu har bildat ett band och som vi fick föreviga på ett foto tillsammans med tjejerna. Danny Saucedo med armen om min dotter... joodå, hon var nöjd;-)
Söndag- lugna puckar
Måndag- 8.00 möte, jobba resten av dan
Tisdag - Veterinärbesök för hunden (SMS häromnatten från dottern "mamma, DJs öra luktar gorgonzola...)
Och ja, det var svamp. Stackars lilla skrutt! Jobba.
Onsdag- Jobba
Torsdag-jobba. Förbereda smörgåstårta.
Fredag- Dubbellektion på körskolan. Besök från Italien. Makens bror med kompis. Maken hämta i Stockholm. På kvällen fest för att fira våra 16-åringar. Fixa klart smörgåstårta.
Lördag- guidning av italienarna
Söndag- Till Stockholm med italienarna. Hälsa på syrran. Hem på tisdagen.
Får se om jag hinner skriva här. Vi hörs:-)
Wroom, wroom... 10 mil dit, 10 mil hem och körning i en stad jag aldrig har varit i knökad med folk och trafik eftersom det var melodifastivalyra. Det gick jättebra! Och var jättekul :-) Lillsyrran uppträdde på torget i stan (hon går på en artistskola som heter Stage for you) och sen lite "strosa runt". Snacka om lyckliga 16-åringar när vi sen stötte på tre Idol-killar som nu har bildat ett band och som vi fick föreviga på ett foto tillsammans med tjejerna. Danny Saucedo med armen om min dotter... joodå, hon var nöjd;-)
Söndag- lugna puckar
Måndag- 8.00 möte, jobba resten av dan
Tisdag - Veterinärbesök för hunden (SMS häromnatten från dottern "mamma, DJs öra luktar gorgonzola...)
Och ja, det var svamp. Stackars lilla skrutt! Jobba.
Onsdag- Jobba
Torsdag-jobba. Förbereda smörgåstårta.
Fredag- Dubbellektion på körskolan. Besök från Italien. Makens bror med kompis. Maken hämta i Stockholm. På kvällen fest för att fira våra 16-åringar. Fixa klart smörgåstårta.
Lördag- guidning av italienarna
Söndag- Till Stockholm med italienarna. Hälsa på syrran. Hem på tisdagen.
Får se om jag hinner skriva här. Vi hörs:-)
När längtan faller på
Häromdagen ramlade känslan på mig igen. Jag satt och funderade på vart jag helst av allt ville vara just då och kom fram till att det var i Gaeta, en pärla mellan Rom och Napoli, och därtill mitt lilla paradis på jorden. Jag såg framför mig att jag gick ner från mitt lilla stenhus mitt i stan, ner till den fantastiska stranden med den grönklädda klippan. Eftersom det fortfarande är vinter även i Italien, så är den enorma stranden i princip folktom och friska vindar slår emot mig från det kristallgröna havet. Sanden, mjuk och guldvit känns ovanligt kall när jag låter den rinna mellan fingrarna.
En slags frihetskänsla infinner sig när jag ser ut över havet bort mot horisonten, allt känns lätt, bekymmerslöst och okomplicerat....
Sen den första gång jag var i Gaeta har jag alltid älskat den platsen. Jag känner mig så hemma när jag är där, som att det är min plats på nåt vis. Ibland kan jag känna en sådan oerhörd längtan dit och jag tänker att vi ska flytta på stört.
Vissa platser har den effekten. Så kan det vara när längtan faller på...
Stranden vid Gaeta
En slags frihetskänsla infinner sig när jag ser ut över havet bort mot horisonten, allt känns lätt, bekymmerslöst och okomplicerat....
Sen den första gång jag var i Gaeta har jag alltid älskat den platsen. Jag känner mig så hemma när jag är där, som att det är min plats på nåt vis. Ibland kan jag känna en sådan oerhörd längtan dit och jag tänker att vi ska flytta på stört.
Vissa platser har den effekten. Så kan det vara när längtan faller på...
Stranden vid GaetaJa dessa barn
När barnen var små var det sällan några problem att roa dem när man hade en ledig dag tillsammans. Då bodde vi i Märsta utanför Stockholm och ett populärt tillhåll var ex. strandpromenaden i Sigtuna där man kunde mata änderna som plaskade runt i Mälaren. Mina barn älskade att mata fåglar och med lite picknick på det så var dagen fulländad... då.
Att åka på olika köpcentrum var också populärt. Oftast fanns det en lekplats för barnen att roa sig på och man tog några rundor i butikerna. Kanske en lunch på Mc Donalds, Happy Meal med rolig leksak, och bollhav.
Simhallen var förstås en höjdare. Då.
Idag är det lite klurigare.
Igår tog jag en ledig dag från jobbet och jag och barnen skulle hitta på något tillsammans. Staden vi bor är ju på tok för liten för mina barn numera, för mig med iofs. Oftast blir det att vi åker till grannstaden Kalmar istället där utbudet av både butiker och restauranger känns lite roligare. Maken jobbade så jag var ensam med två egensinniga tonåringar. Först var väl inte sonen jätteroad av idén " Ska jag gå med dig och M, palla...."
Att vara 13 år (snart iaf) och traska på stan med mamma och syrran är inte höjden av coolhet. Och man kan ju stöta på kompisar...
Men han fogade sig i situationen och vi drog iväg jag och mina små älsklingar. Lite shopping och en god lunch skulle bli trevligt.
Första problemet blev ätandet.
1) Glöm Mc Donalds... "trist, vi äter ju alltid där". Kom inte ens upp i diskussion faktiskt .
2) Sushi... samma där. Det är bara jag som är intresserad av det. Dottern gillar Yakiniku iofs men det serveras tyvärr inte på vårt sushihak.
3) Kinabuffé..."Nej mamma, jag är inte så sugen på det". Tycker dottern. Sonen ville gärna äta det däremot. Fast på Ming Palace eftersom han åt på Thai Silk med sin kompis häromdagen. Jag gillar Thai Silk. Vi skippar kinabuffé.
4) Pizza... står alltid högt på mina barns lista. Personligen kände jag mig inte jättesugen på en vanlig pizza med riven smältost och trist skinka så mitt förslag var Pizzeria Italia som gör "riktiga" pizzor med färsk mozzarella, härliga tomatsås, kanske lite parmaskinka och ruccola... "Ja" tyckte dottern som älskar en äkta napolitansk Margarita. "Nej" tyckte sonen som var sugen på pizza med curry, banan och oxfilé...
5) Annars en vanlig mysig lunchrestaurang med vanlig mat... började jag. Men nej.
Suck! Det blev pizzerian, den vanliga. Och visst slank maten ner och vi blev alla mätta. Till slut.
Kungshallen i Stockholm är genialt när man ska äta och alla har olika smak.
Shopping då. Dottern gillar att fynda så affärer som H&M, Gina Tricot och VeroModa står högt i kurs för henne. Roliga kläder till bra priser. Tycker inte sonen förstås. "Mamma, palla och gå på tjejaffärer"
Sonen tycker däremot att Stadium och Intersport är jättebra affärer. Men det tycker förstås inte dottern.
"Asså, jag vägrar gå på Stadium, jag får väl gå in på H&M själv då"
"Åh, om du ska in på Gina med M väntar jag utanför..."
Kan man dela sig i två?
"Aldrig att jag går in på Glitter"
"Ska vi vara länge här på Intersport. Jag mår typ illa..."
Vid reaställen på H&M.
"Åhh, jag har ont i axeln. Behöver nog sitta ner lite..."
Tack och lov finns MQ och Kompaniet som är sonens favoritaffärer, men som även dottern gillar. Förrutom att hon tycker att det är lite dyrt. Det kommer nog sonen också komma på sen när han ska ha sitt eget barnbidrag att handla för.... eller...
Jag försökte tålmodigt hänga med och stärkte mig med supergod takawaylatte från Spresso Bar. Och trots allt blev det en mysig dag.
Ikväll får jag sitta framför melodifestivalen alldeles själv :-( Maken ska kolla italiensk fotboll (heligt!)
sonen är inte intresserad, och dottern är med en kompis. Mamma och dom är hos syrran i Stockholm och jag är inte alls avis. Nädå.
Att åka på olika köpcentrum var också populärt. Oftast fanns det en lekplats för barnen att roa sig på och man tog några rundor i butikerna. Kanske en lunch på Mc Donalds, Happy Meal med rolig leksak, och bollhav.
Simhallen var förstås en höjdare. Då.
Idag är det lite klurigare.
Igår tog jag en ledig dag från jobbet och jag och barnen skulle hitta på något tillsammans. Staden vi bor är ju på tok för liten för mina barn numera, för mig med iofs. Oftast blir det att vi åker till grannstaden Kalmar istället där utbudet av både butiker och restauranger känns lite roligare. Maken jobbade så jag var ensam med två egensinniga tonåringar. Först var väl inte sonen jätteroad av idén " Ska jag gå med dig och M, palla...."
Att vara 13 år (snart iaf) och traska på stan med mamma och syrran är inte höjden av coolhet. Och man kan ju stöta på kompisar...
Men han fogade sig i situationen och vi drog iväg jag och mina små älsklingar. Lite shopping och en god lunch skulle bli trevligt.
Första problemet blev ätandet.
1) Glöm Mc Donalds... "trist, vi äter ju alltid där". Kom inte ens upp i diskussion faktiskt .
2) Sushi... samma där. Det är bara jag som är intresserad av det. Dottern gillar Yakiniku iofs men det serveras tyvärr inte på vårt sushihak.
3) Kinabuffé..."Nej mamma, jag är inte så sugen på det". Tycker dottern. Sonen ville gärna äta det däremot. Fast på Ming Palace eftersom han åt på Thai Silk med sin kompis häromdagen. Jag gillar Thai Silk. Vi skippar kinabuffé.
4) Pizza... står alltid högt på mina barns lista. Personligen kände jag mig inte jättesugen på en vanlig pizza med riven smältost och trist skinka så mitt förslag var Pizzeria Italia som gör "riktiga" pizzor med färsk mozzarella, härliga tomatsås, kanske lite parmaskinka och ruccola... "Ja" tyckte dottern som älskar en äkta napolitansk Margarita. "Nej" tyckte sonen som var sugen på pizza med curry, banan och oxfilé...
5) Annars en vanlig mysig lunchrestaurang med vanlig mat... började jag. Men nej.
Suck! Det blev pizzerian, den vanliga. Och visst slank maten ner och vi blev alla mätta. Till slut.
Kungshallen i Stockholm är genialt när man ska äta och alla har olika smak.
Shopping då. Dottern gillar att fynda så affärer som H&M, Gina Tricot och VeroModa står högt i kurs för henne. Roliga kläder till bra priser. Tycker inte sonen förstås. "Mamma, palla och gå på tjejaffärer"
Sonen tycker däremot att Stadium och Intersport är jättebra affärer. Men det tycker förstås inte dottern.
"Asså, jag vägrar gå på Stadium, jag får väl gå in på H&M själv då"
"Åh, om du ska in på Gina med M väntar jag utanför..."
Kan man dela sig i två?
"Aldrig att jag går in på Glitter"
"Ska vi vara länge här på Intersport. Jag mår typ illa..."
Vid reaställen på H&M.
"Åhh, jag har ont i axeln. Behöver nog sitta ner lite..."
Tack och lov finns MQ och Kompaniet som är sonens favoritaffärer, men som även dottern gillar. Förrutom att hon tycker att det är lite dyrt. Det kommer nog sonen också komma på sen när han ska ha sitt eget barnbidrag att handla för.... eller...
Jag försökte tålmodigt hänga med och stärkte mig med supergod takawaylatte från Spresso Bar. Och trots allt blev det en mysig dag.
Ikväll får jag sitta framför melodifestivalen alldeles själv :-( Maken ska kolla italiensk fotboll (heligt!)
sonen är inte intresserad, och dottern är med en kompis. Mamma och dom är hos syrran i Stockholm och jag är inte alls avis. Nädå.
