gioia

Har känt mig ganska nedstämd och tungsint ett tag. Inte känt den där vanliga energin flöda genom kroppen. Visst, det har varit mycket ett tag med både det ena och det andra, många tankar som har snurrat i huvudet, och den ständiga oron för barnens väl och ve.

Helgen kändes verkligen tung och ingenting stämde, trots att vi hade en himla mysig kväll hos mamsen på lördagen. Och jag kände mig uppriktig orolig över mig själv. Avskyr att hamna i det där negativa tänket när det känns som att jag pulsar fram i djupsnö och allt runt om kring är en gråzon.

Men så idag kände jag min vanliga energi komma tillbaka. Saker kändes inte så hopplösa och oövervinnerliga. Och jag insåg ganska snabbt vad som orsakade det.

Solen.

Efter ett evinnerligt grått och regningt väder tittade den fram med sina värmande underbara strålar och vitaminkicken var ett faktum.

Samtidigt är det läskigt. Jag är så grymt beroende av vädret har jag insett. Så hur ska jag överleva hela den långa mörka vintern....

... frågar jag mig.  Brrr.

Flytt till soliga breddgrader känns plötsligt väldigt lockande.

Alltså, det här med gymnasieval... hur lätt är det på en skala egentligen? Hur ska man veta när man är 15-16 år vad man vill göra med resten av sitt liv? Enkelt, det vet man inte.  Olika omständigheter gör att man hamnar där man hamnar känns det som ibland. Visst, vissa vet till 100% vad de vill göra. En av dotterns kompisar visste precis att hon vill hålla på med travsporten, och nu har hon vips flyttat till Östersund ca 100 mil härifrån för att gå på något travgymnasium där. Förmin lillasyster var det aldrig något snack, musik var det hon ville hålla på med, och nu går hon på musikgymnasiet Stage for you i Torsås, och är lycklig med det.

Min dotter ville allra helst gå på ett gymnasium i Norrköping där man blir djurvårdare för exotiska djur (delfiner, sälar tex), men då skolan inte kunde erbjuda bostäder eller internatalternativ kändes det lite svårt att genomföra. Är man verkligen redo att bo i en egen lägenhet i en stad 25 mil hemifrån när man är 16 år, där du ska ta hand om dig själv helt och hållet. Jag vet faktiskt inte... Allt sånt är jättesvårt att ta ställning till när de ska göra sina val där på vårterminen. Just i det läget känns vissa saker extra viktigt, sen kanske en del omvärderas under sommarlovet och alternativen ser plötsligt annorlunda ut. För min dotter var allt inte helt självklart. Hon satte förstås den utbildning hon minst trodde att hon hade chans att komma in på först på listan, mycket pga att man då får behålla sina andraval. Men så kom hon in på den utbildningen, vilke iofs var jätteroligt och då försvann de andra alternativen (som ex skolan i Norrköping som hon trots allt valde). Men så började hon väl tveka angående den utbildning hon kom in på av olika skäl, och nya planer och utbildningar kom på tapeten. Som tex Samhälle-Ekonomi  på CIS. Som inte alls hade funnits med från början. Som vi då ringde och ändrade till. Och som då dottern började på i tisdags, med stora, positiva förväntningar och glittrande ögon. Som handlöst föll till marken när hon väl var där.

SMS:t som senare på dagen kom var inte på något vis positivt.  Hon trivdes inte på något sätt. Alla kände redan varandra. Grupperingarna fanns redan. Hon kände sig ensammast i världen. Pendlingen mellan vårt hem och nya skolan kändes plötsligt inte alls roligt. Allt var bara fel, fel, fel och rösten i mobilen var tjock på gränsen till gråt och modershjärtat värkte. "Kanske du åtminstone ska prova veckan ut....? " Men det var inte att tänka på och på onsdagsmorronen fick nya telefonsamtal göras. Plötsligt kändes gymnasiet här hemma trots allt väldigt bra,där finns kompisarna, närheten och tryggheten. Skolan är en av Sveriges 10 bästa gymnasiskolor visserligen, men i våras när valet skulle göras var den inte ens att tänka på. Nu kändes det bara helt rätt. Och slutligen hamnade hon på Naturvetenskapliga programmet, i en klass som hon redan trivs superbra i, med kompisar, nära hem, och tryggt och skönt. Allt det som inte var så viktigt i våras.  Matte är hennes favoritämne, men hon ska också läsa språk och drama, så kombon känns bra. Och jag håller tummarna.
Och tänker att tillfälligheter skapar situationen.
Ikväll är de iaf på galej med de andra "naturvetarna" (2:orna  och 3:orna) ;) och rösten i mobilen nu för en halvtimme sen lät kvittrande och glad :)
 
Sonen har också tagit halva vuxensteget till högstadiet. Han är äldre, rösten skrovlar av målbrottstendenser, man får ha skor på sig inne hela dan, man får ha mobiltelefonen med sig och man kan gå och fika på rasten och ha cola i skåpet. Klassen är sådär, säger han,  men bästisen finns ju där. Och ja, man hoppas förstås på det bästa.

Så mycket händer i deras liv just nu och man får försöka hänga med i svängarna. Mår barnen bra, mår man själv bra. Så enkelt är det ju faktiskt. Som någon så klokt sa, "man kan aldrig må bättre än sina barn mår", och visst är det så. Och har man tonåringar är svängarna många och oväntade ;)   


  

" Njut av tråkigheten barn, snart är det fullt ös igen" säger snusförnuftiga mamma till sina uttråkade tonåringar.

För tydligen är det så att det måste hända saker hela tiden när man är i den åldern. Igår när vi kom hem från Stockholm så tog det väl ung. en kvart innan sonen började beklaga sig. "Asså mamma, det finns typ inget att göra... åååh, suck!"

"Gubben, vi har precis kommit hem ju... du har dessutom varit i Stockholm mer än en vecka".

Men egentligen handlar det väl mer om en markering. Om jag känner min son rätt. För just nu är det väldigt mycket tråkighet. Han bor i fel stad, kära kusse bor alldeles för långt bort, dessutom i "rätt" stad där vi egentligen borde bo. Enligt min son då... för där har man minsann aldrig tråkigt....

Och dottern gruvar sig lite för hennes kommande liv... eftersom hon ska pendla en bit så lär hon behöva vakna ca 6.00 på mornarna (där gruvar sig mamma också, jag lovar, morrontröttare tonåring finns nog knappt inte).  Sen kommer hon troligtvis hem lite senare på eftermiddagarna, och så ska hon träna, och så är det läxorna, och så vill hon gärna extrajobba... så jag sa till henne att njuta av tråkigheten nu eftersom sen kommer de stunderna bli lite färre. Och då är man nästan tacksam över en tråkig söndag när man inte har något alls att göra.

Men riktigt så tänker ju inte de kära barnen.

Iaf hade vi en jättemysig helg hos käraste syster med god mat, strosande i city och de där långa härliga kvällarna med ett glas vin (kanske flera) och tjatter i 180 och de lika härliga frukostarna. Finns inget som går upp mot de där helgerna vi har tillsammans. Skulle man njuta lika mycket om vi bodde i samma stad, eller skulle man ta varandra mer för givet då? Svårt att säga...

Dottern valde däremot att stanna hemma för hon hade planerat in helgen med sin kompis så hon var för första gången ensam en hel helg, vilket gick jättebra förstås.

Och imorron börjar alltså skolan igen, och rutinerna återgår till det vanliga. Så njut nu barn av tråkigheten ;)

... i lugn och ro :)

Imorron ska det väckas tonåringar igen PUH ;)

Men,det blir nog bra... tror jag

... blir det imorron :)

Kul att åka iväg lite och härligt att träffa syrran med familj, och superhärligt att träffa älskade sonen som jag nu inte har sett på en vecka!!!!! Skandal ;)

Men han längtar visst inte hem... säger han. Iaf inte till stan vi bor som han ju tycker är på tok för liten och trist. Hm, jag är nog böjd att hålla med ibland...

Dottern tycker att vi ska flytta till Kalmar nu. Efter mycket om och men har hon nu bestämt sig för gymnasieskola. Hon ska läsa samhälle-ekonomi (diplomerad gymnasieekonom blir man faktiskt) på CIS (Calmare International School) i Kalmar. Hon ska också läsa italienskaoch japanska. YES! Italienska blir jättebra, och dessutom har de utbyte med en skola 10 mil utanför Napoli. Gissa vem som vill åka på det... 

Hoppas,hoppas, hoppas att hon kommer att trivas, min lilla stumpa. Och tidiga mornar blir det. Men hon verkar nöjd.Det blir nog bra :D

Och vårt boende blir en ständig gråzon i livet. Suck! Så många viljor, vi är ju faktiskt fyra personer i den här familjen.. och en hund. Hunden vill nog bo kvar där vi bor nu iaf, med lilla trädgården och busken som han alltid måste kissa på. Men vi andra velar fram och tillbaka. Italien, Stockholm, Kalmar, Nybro. Liv, jobb, önskningar, livskvalitet... 

Nästa vecka börjar sonen högstadiet och dottern gymnasiet. Ny fas, nya omständigheter. Och faktiskt lite spännande. Tre år som man absolut inte har nån aning om hur ddet ska bli. Men som sagt, det blir nog bra :)

Seeya!
 

Igår tog sonen bussen till Stockholm, eller snarare Ringarum där snälla, söta söstra mi, mötte honom, för att han skulle slippa åka hela vägen. Men slutmålet var iaf Stockholm/ Sigtuna där sonen nu ska spendera ett obestämt antal dagar hos sin älskade kusin.

Så idag när jag och maken skulle handla styrde jag som vanligt stegen mot den blåa mjölken, eller lättmjölken då, som sonen kan bälga i sig i princip hur mycket som helst av och kom i samma sekund på att vi inte behöver det... i kaffet vill jag ha röd mjölk, tack, och dottern vill ha röd mjölk till sina flingor på morronen, såå, ingen blå mjölk behövdes. Och det är alltid lite konstigt när allt inte är som vanligt. När sonen är borta är det otroligt tomt förstås, men jag vet att han har det superkul, och därför är jag glad för hans skull att han kom iväg. Och kanske, kanske, kanske, åker vi och hämtar honom till helgen... skulle vara kul faktiskt :)

Och eftersom det är stadsfest i Kalmar under tre dagar nu har man inte heller sett så mycket av dottern. Det är kompisar och konserter och en massa folk, så då är hennes lycka gjord. Regnet ställer förstås till det lite men det är absolut inget som hindrar uppenbarligen. Ev. åker mamma och jag in i kväll också och kollar på Rongedahlbrorsorna och Justin Hopkins. Vädret är väl lite avskräckande som sagt, men vi får se..

På återhörande

Igår kom jag till jobbet lite tidigare pga den hopplösa sommar-buss-tid-tabellen (jaja, jag skaaa ta mitt körkort snart, jag har ju tom en bil för sjutton!!!)... i vilket fall så tänkte jag att jag handlade då istället för att stressa på lunchen, så det blev en sväng till Maxi och Toiwos fisk. Och till min stora glädje hade de både blåmusslor, hjärtmusslor  som kan vara lite svåra att få tag på ibland, och färska Smögenräkor.... jag säger bara mums! Bara jag tänkte på middagen som skulle intas på kvällen vattnades det i munnen... pasta med färska musslor och färska Smögenräkor. På något sätt låter det ännu godare än att bara säga pasta med musslor och räkor för det kan ju verkligen tolkas fel: Typ musslor på burk (ryyyyyser) och färdigskalade räkor i lag ni vet (ryyyyser ännu mer) i nån moja med pasta till... urk! Nej, färska musslor och färska räkor, ja tom färska Smögenräkor, ska det vara... bara där vet man att maten kommer att bli så god :D

 ... och så här gott blir det! Jodå, pastan ligger nånstans under alla skaldjur där. Stora tallrikar är bra ;)

 ... och här har ni min mycket nöjda dotter med favvorätten framför alla, och eftersom lillbrorsan inte gillar färska musslor så får hon även hans... lycka!

Och sommardagarna är långa, soliga, varma och helt underbara. Man kommer hem från jobbet och kan ta ett kvällsdopp i poolen, livet leker!

 ... tom med vovsen får svalka sig lite :)

 ... visst är jag duktig på hundsim matte!

Svensk sommar är oberäknelig, lite för regnig, lite för kall, lite för kort... för det mesta.

Men när den är som den ska, eller rättare sagt, när den är som jag tycker att den ska vara iaf, är den helt underbar! Som idag tex.  Jag var ledig, och solen strålade från en härligt blå himmel, så det var stranden som gällde.

Från början hade vi tänkt att åka till Böda sand på Öland, men eftersom väderprognosen sa 25 gr i Kalmar men 19 gr på norra Öland så tänkte vi om och åkte till ett annat ställe som vi tycker om som heter Kolboda. Där finns det både poolanläggning och havsbad så det finns något för alla smaker. Sonen tyckte havet var lite kallt så han badade i poolen, dottern badade länge och väl i poolen men föredrar egentligen havet, maken badade varken i det ena eller det andra kinkig som han är , och jag njöt av underbart havsbad men också lite poolbad. Vi hade även med oss P, en av våra vänner och mamma och lillsyrran, så det blev en helt perfekt dag och en massa sol.

Och mycket mer behöver inte jag för att känna mig som världens lyckligaste och harmoniska människa :D
När jag kom hem kände jag mig väl till mods och med förnyad energi. Suveränt!

 Dottern och lillasyster i glittrigt hav

 Sonen som helst stannade kvar på bryggan...

 ...liksom badkrukan/soldyrkaren i familjen

  Jag och P njuter av uppfriskande hav.

 Mums! Första kantarellsmörgåsen för i år har just intagits med vördnad. Smörfrästa, med vitpeppar och salt, färska förstås. Och nej, jag har inte plockat dem själv utan köpt dem. Dock rensat och hackat själv ;)

Så grymt gott! Ren njutning....

Och första ångestfyllda arbetsdagen har också avklarats. Joodå, det gick bra, men jag skulle inte tacka nej till några veckors ledighet till föstås. Nåväl, ledig på onsdag, och om väderprognosen håller vad den lovar (25 gr, sol) så blir det Böda Sand på Öland. Mmmmmm....

I Napoli satt vi och diskuterade vad vi skulle kunna äta varje dag i resten av vårt liv. För mig, dottern och svärmor var det pasta med skaldjur som gällde... älskar det!!!!.
För svärfar var det bönor i olika former och för maken var det napolitansk pizza, alltså napolitansk... vedugnsbakad Margarita med äkta färsk mozzarella.

Men smörfrästa kantareller kommer inte långt efter för min del. Vad skulle ni kunna äta varje dag i resten av ert liv?

... sa maken när vi satt i bilen i Napoli i en trafikstockning utan dess like. Och visst stämmer det. Kaos, trafik, oorganisation, många problem... men fan vad vi älskar den stan :D

För i Napoli lever man! Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att livet känns så mycket större där... kanske är det det faktum att solen för det mesta skiner från en blå himmel, eller att alla människor är öppna och pratar med alla, att maten är så underbar, att staden aldrig sover (skulle vara tidig morgon då), att vi har en stor, varm och härlig familj, att alla i familjen ung som gammal strosar runt på stan kl. 23 en helt vanlig vardagskväll och tar en glass tillsammans, att allt är möjligt även om det från början verkar omöjligt, att det finns en flexibilitet och en acceptans överallt, att man kan shoppa utan att några större hål i plånboken, att du alltid är ett stenkast från det varma Medelhavet, att det finns något för alla smaker.

Den här gången var vi bara 15 dgr eftersom jag har lite kortare semester nu (tre veckor till sen i december), och det gick otroligt fort förstås. Men vi hann med lata dagar på stranden, shopping och storstadsliv, weekend i bergen där makens bror har köpt ett jättefint hus där vi ena dagen badade i sjö och en i helt underbar flod och nästa dag var ute och red samt åkte till en supermysig stad där man på vintern åker skidor. Så coolt att man bor i ett hus där du har 1 timme till bad i havet, Napoli åt ena hållet, Rom åt andra hållet, och 25 min till skidbackar... bra mix och verkligen ett semesterhus du kan njuta av hela året. 

Att komma hem var inte kul, barnen var ledsna och lite tungsinta och jag och maken likaså. Allt här känns tyst, lugnt och fyrkantigt och man saknar så mycket. Men vad gör man? Här kommer  iaf ett axplock av bilder från vår semester:

 Svärfar på vår favvostrand Gaeta

 Jag njuter av kristallklart hav

 Utanför huset i bergen

 Dottern blickar ut över utsikten från balkongen i bergen

 Jag och dottern på hästryggen

 Jag ska ta ett dopp i sjön 

 Släkten samlad på balkongen i vårt bergshus

 Jag och makens bror och vän

 En del av släkten

 Sonen med hans älskade kusin Giuseppe

 Dottern busar med annan kusin

 Maken och svärfar som rensar egenhändigt fångade musslor

 Maken och svärmor. Är de inte fina?

 Napolii vårt hjärta. Design dottern

Känns så sketans kul att vi kommer iväg nu till vårt kära Napoli. Vi har ju pendlat lite fram och tillbaka eftersom det var tal om att makens föräldrar istället skulle komma hit vilket nu då har ändrats. När man då började fundera på att kolla biljetter kändes det som att det var alldeles för sent för att hitta något till bra pris (ska bli lite budgetsemester eftersom vi ska iväg sen i december till varmare breddgrader). Men det var inga som helst problem utan vi hittade biljetter till ett kanonpris, och vovsen fick också utan problem plats på pensionatet som han var på förra året och verkade trivas jättebra på. Så det kändes jättebra!

Så igår kväll satt vi och drömde oss bort... till takterassen i Napoli... grillade kronärtsskockor... spaghetti con le vongole... ljumma kvällar... massor med skratt... Possillipo... Gaeta... och allt annat härligt som man saknar när man inte är där. Det är lite som att komma hem helt enkelt :-) Och vi längtar....

Och ikväll är det Italien-Frankrike, och imorron är det Sverige-Ryssland. Grymt spännande!!!!

Nu har vi köpt biljetter till La Bella Italia  trallalallalallalala.......... :-)
2 juli bär det iväg, naaaaajs!

Det är stort och samtidigt lite konstigt. Två barn, eller rättare sagt, två tonåringar, som i ondags tog steget ut från det vanliga. Sonen har gått sina sex år på Hanemålaskolan och drar nu vidare till högstadiet, och dottern har gjort sin obligatoriska skolplikt och trippade ut från avslutningsceremonin med betyget i ena handen och blombuketten i blågult i den andra handen. Ut till friheten... nästan iaf.

Två epoker har liksom plötsligt bara avslutats. Nästa gång är om tre år igen. Dottern tar då (förhoppningsvis iaf) studenten och sonen slutar nian. Och jag drar efter andan. Hinner inte med. Det var ju alldeles nyligen som dottern beträdde högstadiemarken och nu är det färdigt och sonen ska börja den resan. Men samtidigt är det ja faktiskt så himla kul att se barnen växa, sakteliga gå från barn till vuxen. Dottern är ju nästan vuxen herregud. 

Maken och jag lyckades iaf fånga upp våra barn i farten efter avslutningarna och drog väg till Kalmar för att käka Thaibuffé. Sen skulle båda iväg till sina respektive vänner. Sonen skulle på grillfest med kompisar och dottern på avslutningsfest med sin klass. Och jag sov fyra timmar den natten eftersom vi hade lovat att hämta dottern nångång där på natten.... zzzzzzzzzzz

Ja, det är på barnen man ser att man blir äldre sägs det ju. Och visst stämmer det. Man får helt enkelt bara bromsa upp och försöka leva i nuet annars får man panik. För grymt fort går det. Från dagis, blöjbyten, vab, trotsålder och vaknätter till
betyg, oroliga mobilsamtal, trotsålder (igen) och vaknätter (igen)..... 



Älskar er så mycket mina fina tonnisar!!

  

Ja, vad säger man? Vädret ventileras ju på ett antal bloggar just nu, alla sollängtande svenskar är  lika lyriska och jag är absolut en av dem. Livet är ju så totalt mycket lättare när man varje morron vaknar till en knallblå himmel och strålande sol, man har börjat få en vettig solbränna och dagarna är långa och härliga. Fantastiskt!

Hela tisdagen var jag och maken iväg för att hjälpa till med sonens skolresa. Vi åkte på morronen kl. 8 mot Karlskrona med tre ystra grabbar i bilen. Vädret var super och Karlskrona är en underbara sommarstad. Sonens klass skulle vara några timmar på ett ställe som heter Boda Borg http://www.bodaborg.se/ (lite i stil med Fångarna på fortet, om ni minns den gamla TV-serien, där man i grupp kämpade i olika celler) så vi föräldrar som var med och körde styrde kosan mot stan och havet. Jag hade vovsen med så jag och maken och en annnan mamma valde att sitta på en klippa vid havet i våra medhavda solstolar, medan de andra skulle shoppa lite. Sen åt vi lunch ihop innan vi skulle hämta barnen igen för att dra vidare mot Kolboda www.kolbodabaden.se utanför Kalmar. Där spenderade vi eftermiddagen med de andra föräldrarna för grillning och bad i poolerna. Supertrevligt! Sen åkte vi hem på kvällen men sonen skulle stanna kvar eftersom de skulle sova över i stugorna som finns där. Med tre av kompisarna. Själva. Gissa om de var lyckliga och hade kul :-)

Och mitt i alltihopa  bahagade sonen bli äkta tonåring och fylla 13!!!! Supergrattis gubben! (ja,ja, jag vet att jag inte får kalla dig gubben längre.... ;-) ) 

Så nu har man två tonåringar i familjen.... hm....

Den efterlängtade fredagen har äntligen kommit! Jobbveckan är slut och även skolveckan... dottern har haft mycket nu på slutet innnan betyg ska sättas och jag kan bara säga att jag är mäkta stolt över hennes prestation.

I matte var hon bland de bästa på skolan i nationella provet och förtjänar verkligen sitt MVG :-)

I spanskan var hon bäst i hela gruppen på alla delarna i nationella provet och förtjänar såklart sitt MVG där också.

I So har hon verkligen kämpat och också fått ett MVG :-)

Och i bild har hon fått MVG!

Och det är det vi vet hittills... men jag tycker att hon är så himla duktig så jag måste skryta lite ;-)

Nästa vecka kan hon äntligen börja slappna av och sen är det bye, bye grundskolan! Stort... och konstigt. Det var ju inte så länge sen hon tultade runt i blöjor,eller...

För övrigt ska den här helgen bjuda på fantastiskt väder. Lycka!

Maken har åkt iväg på bluesfestival med min styvpappa och några andra och ska vara borta till söndag. Det är alltid tomt och konstigt när han är borta men han får nog trevligt. Dessutom ska han campa för första gången i sitt liv typ (kanske inte riktigt) och jag säger bara: hihihihihihihihihihi ;-)

Och då ville ju förstås inte jag och mamma vara sämre så vi och våra ungdomar drar till Kalmar imorrn. Dels är det Springbreak, med en massa artister som uppträder (Takida, Håkan Hellström m. fl.) och sen kommer det att bli lite shopping,och så på kvällen ska vi sitta på ett nytt ställe i Kalmar som heter Byttan www.byttan.nu och verkar grymt mysigt. Det ligger vid havet i Slottsparken. Vi kommer att hålla till i ett av The Garden Rooms med ett glas vin och lite småplock., och liveband... ska bli riktigt mysigt :-) 

Men nu är det matdags:-)

Jag fick några kommentarer i förra inlägget om var jag är... och det är precis vad jag också undrar :-)...

Som vanligt när våren kommer fylls jag av en extrem rastlöshet, så mycket jag vill göra, så mycket som känns svårt att göra. Mina tankar fylls upp av planer, idéer, allt gammalt och vanligt känns aptråkigt och jag bara känner hur det spritter i kroppen av förväntan. Att göra något annat.

Detta resulterar i en viss förvirring och tankspriddhet, jag har svårt att fokusera på det som finns, det konkreta, och flummar runt i det blå ungefär. Och ja, det är precis så flummigt som det låter. Lite har det nog med åldern att göra kanske... det är precis som att nånting i kroppen säger att det är nu som saker måste göras. Tiden får inte rinna genom fingrarna så att säga... så att jag står där en dag med tom hand och funderar över vad som hände egentligen. Och det är så jobbigt att känna på det viset tycker jag. Ibland känns det som att jag aldrig känner mig nöjd över det jag har fast jag kanske borde det.

Trots alla mina fladdriga tankar så har man ju en verklighet runt omkring sig som måste fungera. Dottern har mycket i skolan innan slutbetyg ska sättas och jag vill ju förstås hjälpa henne i den mån jag kan... sonen fyller snart år, supermycket på jobbet, lite pyssel i trädgården, körkort, osv, osv. Och då blir ju så klart bloggandet lidande. Men jag är här fysiskt ;-) mentalt vet jag inte riktigt.... och jag ska skärpa mig, jag lovar! Vill verkligen blogga :D

Jag behöver nog helt enkelt lite semester. Och då vill, vill, vill jag åka till Napoli. Har grym abstinens...

Att ha barn är en ständig källa till känslorubbningar. Ständigt är det nåt man går och funderar på... mår de bra, fungerar det bra i skolan, kommer det att bli bra med det.... mår de dåligt, mår jag sämre, mår de bra, mår jag toppen. 

Och har man hormonstinna tonåringar är ju känslorna i ständig obalans. Ena dagen leker livet, och nästa dag är det plötsligt helt värdelöst. Mycket händer i deras liv, beslut ska fattas, man ska passa in samtidigt som man ska våga stå för den man är och det man tycker...osv. 

Och mamma och pappa  försöker hänga med, stödja, pusha, hålla sig neutrala, hålla överens om var man ska stå i olika sammanhang och alltid finnas där i regn såväl som sol. 

För mina barn är det mycket som händer just nu.

Sonen slutar snart sexan, om några veckor fyller han 13 år. I augusti kör en ny fas igång i hans liv, högstadiet. Nya sjuor och delats upp och självklart har detta vridits och vänts på av samtliga elever i skolan. "Åh, hamnade du i E, stackare..", "shit, fick ni gå i den byggnaden, fatta vad off det kommer att bli", "C-klassen är typ coolast", "Va, hamnade du med dem, det är ju typ raggare juh, snor cyklar och allt"   osv, osv, osv

Och sonen har pendlat mellan förtvivlan och nyfikenhet. Han hamnade med sin bästa kompis men resten var tydligen inte mycket att ha då... enligt den och den och den... "Asså mamma, klassen suger" ... "Och vi ska gå i annexet!!!! Fatta, fatta, fatta vad dåligt mitt liv kommer att bli".

Och självklart kom klassbyte upp på tapeten. Men då skulle ju både han och kompisen hamna i samma klass, annars var ju det också tråkigt. Jag och kompisens mamma konfererade om detta och kände väl båda två att det var bättre att avvakta då klassen trots allt verkade vara en lugn och bra klass, och vi trodde inte heller att grabbarna skulle hamna i samma klass i så fall. Diskussionen orsakade mer eller mindre en orkan här hemma, dörrar smälldes, gråt i halsen och föräldrar som absolut inte fattade någonting... sonen är dessutom en genuin känslomänniska i alla lägen och man behöver sällan fundera på hur han mår, så när han är arg, så är han arg... men är han glad, så är han som en kvittrande fågel.

Nåväl, diskussionen lade sig något, och under några dagar möttes vi av buttra miner och fåordighet. Och igår var den stora dagen. Alla klasser skulle träffas i den nya skolan, med sina resp. lärare i sina resp. nya klassrum. Dagen räddades av att hans nye jeans inköpta på Tradera kom lägligt ( "ascoola Artful-jeans mamma, det är bara några stycken som har dom än).

Vid tre ringde jag hem med både nyfikenhet och ångest. Skulle han vara glad eller deppig?

"Mamma, klassen var faktiskt rätt kul, typ alla skrattade när jag drog skämt och så... (Joodå, min son är en liten enterteiner).  Lättnad.

"Hur kändes det med annexet då?.... (fortfarande orolig mamma)

"Äsch, det luktade lite konstigt, typ gammalt eller nåt. Men det var okej. Lättnad igen.

"Så det kändes bra då?"

"Ja faktiskt, och mamma, alla tyckte jeansen var ascoola..."

Lycka, rosa bubblor och lättnad. Det blir nog bra.

Dottern i sin tur har ju gymnasiegrubblerier. Preliminärt har hon kommit in på ett av de absolut populäraste programmen här i regionen, Styling. I  andra hand har hon sökt IT-media. Som hon helst inte vill gå. Som hon inte alls har lust att gå rättare sagt. Helst vill hon gå en utbildning i Norrköping som handlar om djurvård- exotiska djur. Hennes hjärta brinner ju för delfiner. Men den skolan känns väldigt långt bort tycker jag.

Kommer hon in på Styling finns det också en liten hake, hon måste troligtvis bo där i veckorna emellanåt. Och mamma blir alldeles tjock i halsen när hon tänker på det. Att inte få träffa sin prinsessa varje dag. Prata med henne, kolla på favvo-programmen ihop, gå på prommis ihop... gulp! Men man sväljer sina tankar, ler, och håller tummarna för hennes skull. Eftersom det är det hon vill göra. Betygen analyseras, intaget är högt och många kommer troligtvis att höja sig. Men dottern är duktig. Hon fick MVG i nationella provet i matte, och fick bland det bästa resultatet på skolan. *Stolt mamma*

Ja mycket händer i mina barns liv just nu. Och jag hänger med bäst jag kan. Och hoppas på det bästa.    

När jag stängde altandörren nu ikväll för ca en kvart sen kändes det verkligen som att vara tillbaka till verkligheten igen. Solstolarna plockades in, poolen stängdes, grillen kördes under taket, vår kanin fick snällt hoppa in i buren igen efter två dagar i sin lekhage ute i trägården... i morron ska det visst bli dåligt väder igen.

Men det har varit två helt fantastiska dagar. jag har bara varit inne i absolut nödfall, för man vill ju bara vara ute och suga i sig varje underbar sekund av våren i all sin prakt. Igår låg vi och slappade i trädgården hela förmiddagen jag och dottern medan maken jobbade och sonen var i kalmar med sin kompis och shoppade. Sen tog jag och dottern och vovsen en tur med moppen och hamnade hos mamma och lillsyrran och brände några timmar innan det var dags att åka hem och laga middag och äta tillsammans med en av våra kompisar.

I morse vaknade jag ganska tidigt (typ åtta!) och gick upp och fixade undan för att verkligen kunna njuta av ytterligare en soft dag i solen... vår termometer på altanen stod på 34 gr (nu har vi väldigt vindstilla hos oss) så det vara bara att njuta för fullt. Jag kunde inte ens motstå ett dopp i poolen fast den knappt har blivit uppvärmd än... 13 gr är ingen lisa för skälen precis men det svalkade, det vill jag lova :-)

Sen åkte vi till Kalmar och strosade runt lite vid havet och hittade ett område (Stensö) där vi lätt skulle kunna tänka oss att bo konstaterade vi. Det var så sagolikt vackert där, speciellt nu när våren har exploderat i all sin prakt med äppelblom och körsbärsblom och magnolia. Fantastiskt!

Efter glass och en promenad i slottsparken åkte vi hem och grillade... och jaa, nu är man tillbaka i verkligheten igen. När jag stängde altandörren kändes det som att stänga dörren till ett hotell där man har haft en sån där riktigt lyxig weekend och bara slappat och haft det härligt... ett par dagar i paradiset helt enkelt!

Men lite ny energi och en hel del solbränna har man samlat på sig :-) Och hela sommaren ligger ju faktiskt framför oss ... så snart kan man öppna dörren till paradiset igen :-) 

Hur kan man bli så j-a lycklig av att svettas järnet medan man klipper en gräsmatta som ser ut som en åker? Jag vet inte, men jag blir det...

Doften, solen, värmen, lukten av avgaser (från vår gamla motorgräsklippare som stannar stup i kvarten), svetten som sipprar ut ur porerna, fåglarna som kvittrar.... L.Y.C.K.A. 

Nu till poolen och solstolen....