Härliga helg
Den efterlängtade fredagen har äntligen kommit! Jobbveckan är slut och även skolveckan... dottern har haft mycket nu på slutet innnan betyg ska sättas och jag kan bara säga att jag är mäkta stolt över hennes prestation.
I matte var hon bland de bästa på skolan i nationella provet och förtjänar verkligen sitt MVG :-)
I spanskan var hon bäst i hela gruppen på alla delarna i nationella provet och förtjänar såklart sitt MVG där också.
I So har hon verkligen kämpat och också fått ett MVG :-)
Och i bild har hon fått MVG!
Och det är det vi vet hittills... men jag tycker att hon är så himla duktig så jag måste skryta lite ;-)
Nästa vecka kan hon äntligen börja slappna av och sen är det bye, bye grundskolan! Stort... och konstigt. Det var ju inte så länge sen hon tultade runt i blöjor,eller...
För övrigt ska den här helgen bjuda på fantastiskt väder. Lycka!
Maken har åkt iväg på bluesfestival med min styvpappa och några andra och ska vara borta till söndag. Det är alltid tomt och konstigt när han är borta men han får nog trevligt. Dessutom ska han campa för första gången i sitt liv typ (kanske inte riktigt) och jag säger bara: hihihihihihihihihihi ;-)
Och då ville ju förstås inte jag och mamma vara sämre så vi och våra ungdomar drar till Kalmar imorrn. Dels är det Springbreak, med en massa artister som uppträder (Takida, Håkan Hellström m. fl.) och sen kommer det att bli lite shopping,och så på kvällen ska vi sitta på ett nytt ställe i Kalmar som heter Byttan www.byttan.nu och verkar grymt mysigt. Det ligger vid havet i Slottsparken. Vi kommer att hålla till i ett av The Garden Rooms med ett glas vin och lite småplock., och liveband... ska bli riktigt mysigt :-)
Men nu är det matdags:-)
I matte var hon bland de bästa på skolan i nationella provet och förtjänar verkligen sitt MVG :-)
I spanskan var hon bäst i hela gruppen på alla delarna i nationella provet och förtjänar såklart sitt MVG där också.
I So har hon verkligen kämpat och också fått ett MVG :-)
Och i bild har hon fått MVG!
Och det är det vi vet hittills... men jag tycker att hon är så himla duktig så jag måste skryta lite ;-)
Nästa vecka kan hon äntligen börja slappna av och sen är det bye, bye grundskolan! Stort... och konstigt. Det var ju inte så länge sen hon tultade runt i blöjor,eller...
För övrigt ska den här helgen bjuda på fantastiskt väder. Lycka!
Maken har åkt iväg på bluesfestival med min styvpappa och några andra och ska vara borta till söndag. Det är alltid tomt och konstigt när han är borta men han får nog trevligt. Dessutom ska han campa för första gången i sitt liv typ (kanske inte riktigt) och jag säger bara: hihihihihihihihihihi ;-)
Och då ville ju förstås inte jag och mamma vara sämre så vi och våra ungdomar drar till Kalmar imorrn. Dels är det Springbreak, med en massa artister som uppträder (Takida, Håkan Hellström m. fl.) och sen kommer det att bli lite shopping,och så på kvällen ska vi sitta på ett nytt ställe i Kalmar som heter Byttan www.byttan.nu och verkar grymt mysigt. Det ligger vid havet i Slottsparken. Vi kommer att hålla till i ett av The Garden Rooms med ett glas vin och lite småplock., och liveband... ska bli riktigt mysigt :-)
Men nu är det matdags:-)
Var är jag?
Jag fick några kommentarer i förra inlägget om var jag är... och det är precis vad jag också undrar :-)...
Som vanligt när våren kommer fylls jag av en extrem rastlöshet, så mycket jag vill göra, så mycket som känns svårt att göra. Mina tankar fylls upp av planer, idéer, allt gammalt och vanligt känns aptråkigt och jag bara känner hur det spritter i kroppen av förväntan. Att göra något annat.
Detta resulterar i en viss förvirring och tankspriddhet, jag har svårt att fokusera på det som finns, det konkreta, och flummar runt i det blå ungefär. Och ja, det är precis så flummigt som det låter. Lite har det nog med åldern att göra kanske... det är precis som att nånting i kroppen säger att det är nu som saker måste göras. Tiden får inte rinna genom fingrarna så att säga... så att jag står där en dag med tom hand och funderar över vad som hände egentligen. Och det är så jobbigt att känna på det viset tycker jag. Ibland känns det som att jag aldrig känner mig nöjd över det jag har fast jag kanske borde det.
Trots alla mina fladdriga tankar så har man ju en verklighet runt omkring sig som måste fungera. Dottern har mycket i skolan innan slutbetyg ska sättas och jag vill ju förstås hjälpa henne i den mån jag kan... sonen fyller snart år, supermycket på jobbet, lite pyssel i trädgården, körkort, osv, osv. Och då blir ju så klart bloggandet lidande. Men jag är här fysiskt ;-) mentalt vet jag inte riktigt.... och jag ska skärpa mig, jag lovar! Vill verkligen blogga :D
Jag behöver nog helt enkelt lite semester. Och då vill, vill, vill jag åka till Napoli. Har grym abstinens...
Som vanligt när våren kommer fylls jag av en extrem rastlöshet, så mycket jag vill göra, så mycket som känns svårt att göra. Mina tankar fylls upp av planer, idéer, allt gammalt och vanligt känns aptråkigt och jag bara känner hur det spritter i kroppen av förväntan. Att göra något annat.
Detta resulterar i en viss förvirring och tankspriddhet, jag har svårt att fokusera på det som finns, det konkreta, och flummar runt i det blå ungefär. Och ja, det är precis så flummigt som det låter. Lite har det nog med åldern att göra kanske... det är precis som att nånting i kroppen säger att det är nu som saker måste göras. Tiden får inte rinna genom fingrarna så att säga... så att jag står där en dag med tom hand och funderar över vad som hände egentligen. Och det är så jobbigt att känna på det viset tycker jag. Ibland känns det som att jag aldrig känner mig nöjd över det jag har fast jag kanske borde det.
Trots alla mina fladdriga tankar så har man ju en verklighet runt omkring sig som måste fungera. Dottern har mycket i skolan innan slutbetyg ska sättas och jag vill ju förstås hjälpa henne i den mån jag kan... sonen fyller snart år, supermycket på jobbet, lite pyssel i trädgården, körkort, osv, osv. Och då blir ju så klart bloggandet lidande. Men jag är här fysiskt ;-) mentalt vet jag inte riktigt.... och jag ska skärpa mig, jag lovar! Vill verkligen blogga :D
Jag behöver nog helt enkelt lite semester. Och då vill, vill, vill jag åka till Napoli. Har grym abstinens...
Det är mycket nu...
Att ha barn är en ständig källa till känslorubbningar. Ständigt är det nåt man går och funderar på... mår de bra, fungerar det bra i skolan, kommer det att bli bra med det.... mår de dåligt, mår jag sämre, mår de bra, mår jag toppen.
Och har man hormonstinna tonåringar är ju känslorna i ständig obalans. Ena dagen leker livet, och nästa dag är det plötsligt helt värdelöst. Mycket händer i deras liv, beslut ska fattas, man ska passa in samtidigt som man ska våga stå för den man är och det man tycker...osv.
Och mamma och pappa försöker hänga med, stödja, pusha, hålla sig neutrala, hålla överens om var man ska stå i olika sammanhang och alltid finnas där i regn såväl som sol.
För mina barn är det mycket som händer just nu.
Sonen slutar snart sexan, om några veckor fyller han 13 år. I augusti kör en ny fas igång i hans liv, högstadiet. Nya sjuor och delats upp och självklart har detta vridits och vänts på av samtliga elever i skolan. "Åh, hamnade du i E, stackare..", "shit, fick ni gå i den byggnaden, fatta vad off det kommer att bli", "C-klassen är typ coolast", "Va, hamnade du med dem, det är ju typ raggare juh, snor cyklar och allt" osv, osv, osv
Och sonen har pendlat mellan förtvivlan och nyfikenhet. Han hamnade med sin bästa kompis men resten var tydligen inte mycket att ha då... enligt den och den och den... "Asså mamma, klassen suger" ... "Och vi ska gå i annexet!!!! Fatta, fatta, fatta vad dåligt mitt liv kommer att bli".
Och självklart kom klassbyte upp på tapeten. Men då skulle ju både han och kompisen hamna i samma klass, annars var ju det också tråkigt. Jag och kompisens mamma konfererade om detta och kände väl båda två att det var bättre att avvakta då klassen trots allt verkade vara en lugn och bra klass, och vi trodde inte heller att grabbarna skulle hamna i samma klass i så fall. Diskussionen orsakade mer eller mindre en orkan här hemma, dörrar smälldes, gråt i halsen och föräldrar som absolut inte fattade någonting... sonen är dessutom en genuin känslomänniska i alla lägen och man behöver sällan fundera på hur han mår, så när han är arg, så är han arg... men är han glad, så är han som en kvittrande fågel.
Nåväl, diskussionen lade sig något, och under några dagar möttes vi av buttra miner och fåordighet. Och igår var den stora dagen. Alla klasser skulle träffas i den nya skolan, med sina resp. lärare i sina resp. nya klassrum. Dagen räddades av att hans nye jeans inköpta på Tradera kom lägligt ( "ascoola Artful-jeans mamma, det är bara några stycken som har dom än).
Vid tre ringde jag hem med både nyfikenhet och ångest. Skulle han vara glad eller deppig?
"Mamma, klassen var faktiskt rätt kul, typ alla skrattade när jag drog skämt och så... (Joodå, min son är en liten enterteiner). Lättnad.
"Hur kändes det med annexet då?.... (fortfarande orolig mamma)
"Äsch, det luktade lite konstigt, typ gammalt eller nåt. Men det var okej. Lättnad igen.
"Så det kändes bra då?"
"Ja faktiskt, och mamma, alla tyckte jeansen var ascoola..."
Lycka, rosa bubblor och lättnad. Det blir nog bra.
Dottern i sin tur har ju gymnasiegrubblerier. Preliminärt har hon kommit in på ett av de absolut populäraste programmen här i regionen, Styling. I andra hand har hon sökt IT-media. Som hon helst inte vill gå. Som hon inte alls har lust att gå rättare sagt. Helst vill hon gå en utbildning i Norrköping som handlar om djurvård- exotiska djur. Hennes hjärta brinner ju för delfiner. Men den skolan känns väldigt långt bort tycker jag.
Kommer hon in på Styling finns det också en liten hake, hon måste troligtvis bo där i veckorna emellanåt. Och mamma blir alldeles tjock i halsen när hon tänker på det. Att inte få träffa sin prinsessa varje dag. Prata med henne, kolla på favvo-programmen ihop, gå på prommis ihop... gulp! Men man sväljer sina tankar, ler, och håller tummarna för hennes skull. Eftersom det är det hon vill göra. Betygen analyseras, intaget är högt och många kommer troligtvis att höja sig. Men dottern är duktig. Hon fick MVG i nationella provet i matte, och fick bland det bästa resultatet på skolan. *Stolt mamma*
Ja mycket händer i mina barns liv just nu. Och jag hänger med bäst jag kan. Och hoppas på det bästa.
Och har man hormonstinna tonåringar är ju känslorna i ständig obalans. Ena dagen leker livet, och nästa dag är det plötsligt helt värdelöst. Mycket händer i deras liv, beslut ska fattas, man ska passa in samtidigt som man ska våga stå för den man är och det man tycker...osv.
Och mamma och pappa försöker hänga med, stödja, pusha, hålla sig neutrala, hålla överens om var man ska stå i olika sammanhang och alltid finnas där i regn såväl som sol.
För mina barn är det mycket som händer just nu.
Sonen slutar snart sexan, om några veckor fyller han 13 år. I augusti kör en ny fas igång i hans liv, högstadiet. Nya sjuor och delats upp och självklart har detta vridits och vänts på av samtliga elever i skolan. "Åh, hamnade du i E, stackare..", "shit, fick ni gå i den byggnaden, fatta vad off det kommer att bli", "C-klassen är typ coolast", "Va, hamnade du med dem, det är ju typ raggare juh, snor cyklar och allt" osv, osv, osv
Och sonen har pendlat mellan förtvivlan och nyfikenhet. Han hamnade med sin bästa kompis men resten var tydligen inte mycket att ha då... enligt den och den och den... "Asså mamma, klassen suger" ... "Och vi ska gå i annexet!!!! Fatta, fatta, fatta vad dåligt mitt liv kommer att bli".
Och självklart kom klassbyte upp på tapeten. Men då skulle ju både han och kompisen hamna i samma klass, annars var ju det också tråkigt. Jag och kompisens mamma konfererade om detta och kände väl båda två att det var bättre att avvakta då klassen trots allt verkade vara en lugn och bra klass, och vi trodde inte heller att grabbarna skulle hamna i samma klass i så fall. Diskussionen orsakade mer eller mindre en orkan här hemma, dörrar smälldes, gråt i halsen och föräldrar som absolut inte fattade någonting... sonen är dessutom en genuin känslomänniska i alla lägen och man behöver sällan fundera på hur han mår, så när han är arg, så är han arg... men är han glad, så är han som en kvittrande fågel.
Nåväl, diskussionen lade sig något, och under några dagar möttes vi av buttra miner och fåordighet. Och igår var den stora dagen. Alla klasser skulle träffas i den nya skolan, med sina resp. lärare i sina resp. nya klassrum. Dagen räddades av att hans nye jeans inköpta på Tradera kom lägligt ( "ascoola Artful-jeans mamma, det är bara några stycken som har dom än).
Vid tre ringde jag hem med både nyfikenhet och ångest. Skulle han vara glad eller deppig?
"Mamma, klassen var faktiskt rätt kul, typ alla skrattade när jag drog skämt och så... (Joodå, min son är en liten enterteiner). Lättnad.
"Hur kändes det med annexet då?.... (fortfarande orolig mamma)
"Äsch, det luktade lite konstigt, typ gammalt eller nåt. Men det var okej. Lättnad igen.
"Så det kändes bra då?"
"Ja faktiskt, och mamma, alla tyckte jeansen var ascoola..."
Lycka, rosa bubblor och lättnad. Det blir nog bra.
Dottern i sin tur har ju gymnasiegrubblerier. Preliminärt har hon kommit in på ett av de absolut populäraste programmen här i regionen, Styling. I andra hand har hon sökt IT-media. Som hon helst inte vill gå. Som hon inte alls har lust att gå rättare sagt. Helst vill hon gå en utbildning i Norrköping som handlar om djurvård- exotiska djur. Hennes hjärta brinner ju för delfiner. Men den skolan känns väldigt långt bort tycker jag.
Kommer hon in på Styling finns det också en liten hake, hon måste troligtvis bo där i veckorna emellanåt. Och mamma blir alldeles tjock i halsen när hon tänker på det. Att inte få träffa sin prinsessa varje dag. Prata med henne, kolla på favvo-programmen ihop, gå på prommis ihop... gulp! Men man sväljer sina tankar, ler, och håller tummarna för hennes skull. Eftersom det är det hon vill göra. Betygen analyseras, intaget är högt och många kommer troligtvis att höja sig. Men dottern är duktig. Hon fick MVG i nationella provet i matte, och fick bland det bästa resultatet på skolan. *Stolt mamma*
Ja mycket händer i mina barns liv just nu. Och jag hänger med bäst jag kan. Och hoppas på det bästa.
Stänga dörren till paradiset
När jag stängde altandörren nu ikväll för ca en kvart sen kändes det verkligen som att vara tillbaka till verkligheten igen. Solstolarna plockades in, poolen stängdes, grillen kördes under taket, vår kanin fick snällt hoppa in i buren igen efter två dagar i sin lekhage ute i trägården... i morron ska det visst bli dåligt väder igen.
Men det har varit två helt fantastiska dagar. jag har bara varit inne i absolut nödfall, för man vill ju bara vara ute och suga i sig varje underbar sekund av våren i all sin prakt. Igår låg vi och slappade i trädgården hela förmiddagen jag och dottern medan maken jobbade och sonen var i kalmar med sin kompis och shoppade. Sen tog jag och dottern och vovsen en tur med moppen och hamnade hos mamma och lillsyrran och brände några timmar innan det var dags att åka hem och laga middag och äta tillsammans med en av våra kompisar.
I morse vaknade jag ganska tidigt (typ åtta!) och gick upp och fixade undan för att verkligen kunna njuta av ytterligare en soft dag i solen... vår termometer på altanen stod på 34 gr (nu har vi väldigt vindstilla hos oss) så det vara bara att njuta för fullt. Jag kunde inte ens motstå ett dopp i poolen fast den knappt har blivit uppvärmd än... 13 gr är ingen lisa för skälen precis men det svalkade, det vill jag lova :-)
Sen åkte vi till Kalmar och strosade runt lite vid havet och hittade ett område (Stensö) där vi lätt skulle kunna tänka oss att bo konstaterade vi. Det var så sagolikt vackert där, speciellt nu när våren har exploderat i all sin prakt med äppelblom och körsbärsblom och magnolia. Fantastiskt!
Efter glass och en promenad i slottsparken åkte vi hem och grillade... och jaa, nu är man tillbaka i verkligheten igen. När jag stängde altandörren kändes det som att stänga dörren till ett hotell där man har haft en sån där riktigt lyxig weekend och bara slappat och haft det härligt... ett par dagar i paradiset helt enkelt!
Men lite ny energi och en hel del solbränna har man samlat på sig :-) Och hela sommaren ligger ju faktiskt framför oss ... så snart kan man öppna dörren till paradiset igen :-)
Men det har varit två helt fantastiska dagar. jag har bara varit inne i absolut nödfall, för man vill ju bara vara ute och suga i sig varje underbar sekund av våren i all sin prakt. Igår låg vi och slappade i trädgården hela förmiddagen jag och dottern medan maken jobbade och sonen var i kalmar med sin kompis och shoppade. Sen tog jag och dottern och vovsen en tur med moppen och hamnade hos mamma och lillsyrran och brände några timmar innan det var dags att åka hem och laga middag och äta tillsammans med en av våra kompisar.
I morse vaknade jag ganska tidigt (typ åtta!) och gick upp och fixade undan för att verkligen kunna njuta av ytterligare en soft dag i solen... vår termometer på altanen stod på 34 gr (nu har vi väldigt vindstilla hos oss) så det vara bara att njuta för fullt. Jag kunde inte ens motstå ett dopp i poolen fast den knappt har blivit uppvärmd än... 13 gr är ingen lisa för skälen precis men det svalkade, det vill jag lova :-)
Sen åkte vi till Kalmar och strosade runt lite vid havet och hittade ett område (Stensö) där vi lätt skulle kunna tänka oss att bo konstaterade vi. Det var så sagolikt vackert där, speciellt nu när våren har exploderat i all sin prakt med äppelblom och körsbärsblom och magnolia. Fantastiskt!
Efter glass och en promenad i slottsparken åkte vi hem och grillade... och jaa, nu är man tillbaka i verkligheten igen. När jag stängde altandörren kändes det som att stänga dörren till ett hotell där man har haft en sån där riktigt lyxig weekend och bara slappat och haft det härligt... ett par dagar i paradiset helt enkelt!
Men lite ny energi och en hel del solbränna har man samlat på sig :-) Och hela sommaren ligger ju faktiskt framför oss ... så snart kan man öppna dörren till paradiset igen :-)
Lycka
Hur kan man bli så j-a lycklig av att svettas järnet medan man klipper en gräsmatta som ser ut som en åker? Jag vet inte, men jag blir det...
Doften, solen, värmen, lukten av avgaser (från vår gamla motorgräsklippare som stannar stup i kvarten), svetten som sipprar ut ur porerna, fåglarna som kvittrar.... L.Y.C.K.A.
Nu till poolen och solstolen....
Doften, solen, värmen, lukten av avgaser (från vår gamla motorgräsklippare som stannar stup i kvarten), svetten som sipprar ut ur porerna, fåglarna som kvittrar.... L.Y.C.K.A.
Nu till poolen och solstolen....
Cruising på en rosa moppe
Tänk er en barbierosa moppe som körs av en mörk 16-årig tjej med en lika barbierosa hjälm. Bakom sig har hon sin mamma med en uberful hjälm och solglasögon och med en väldans söt vovse i famnen. Vovsen myser för fullt, öronen fladdrar i vinddraget och han lutar sig lite coolt mot tjejens axel.
Jo, det var jag, dottern och vår vovse DJ som var ute och åkte moppe igår. Kvällen var underbar så vi bestämde oss för att cruisa iväg med moppen. Eftersom jag dessutom skulle poppa in i solariet som är öppet jämt så tyckte dottern att hon skulle ta med sig DJ och gå runt lite med honom under tiden.
"Vi tar honom på moppen mamma"
"Nämen, det kommer aldrig att gå ...." Jag såg framför mig en sprattlig hund som sparkar till dottern i ryggen, som tappar kontrollen över moppen, som far in i ett hus eller nåt så att alla på moppen flög all världens väg och bröt samtliga ben :O
"Joodå, vi testar ett varv runt området här först..."
Gulp! Jag satte mig, dottern forslade över lilla vovsen och sen masade hon sig upp själv. Och som den lilla goa vovve han är så var det förstås inga som helst problem, och dottern körde som vanligt som en gud.
Så vi fick en jättehärlig tur tillsammans och spred nog lite glädje runt omkring oss, för alla som vi mötte log så glatt :-)
Och vovsen mös som en liten prins ;-)
Och matte var trött i armen ;-)
Jo, det var jag, dottern och vår vovse DJ som var ute och åkte moppe igår. Kvällen var underbar så vi bestämde oss för att cruisa iväg med moppen. Eftersom jag dessutom skulle poppa in i solariet som är öppet jämt så tyckte dottern att hon skulle ta med sig DJ och gå runt lite med honom under tiden.
"Vi tar honom på moppen mamma"
"Nämen, det kommer aldrig att gå ...." Jag såg framför mig en sprattlig hund som sparkar till dottern i ryggen, som tappar kontrollen över moppen, som far in i ett hus eller nåt så att alla på moppen flög all världens väg och bröt samtliga ben :O
"Joodå, vi testar ett varv runt området här först..."
Gulp! Jag satte mig, dottern forslade över lilla vovsen och sen masade hon sig upp själv. Och som den lilla goa vovve han är så var det förstås inga som helst problem, och dottern körde som vanligt som en gud.
Så vi fick en jättehärlig tur tillsammans och spred nog lite glädje runt omkring oss, för alla som vi mötte log så glatt :-)
Och vovsen mös som en liten prins ;-)
Och matte var trött i armen ;-)
I dessa ljuvliga dagar...
Vilka underbara, härliga dagar som har varit! Fantastiskt väder utom i torsdags när vi skulle grilla med grannarna, och i lördags när vi skulle grilla med mamma och familjen, då...
Men massa härligt umgänge med vänner och familj och lite jobb däremellan, och det är då jag trivs som bäst. Vädret gör så oerhört mycket för själen, sol, värme, ljus och livet känns som en dans på rosor. Och helgen ska tydligen bjuda på ännu mer värme *gnuggar händerna av förtjusning* och hemma poppar förslagen upp på vad vi ska hitta på... Ölands djurpark, öppna poolen, åka till havet (och hoppas på att det är varmt där också!!! )...
Allt vill man ju göra när de här vackra dagarna kommer. Och jag skäms när jag tänker på hur dålig jag är på att uppdatera bloggen just nu, jag ber om överseende, men det är ju så mycket annat man vill göra.
Idag ska jag iaf plantera blommor och klippa gräset som lugnt är högst på gatan just nu... ;o
På återhörande
Men massa härligt umgänge med vänner och familj och lite jobb däremellan, och det är då jag trivs som bäst. Vädret gör så oerhört mycket för själen, sol, värme, ljus och livet känns som en dans på rosor. Och helgen ska tydligen bjuda på ännu mer värme *gnuggar händerna av förtjusning* och hemma poppar förslagen upp på vad vi ska hitta på... Ölands djurpark, öppna poolen, åka till havet (och hoppas på att det är varmt där också!!! )...
Allt vill man ju göra när de här vackra dagarna kommer. Och jag skäms när jag tänker på hur dålig jag är på att uppdatera bloggen just nu, jag ber om överseende, men det är ju så mycket annat man vill göra.
Idag ska jag iaf plantera blommor och klippa gräset som lugnt är högst på gatan just nu... ;o
På återhörande
