gioia

... sa grannarna vid ca halvfemtiden idag. Och plötsligt hade jag druckit två koppar kaffe, två glas Bailys, ett glas rött och en öl... och klockan var sju :) Så kan det gå ;)

Annars har det varit en undrbar höstdag idag, jag har cyklat till stan och köpt fina höstväxter att plantera utanför dörren, och vackra prydnadspumpor. Sen har jag faktiskt klippt gräset, kanske för sista gången i år...

Och nu ska vi äta, sen ville grannarna att vi skulle komma över och dricka lite vin... maken har som vanligt en fotbollsmatch han måste se *suck*, så jag få väl gå över själv, dottern ska iväg, och sonen vet jag inte riktigt vad han vill göra. Lördagskvällen står öppen!

Ha de´ 

Yes, ledig fredag... och ledig lördag, söndag,måndag och tisdag... bra arbetsvecka tycker jag :)

Barnen har gett sig iväg till skolan och maken till jobb, och här sitter jag med hela huset för mig själv och obegränsat med tid... eller kanske inte. Det är så det känns när man vaknar och sätter sig vid frukostbordet, men så plötsligt har flera timmar gått medan man har sörplat kaffe, läst morrontidningen och surfat och fortfarande har man inte ens kommit in i duschen.

Iaf har jag ringt vårdcentralen för att kolla upp det här med sprutor och annat innan resan. Det vi ska ta är en spruta som heter Havrix mot Hepatit A,och sköterskan sa att den räckte när man ska på vanlig charter. Sen rekommenderade hon också att man tog något magvaccin för att undvika turistklassikern (magsjuka). Sammanlagt kostar alltihopa 2800 kr för oss allihopa... ucsh. Men, men... magvaccinet tog inte alla sa hon och det var iofs det dyraste, men hur kul är det om man skulle bli magsjuk där,   frågan är hur stor risken är. Det är nog dumt att vara dumsnål där kanke, iaf ska barnen ta det. Dottern blev iaf lättad över att man numer tar sprutan i överarmen och inte i bakdelen ;) hihi

Ikväll ska dottern åka till min lillsyrra och kolla på Halloweenshow och sen ska hon sova kvar där till imorron. Sonen ska ha kompis hemma på översovning här så tacos står på önskelistan. Så till em ska jag handla grejer till det och ta en liten tur på stan. Träningskläder behöver jag också inhandla... har nämligen fått friskvårdsbidrag från jobbet nu så träningskort på Nautilus ska införskaffas. Igår kväll var vi och simmade och dottern och jag hade satt som mål 60 längder (1500 m)... när jag var på längd 55 fick jag plötsligt kramp i fot och vad och stannade upp för att vila lite men när jag skulle fortsätta kom den j-a krampen tillbaka *morr*. Dottern gjorde de sista 5 längderna, heja henne, men jag fick snopet avsluta där. Nåja, 55 längder är inte fy skam men nästa gång ska jag kirra 60 längder! Med kort på Nautilus får jag både bada och träna obegränsat så det blir lite blandad kompott framöver. Känns riktigt kul och jag känner mig jättepeppad, nu ska här tränas ;)

Och nu ska jag sätta lite fart faktiskt! Lite städning behövs... sen blir det kanske en skön prommis med vovsen som just nu är så här gosig:

 Hus söt och go får man va? Kärlek!

På återhörande!

Igår kände jag mig som ung på nytt ;) Jag och dottern satt och tragglade Naturkunskapen eftersom hon skulle ha prov i Miljökunskap (försurning, fotosyntyesen, växthuseffekten osv). Hon hade massor med instuderingsfrågor som vi gick igenom och även om det absolut inte har varit mitt favvoämne så var det ändå riktigt intressant... och jag slog i boken och läste på nätet, den kemiska formeln för fotosyntesen, hur man kan minska övergödningen i Östersjön, riskerna med ämnet DDT, och de negativa jonerna nånting versus de positiva metalljonerna... 

Jag älskar att lära mig nya saker och jag blir så impad av dottern som verkar ha riktigt bra koll på sånt här. Det är nästan så att jag också ville vara 16 och plugga in det här nya och fixa MVG på provet... ;) När jag pluggade mellan 2000-2003 bara älskade jag det och jag skulle lätt sätta mig i skolbänken igen.

Resultatet vet vi ju förstås inte än men jag fick ett SMS där det stod "provet gick bra :)"  och sen får det bli som det blir. Vi brukar försöka tjata på barnen att det viktigaste är inte att få bästa betyg utan att man har gjort sitt bästa i slutändan. Betyget får bli en bonus.

Nästa projekt är en analys av en novell skriven av Tcheckov... jag gnuggar redan händerna :)

Japp, idag är det min jobbarsöndag. Helt ok tycker jag, kortare arbetsdag, mer betalt och ganska lugnt. Och sen ledig vardag istället, vilket kan vara himla skönt ibland.

Igår var vi allihopa lediga däremot. Tom maken som i princip jobbar varje dag på ett eller annat vis (egen företagare på både gott och ont). Men igår hade han  helt enkelt bestämt sig för att ta en dags time-out så vi åkte till Kalmar allihopa. Dels stod shopping på menyn. Tonnisar behöver alltid något om man säger så...

Så det var coola mössor-köp, dottern skulle ha strumpbyxor, och knästrumpor, och örhängen, och ett par skor "asså mamma, det ska vara klack, och det ska vara som stövletter fast ändå inte, och de ska vara svarta, och det får absolut inte vara massa nitar eller spännnen eller annat grejs, jag har sett en i skolan som har såna som jag vill ha, men jag kan ju inte fråga var hon har köpt sina,  för jag kan ju ändå inte köpa likadana..."

Så det var in och ut i skoaffärer men inga skor som dög. Till slut hittade hon ett par som hon gillade men som då naturligtvis inte fanns i hennes storlek... puh...

Sonen skulle köpa hoodtröja och nya jeans, och nej, han är inte billig i sin smak. Och när han har bestämt sig för en sak, är det liksom inget annat som gäller  "Åhh, ni fattar ingenting... jag gillar inte Lee, och inte Diesel, och absolut inte Replay, och nej, jag hittade inga snygga på reabordet på JC, möjligtvis Wranglerjeansen på Carlings men de var ändå inte riktigt bra...."

Summa summarum, inga jeans är lika bra som 96-jeansen för 1300 spänn som har har suktat efter ett bra tag sååå... gissa vem som med glittrande ögon flyttade in i ett par såna igår under stränga föräldraförmaningar "Ok, du har inte fått nya jeans på ett bra tag, men vi vill inte höra att de inte duger om några månader för att det inte är nån som har såna längre ...

Joodå, vi känner vår son ;) Men lycklig var han. From november har han sitt eget barnbidrag och husera med, så då får han nog tänka till lite extra vid sina klädinköp. Det är nog nyttigt för "lille herr spenderbyxa" ;) Storasyster har redan informerat om "att det är absolut inte så bra som du tror att ha barnbidraget" men så är hon också mycket mer ekonomisk och eftertänksam i sina köp :)

Nåväl, med trötta "springa ut och in i affärer ben" och knorrande magar var det skönt att sätta sig på Thairestaurangen och käka thaibuffé tillsammans med våra kompisar som också hade slutit upp med oss. Det blev några trevliga timmar där och som vanligt proppar man i sig alldeles för mycket så att man känner sig som uppblåst ballong. Men, men...

Och supersociala sonen tyckte inte att vi var färdiga där utan han bjöd hem kompisarna till oss på kvällen, så lördagskvällen spenderades hemma hos oss med ett glas rött. Och lite hemvideotittande... vi dammade av vår gamla video från New York och Västindien där vi var 1993. Dottern var 1,5 år och jag och maken var unga och tydligen roliga att se på... det blev några glada skratt när jag spatserade runt med storblommiga tights utan att skämmas, och maken med långt hår och skäggstubb (jodå, det var hans gangsterlook jag föll pladask för)... och kanske några kilon mindre på oss båda, framförallt på mig... ja, det var tider det ;)

Jaa, ännu en lördag har passerat i ens liv...

Klockan är 00.41 och jag gäspar snart käkarna ur led. Barnen har varit på varsit håll ikväll, sonen på högstadiedisco i Kalmar "mamma, det var asstort där, och jättemycket folk, sen kunde man köpa ett glas cola i baren, kostade 15 spänn, men den var asgod. Man träffade massa folk alltså..."

Sonen hade alltså haft kul.

Dottern var på filmkväll med kompisar hade tydligen också haft mysigt.

Jag och maken kände oss som ett gammalt pensinärspar och jag kollade på Idol själv. Satt och sörplade på ett thailändskt fruktvin (lite ciderkänsla men absolut inte lika sött) som han köpte åt mig "dags att träna inför semestern ;)"
Gott var det iaf!

Det är nog bara att börja vänja oss vid de här fredagskvällarna...

Nu är iaf båda tonnisarna hemma och välbehållna och jag kan gå och lägga mig med gott samvete. I morron är det simning. 1400 m blev det i onsdags:D

Natti natti 

Jag är ledig idag och det är förstås alltid skönt... :)

När barn och make hade gett sig iväg tog jag en rejäl långpromenad till stan med vovsen. Vädret var så där härligt höstigt, hög, frisk luft och värmande sol. Jag upptäckte ganska snart att jag hade klätt på mig på tok för mycket... svettades rejält... puh.

Väl i stan mötte jag upp med maken och vi bestämde oss för att luncha ihop, så vi åkte hem och lämnade vovsen och styrde sen mot Den Stora Hamburgerkedjan... och tack, jag betackar mig för alla kommentarer om hur det går med mitt nya sunda liv ;). Jag var bara tvungen att prova den nya hamburgaren Arizona nånting med de där goda potatis nånting. Alltså inte den vanliga pommesen (Hm, är det bara här nere i småländska skogarna man säger pommes eller är det ett regionalt uttryck?)

Gott var det iaf, och eftersom jag ska åka med dottern och simma ikväll så har jag inte det minsta dåligt samvete... eehh, tror jag...

Maken och jag satt och brainstormade som vi alltid gör. Jag känner att jag vill göra något nytt rent yrkesmässigt, visst trivs jag med mitt jobb, men stimulansen och utmaningarna finns inte längre utan det känns lite som att man tuggar på i samma hjulspår, och det finns så mycket annat jag vill göra i mitt liv. Och när jag och maken sitter och bollar idéer känns det som att smörgåsbordet står dukat. Det är bara att plocka ut godbitarna och göra en god tallrik av det...

Eftersom det fortfarande är på babystadiet är det inget jag vill snacka för mycket om i det här läget, men håll tummarna för att vi kanske äntligen får ändan ur vagnen nån gång :) Vore så himla kul! (Och kära syster, vill bara tillägga att det inte handlar om någon ev. flytt ... ;)) 

Livet måste verkligen levas, man måste ha nya mål och nya utmaningar. Så funkar åtminstone jag på både gott och ont... så fort allting flyter på  tycker jag att det känns bra ett tag, men sen måste jag ha något nytt som sporrar mig. Det mesta i vårt liv är verkligen bra och för det mesta är jag tacksam över det vi har (annars borde jag skämmas), men just det där lilla extra måste finnas där tycker jag. Saker som får det att glimta till i tillvaron, som skapar förväntan och nyfikenhet. Och kanske har vi hittat det nu, jag och maken.

Och nu ska jag inte börja mala på om vår väntande semester igen;)... men det börjar att dra ihop sig, och vi längtar. Förstås. Definitivt är det en stor ljusglimt i livet just nu.

Måste bara ta sprutor först. Blä. 

 Jaja, snart kommer vi! 

Idag är jag stolt över mig själv :)

I morse åkte jag, dottern och maken till sim-och- träningshallen här i stan för att motionera lite. Maken tränade på gymmet och jag och dottern simmade 1200 m. Sen bubblade vi 20 min i jacuzzin och kände oss nöjda med oss själva.

Det här ska nu bli en rutin och jag ska skaffa mig ett träningskort sfsm. Väntar nämligen på besked från mitt företag om vi ska få det friskvårdsbidrag som vi har tjatat om så länge ;)

Det stog en våg där i simhallen som jag vägde mig på och mitt beslut förstärktes ytterligare kan man väl säga... nu blir det hårdträning innan beach 2008 i Thailand. Och nyttigare mat, och vatten till måltidsdryck och. så. vidare.

På onsdag ska jag och dottern simma igen och framöver ska vi boka in oss på spinningpass. Känns bra och jag är nöjd över att komma igång.

Gårdagskvällen blev för övrigt jättemysig även om det kanske blev ngt glas vin för mycket... men som sagt, mitt nya friska, hurtiga, nyttiga liv har nu startat sååå...

Beach 2008 i Thailand, here I come;)

Nystädat hus

Doften av basilika och tomat som ska vara till gnocchin senare

Spröda väldoftande bruschette upplagda på fat

Vaniljdoftande tända ljus

Ett porlande glas vitt vin

Lugna favoriter på radion

Mamma med familj på intågande

Det är bäddat för en härlig kväll

     Ett jättestort grattis vill jag skicka till min söta syster med svåger. Båda har nu nått den ärofyllda åldern av 31 år :D 

Välkomna till den här sidan av livet ;) Ja, asså efter 30...

När kommer ni hit så vi kan fira er!!!!!

Dottern har haft en aura av svarta moln hela veckan... orsakerna kan vara flera, det är den veckan, hösttrötthet coh kanske nåt annat. Men framförallt tror jag att det beror på resan.

Vi har bokat en resa till Thailand. Men eftersom vi var tvungna och ändra på resan från tre till två veckor så poppade plötsligt andra alternativ upp... som Florida. Som i och för sig alltid har varit en dröm för mig, men också är en dröm för dottern. Resan till Florida var billigare, men det kostar så klart mer att leva där.

Hur eller hur... vi har velat fram och tillbaka med ett sk lyxproblem. Ska vi åka till Thailand eller ska vi boka om till Florida? Ska vi, ska vi, ska vi? Och dottern har väl varit rätt tydlig där. Florida är det som gäller. För henne. Medan vi väl nu har bestämt oss att inte ändra på ett bra koncept så att säga. Och Florida kan förhoppningsvis bli av nästa år. Men vi går försiktigt fram, och har inte berört ämnet så mycket mer, utan hoppas att det hela lägger sig.

Men som sagt, dottern har varit sur som citron hela veckan, i synnerhet mot mig, eftersom jag har försökt att styra tillbaka det hela på Thailand igen... så när jag ringde från jobbet idag för att fråga om vi skulle äta nåt gott ikväll så lät det så här:

" Vad vill du äta ikväll gumman?"
"Var är halstabletterna?"
"I min handväska"
"Åhhh"
"Men vad vill du äta ikväll då?"
"Jag ska ut"
"Jaha, vart ska du då?
"Ut."
"Med vem?"  (Även att jag egentligen vet)
"Med nån"
"Jo, fast det där håller inte, det vet du. Ska du ut, vill jag veta med vem, och vart du ska?"
"Asså gud, låt mig ha mitt liv. Sluta bry dig så mycket. Du måste vara världens mest överbeskyddande. jag längtar tills jag flyttar hemifrån asså...."

Klick.

Att ringa tillbaka i det läget är kört. Sitta och bråka i telefonen på jobbet hoppar jag. Så resten av eftermiddagen gjorde jag en sk höna av en fjäder. För jag kan ha en benägenhet att förstora upp saker ibland. Tänkte att det är nu det kommer. Frigörelsen. För visst kan hon vara sur, men den attityden brukar hon absolut inte ha. Och jag tänkte att nu sticker hon innan jag har hunnit komma hem, och sen får jag inte tag på henne på mobilen, och så kommer hon typ tre inatt osv, osv...

Men när jag kom hem var hon förstås där. Och pizza ville hon ha, och hon var som vanligt igen. Och vi tittade på Idol och hade jättemysigt en stund och sen frågade hon lite försiktigt:

"Mamma, får jag gå ut ikväll?..."
"Javisst, bara jag vet vart du ska, och med vem...då vet du att det inte är något problem"
"Jamen, du lät så sur i telefonen., jag vet inte... det bara kändes så..."
"???? (Ingen kommentar där :))
"Iaf ska jag gå med M, M och J. Och vi ska dit. Och det är de som har fest."
"Okej."

Och jag blir varm igen. Och har tillbaka min vanliga söta 16-åring. Solen tittar fram bakom de svarta molnen...
Resan? Joodå, det kommer nog att bli alldeles förträffligt.

När kollegorna vabbar varannan vecka på jobbet tänker jag: skööönt

När grannarna bekymrat får pussla med sina arbetstider för att få ihop det med dagis som har öppet till fem typ tänker jag : skööönt 

När kollegan sömnigt konstaterar att sonen återigen var pigg och nyter vid fyra på morronen tänker jag: skööönt

När det pratas om penicillinkurer, magknip, blöjsorter, bilstolar, vinteroveraller, regnkläder... så tänker jag också: skööönt

För visst är det skönt att ha stora barn som sover, klarar sig själva, köper sina egna kläder, lagar sin egen mat om det kniper.

Men så kommer också stunderna av nostalgi ramlande över en då och då. Tiden när man hade en varm liten kropp liggandes bredvid i sängen, tandlösa leenden och gos, gos, gos. När jag och maken som på den tiden inte ens hade bil, iaf inte när dottern var liten, tog bussen till Uppsala för att mata fåglarna i Svandammen till då tvååriga dotterns stora glädje.

De där små stunderna  som blev så stora när man såg världen genom en storögd ettåring i vagnen. När det inte behövdes särskilt mycket för att glädja de små, det räckte kanske med att man fick tag på sista McDonaldsfiguren i Happy mealet till treåringen, eller gå till leksaksaffären och provköra leksaksbilarna. När man letade lastbilar, traktorer och bilar med släp till sonen eftersom han var helt tokig i det, eller visade allt som hade med delfiner att göra till lilla dottern som var, och är, tokig i dem. 

Med tonåringar krävs det liksom lite mer för de där stunderna av okomplicerad glädje. Är man 16 år vill man plötsligt åka till Florida istället för Thailand... är man 13 bara måste man ha 96-jeans för 1200 spänn eller uppdaterad version av Playstation.

Stora barn är väldigt trötta och har stora tankar i huvudet. De har åsikter (sällan samma) om det mesta och de är ute sent på kvällarna. De cyklar själva på mörka gator och de chattar med hela världen på MSN (känns det som iaf). De glömmer att ladda sina mobiler och de är inte under mina skyddande armar hela tiden. De börjar bli vuxna och vill skaffa sig ett eget liv. De har matteläxor som är som grekiska för mig.

Men så konstaterar man att livet med barn är precis så. Det finns alltid jobbiga saker, och det finns alltid det underbara. Livet blir aldrig enformigt eller enkelspårigt och man har en resa under många år med olika faser.

Med barn tar man aldrig livet för självklart utan man är tacksam för varje dag som har passerat utan något hinder, för att sedan vara beredd att ta sig över när det väl kommer ett.

Livet blir aldrig tråkigt med barn, men det kan vara fruktansvärt jobbigt likaväl som det kan vara så fruktansvärt storartat och fantastiskt. Och alla perioder har sin charm.

Men att få sova hur länge man vill på morronen, det är skööönt. Fast... sen kom man visst inte i säng förrän halvtre heller eftersom 16-åringen var på  gymnasiedisco.

Hm...

    Tack för att ni finns iaf :)

När vädret är som det var i morse vid 7.00 när jag åkte till jobbet...

ösregn
iskallt
mörkt
rått

... då vrider jag mig av obehag och vill bara liksom klä av mig och gå. Då längtar jag grymt mycket efter semestern i december (nähä), drömmer mig bort och suktar. Värme, sol, god mat, shopping, bada , slappa, softa...
 
Men tiden har ändå gott fort. Vi bokade resan förra året och plötsligt är vi snart där. Visserligen bara två veckor nu, istället för tre veckor, men ändå... riktig semester.

Ahhh, längtar...