gioia

" Åh mamma, kommer du ihåg våra lördagar i stallet som vi hade förrut... det var tider det"

" Mmm...

Dottern och jag satt vid frukostbordet i lördags morse och filosoferade om gamla och nya tider. Och visst hade vi en härlig tid i stallet. För några år sen fick vi höra talas om ett stall som födde upp hästar, strax utanför området där vi bor. Mot att man hjälpte till med stallskötseln hade man möjlighet att få rida hästarna. För oss som hade betalat dyra pengar på ridskolor lät det här som en dröm, och vi åkte dit och tittade. Ganska snart fick vi två hästar tilldelade oss, Novita och Helga, och härliga ridturer i skogarna tillsammans förgyllde nu våra dagar. Dottern var 12 år och jag pluggade på högskolan. Tiden fanns och vi njöt. På lördagar hade vi stalldagar, då vi skötte om alla hästarna, mockade alla boxar och spiltor, och red ut i skogen förstås. 

Men tiderna förändrades. Efter mina studier började jag jobba heltid och efter nästan 1 1/2 år i stallet var det bara att inse faktum. Tiden fanns inte längre, för mig i af. Istället för härliga stalldagar tillsammans blev det bara kopplat till stress, och ridningen hann jag knappt med. Dottern kämpade på ett tag till, men tappade väl lite lusten, och även hon slutade i stallet.
Men det var en fin period.

Och tyvärr är tiden fortfarande en stor bristvara för mig. Dagarna rusar på och förra veckan var inget undantag, därav bristfällig uppdatering i bloggen. Och helgen prioriteras till umgänge med familjen. Dottern och jag hade en skön och lugn dag tillsammans (sonen var hos en kompis, och maken jobbade) med mycket prat och funderingar och analyser av livets umbäranden. En härlig långpromenad med vovsen hanns med också.

Söndagen fortsatte på samma spår, så dottern, jag och vovsen tog bussen till Kalmar och spenderade några timmar vid havet tillsammans. Vi satte oss på en brygga och åt medhavda baguetter och lät havsvindarna rensa tankarna. Att promenera runt och bara prata om allt och ingenting med sin stora "lilla" dotter , njuta av vacker miljö och hav är livskvalitet tycker jag. Våra stalldagar och ridningen har fått ligga åt sidan men att hitta tid tillsammans är minst lika viktigt ändå. Tiden rusar på och det gäller att fånga upp den då och då. Speciellt när barnen är så stora och mycket annat hägrar i deras huvuden med kompisar, utekvällar, sova över där, åka dit....

För sonen var det just kompisen som hägrade hela helgen, men i går kväll körde han och jag iaf Guitar Hero tillsammans. Man får snappa efter det lilla ;-)

Och idag har jag en semesterdag. Lyx!