gioia

Ja, det låter ju inte särskilt kul, jag håller med. Men eftersom jag och maken ska äta pasta med bönor (pasta e fagioili) som barnen inte är särskilt förtjusta i så håller jag på att laga falukorv och makaroner... ja, de hoppade väl inte direkt högt av glädje, men, men...

Våren har definitivt slagit ut den här veckan, och underbara soliga dagar har utspelat sig... utanf ör jobbfönstret. Så jag har mest gått och suktat inomhus och försökt ta de små chanserna att gå ut. Och inom mig vaknar vårrastlösheten. Det är så mycket jag vill göra, så mycket man blir inspirerad till. Det är något inom en som man bara inte kan stänga av helt enkelt,det liksom spritter i kroppen av förväntan för något man egentligen inte vet vad det är.
Idéerna snurrar runt här hemma, alla har vi olika drömmar och visioner. När barnen är så stora som våra så har ju dom också börjat skapa sitt liv i tankarna, dottern ska börja gymnasiet och sonen högstadiet. Nya faser i bådas liv.
Varje gång vi åker bil suckar dottern och säger: Asså, varje gång vi är allihopa tillsammans, så är det nya idéer och planer på gång... nu måste vi snart bestämma oss!

Ja, vi är fyra individer, fyra viljor, och alla med stora drömmar och medan livet rullar på så finns ju allt runt om oss i luften iaf, och någonstans måste allt knytas ihop i en  påse. Och när vårluften pyser in i porerna, ja då vaknar man till liv igen :-)

Sonen har iaf ett mål utstakat. Maken och dottern övningskörde på en stor parkering (gulp!) och jag och sonen stod utanför...

"Mamma, jag längtar till jag blir förälder...
"Ja, vad härligt, då vet jag att jag får barnbarn då... ;-)
"Ja! Det är klart att jag ska ha barn, och jag ska bli en såååå bra förälder!
"Hur är en bra förälder då?
"Som ni! Ni är supershyssta föräldrar :D

Sånt värmer bigtime. Hoppas det håller i sig :-)