gioia

Igår tog sonen bussen till Stockholm, eller snarare Ringarum där snälla, söta söstra mi, mötte honom, för att han skulle slippa åka hela vägen. Men slutmålet var iaf Stockholm/ Sigtuna där sonen nu ska spendera ett obestämt antal dagar hos sin älskade kusin.

Så idag när jag och maken skulle handla styrde jag som vanligt stegen mot den blåa mjölken, eller lättmjölken då, som sonen kan bälga i sig i princip hur mycket som helst av och kom i samma sekund på att vi inte behöver det... i kaffet vill jag ha röd mjölk, tack, och dottern vill ha röd mjölk till sina flingor på morronen, såå, ingen blå mjölk behövdes. Och det är alltid lite konstigt när allt inte är som vanligt. När sonen är borta är det otroligt tomt förstås, men jag vet att han har det superkul, och därför är jag glad för hans skull att han kom iväg. Och kanske, kanske, kanske, åker vi och hämtar honom till helgen... skulle vara kul faktiskt :)

Och eftersom det är stadsfest i Kalmar under tre dagar nu har man inte heller sett så mycket av dottern. Det är kompisar och konserter och en massa folk, så då är hennes lycka gjord. Regnet ställer förstås till det lite men det är absolut inget som hindrar uppenbarligen. Ev. åker mamma och jag in i kväll också och kollar på Rongedahlbrorsorna och Justin Hopkins. Vädret är väl lite avskräckande som sagt, men vi får se..

På återhörande