gioia

" Njut av tråkigheten barn, snart är det fullt ös igen" säger snusförnuftiga mamma till sina uttråkade tonåringar.

För tydligen är det så att det måste hända saker hela tiden när man är i den åldern. Igår när vi kom hem från Stockholm så tog det väl ung. en kvart innan sonen började beklaga sig. "Asså mamma, det finns typ inget att göra... åååh, suck!"

"Gubben, vi har precis kommit hem ju... du har dessutom varit i Stockholm mer än en vecka".

Men egentligen handlar det väl mer om en markering. Om jag känner min son rätt. För just nu är det väldigt mycket tråkighet. Han bor i fel stad, kära kusse bor alldeles för långt bort, dessutom i "rätt" stad där vi egentligen borde bo. Enligt min son då... för där har man minsann aldrig tråkigt....

Och dottern gruvar sig lite för hennes kommande liv... eftersom hon ska pendla en bit så lär hon behöva vakna ca 6.00 på mornarna (där gruvar sig mamma också, jag lovar, morrontröttare tonåring finns nog knappt inte).  Sen kommer hon troligtvis hem lite senare på eftermiddagarna, och så ska hon träna, och så är det läxorna, och så vill hon gärna extrajobba... så jag sa till henne att njuta av tråkigheten nu eftersom sen kommer de stunderna bli lite färre. Och då är man nästan tacksam över en tråkig söndag när man inte har något alls att göra.

Men riktigt så tänker ju inte de kära barnen.

Iaf hade vi en jättemysig helg hos käraste syster med god mat, strosande i city och de där långa härliga kvällarna med ett glas vin (kanske flera) och tjatter i 180 och de lika härliga frukostarna. Finns inget som går upp mot de där helgerna vi har tillsammans. Skulle man njuta lika mycket om vi bodde i samma stad, eller skulle man ta varandra mer för givet då? Svårt att säga...

Dottern valde däremot att stanna hemma för hon hade planerat in helgen med sin kompis så hon var för första gången ensam en hel helg, vilket gick jättebra förstås.

Och imorron börjar alltså skolan igen, och rutinerna återgår till det vanliga. Så njut nu barn av tråkigheten ;)