gioia

Nyår var redan konstigt. De stora barnen skulle inte fira med oss. Ja, det har jag ju redan beklagat mig över och också kommit överens med mig själv att jag måste acceptera så...

Vi skulle iaf vara lite folk här. Mamma, plastpappa, våra grannar och vår vän P (hans sambo, tillika vår vän jobbar). Precis som det ska vara i mitt tycke. Familj och vänner tillsammans, en härligt mixad godispåse. Vi har alltid firat så och det har alltid varit jättelyckat.

Menyn var spikad. Gratinerad hummer till förrätt med mousserande vin, sen svart pasta med färska räkor, havskräftor och blåmusslor (fick dessvärre inte tag på hjärtmusslor) med vitt, torrt vin, till varmrätt skulle grannen laga välmarinerad renstek med svampfylld tortiglioni och någon slags hjortroncaramel, låter grymt gott, tillsammans med en fyllig amarone och till dessert en sorbet med Asti Cinzano.

Jag var på Ikea och köpte fina doftljus och glittriga nyårsservietter, nya fina tallrikar till pastan, och kuddar till våra vackra kuddfodral som jag köpte i Thailand. Vita tulpaner som ska stå på nyårsbordet och fresta för våren. Ved för mysfaktorn.

Sen ringde mamma.

"Är det okej om vi firar nyår här i Stockholm? Vi är inte här så ofta och nu när vi ändå är här... ni blir inte ensamma va?"

Sonen stannar ju naturligtvis också med dom och visst, det är synd, men jag förstår. Min syster är ju också hennes dotter om man säger. Och vi skulle ju inte bli ensamma.

Sen ringde grannen.

"H (mannen i familjen, kocken, han som ska laga renstek) ligger i maginfluensa... däckad sen två dagar tillbaka. Förhoppningsvis blir han frisk men vi får höras igen...."

What! Bli sjuk så där. Det går ju inte.

Sen ringde P, vår käre vän.

"Jag har ett  problem med hunden, hon är så skotträdd så jag kan tyvärr inte lämna henne själv på nyår. Jag får nog fira hemma hos mamma istället eftersom jag kan ta hunden med mig då."

Hunden kan tyvärr inte följa med till oss heller eftersom maken inte tål henne alls och blir jätteallergisk.

Och maken och jag tittade dystert på varandra. Ska vi sitta själva på nyår nu? Det finns liksom inte i vår värld. I andras verka det vara ganska vanligt, flera av mina kollegor skulle ta det lugnt med sina respektive, och verkade helnöjda med det. Och jag försökte tänka mig in i den situationen. Det går. Det är inte jättekonstigt. Men det är absolut inte vi. Nyår ska vara fest och glam tycker vi. Vi har aldrig varit själva på nyår.

Igår ringde vi iaf till grannarna för att kolla läget igen. Var inte H kry hade vi bestämt oss för att gå ut och äta nån nyårsmiddag i Kalmar istället. Men tack och lov verkade han piggare igen och trodde att han skulle klara av nyåret stående. Dock var lilltjejen febrig men det skulle nog lösa sig. Så nu blir vi nog inte ensamma iaf. Även om det fortfarande är lite darrigt. Suck!

                                                                                                                                    Jag har ställt de nyinköpta doftblockjusen på ett fat som jag har fyllt med den vita, silkesmjuka sanden från Similan som jag plockade med mig. Kanske det ger bra vibbar och tur. De är tända nu och doftar så gott. Tända med tändstickor från Hotell Bhandari i Thailand. Jag tänker mig själv gå runt där i sanden. Känner den glida mellan tårna. Drömmer mig tillbaka.

Men det blir nog ett bra  nyår förhoppningsvis. Vi håller tummarna för att H och lilltjejen håller sig pigga och orkar med.

I tidningen var det annons för flygstolar till Phuket, från Kalmar. Billigt! Vi skulle åka runt. Besöka några nya platser och återvända till de gamla. Åh, jag vill.

Men först ska vi fira nyår.

GOTT NYTT ÅR till alla!