gioia

Det är stort och samtidigt lite konstigt. Två barn, eller rättare sagt, två tonåringar, som i ondags tog steget ut från det vanliga. Sonen har gått sina sex år på Hanemålaskolan och drar nu vidare till högstadiet, och dottern har gjort sin obligatoriska skolplikt och trippade ut från avslutningsceremonin med betyget i ena handen och blombuketten i blågult i den andra handen. Ut till friheten... nästan iaf.

Två epoker har liksom plötsligt bara avslutats. Nästa gång är om tre år igen. Dottern tar då (förhoppningsvis iaf) studenten och sonen slutar nian. Och jag drar efter andan. Hinner inte med. Det var ju alldeles nyligen som dottern beträdde högstadiemarken och nu är det färdigt och sonen ska börja den resan. Men samtidigt är det ja faktiskt så himla kul att se barnen växa, sakteliga gå från barn till vuxen. Dottern är ju nästan vuxen herregud. 

Maken och jag lyckades iaf fånga upp våra barn i farten efter avslutningarna och drog väg till Kalmar för att käka Thaibuffé. Sen skulle båda iväg till sina respektive vänner. Sonen skulle på grillfest med kompisar och dottern på avslutningsfest med sin klass. Och jag sov fyra timmar den natten eftersom vi hade lovat att hämta dottern nångång där på natten.... zzzzzzzzzzz

Ja, det är på barnen man ser att man blir äldre sägs det ju. Och visst stämmer det. Man får helt enkelt bara bromsa upp och försöka leva i nuet annars får man panik. För grymt fort går det. Från dagis, blöjbyten, vab, trotsålder och vaknätter till
betyg, oroliga mobilsamtal, trotsålder (igen) och vaknätter (igen)..... 



Älskar er så mycket mina fina tonnisar!!