gioia

Jag fick några kommentarer i förra inlägget om var jag är... och det är precis vad jag också undrar :-)...

Som vanligt när våren kommer fylls jag av en extrem rastlöshet, så mycket jag vill göra, så mycket som känns svårt att göra. Mina tankar fylls upp av planer, idéer, allt gammalt och vanligt känns aptråkigt och jag bara känner hur det spritter i kroppen av förväntan. Att göra något annat.

Detta resulterar i en viss förvirring och tankspriddhet, jag har svårt att fokusera på det som finns, det konkreta, och flummar runt i det blå ungefär. Och ja, det är precis så flummigt som det låter. Lite har det nog med åldern att göra kanske... det är precis som att nånting i kroppen säger att det är nu som saker måste göras. Tiden får inte rinna genom fingrarna så att säga... så att jag står där en dag med tom hand och funderar över vad som hände egentligen. Och det är så jobbigt att känna på det viset tycker jag. Ibland känns det som att jag aldrig känner mig nöjd över det jag har fast jag kanske borde det.

Trots alla mina fladdriga tankar så har man ju en verklighet runt omkring sig som måste fungera. Dottern har mycket i skolan innan slutbetyg ska sättas och jag vill ju förstås hjälpa henne i den mån jag kan... sonen fyller snart år, supermycket på jobbet, lite pyssel i trädgården, körkort, osv, osv. Och då blir ju så klart bloggandet lidande. Men jag är här fysiskt ;-) mentalt vet jag inte riktigt.... och jag ska skärpa mig, jag lovar! Vill verkligen blogga :D

Jag behöver nog helt enkelt lite semester. Och då vill, vill, vill jag åka till Napoli. Har grym abstinens...