gioia

Dottern har haft en aura av svarta moln hela veckan... orsakerna kan vara flera, det är den veckan, hösttrötthet coh kanske nåt annat. Men framförallt tror jag att det beror på resan.

Vi har bokat en resa till Thailand. Men eftersom vi var tvungna och ändra på resan från tre till två veckor så poppade plötsligt andra alternativ upp... som Florida. Som i och för sig alltid har varit en dröm för mig, men också är en dröm för dottern. Resan till Florida var billigare, men det kostar så klart mer att leva där.

Hur eller hur... vi har velat fram och tillbaka med ett sk lyxproblem. Ska vi åka till Thailand eller ska vi boka om till Florida? Ska vi, ska vi, ska vi? Och dottern har väl varit rätt tydlig där. Florida är det som gäller. För henne. Medan vi väl nu har bestämt oss att inte ändra på ett bra koncept så att säga. Och Florida kan förhoppningsvis bli av nästa år. Men vi går försiktigt fram, och har inte berört ämnet så mycket mer, utan hoppas att det hela lägger sig.

Men som sagt, dottern har varit sur som citron hela veckan, i synnerhet mot mig, eftersom jag har försökt att styra tillbaka det hela på Thailand igen... så när jag ringde från jobbet idag för att fråga om vi skulle äta nåt gott ikväll så lät det så här:

" Vad vill du äta ikväll gumman?"
"Var är halstabletterna?"
"I min handväska"
"Åhhh"
"Men vad vill du äta ikväll då?"
"Jag ska ut"
"Jaha, vart ska du då?
"Ut."
"Med vem?"  (Även att jag egentligen vet)
"Med nån"
"Jo, fast det där håller inte, det vet du. Ska du ut, vill jag veta med vem, och vart du ska?"
"Asså gud, låt mig ha mitt liv. Sluta bry dig så mycket. Du måste vara världens mest överbeskyddande. jag längtar tills jag flyttar hemifrån asså...."

Klick.

Att ringa tillbaka i det läget är kört. Sitta och bråka i telefonen på jobbet hoppar jag. Så resten av eftermiddagen gjorde jag en sk höna av en fjäder. För jag kan ha en benägenhet att förstora upp saker ibland. Tänkte att det är nu det kommer. Frigörelsen. För visst kan hon vara sur, men den attityden brukar hon absolut inte ha. Och jag tänkte att nu sticker hon innan jag har hunnit komma hem, och sen får jag inte tag på henne på mobilen, och så kommer hon typ tre inatt osv, osv...

Men när jag kom hem var hon förstås där. Och pizza ville hon ha, och hon var som vanligt igen. Och vi tittade på Idol och hade jättemysigt en stund och sen frågade hon lite försiktigt:

"Mamma, får jag gå ut ikväll?..."
"Javisst, bara jag vet vart du ska, och med vem...då vet du att det inte är något problem"
"Jamen, du lät så sur i telefonen., jag vet inte... det bara kändes så..."
"???? (Ingen kommentar där :))
"Iaf ska jag gå med M, M och J. Och vi ska dit. Och det är de som har fest."
"Okej."

Och jag blir varm igen. Och har tillbaka min vanliga söta 16-åring. Solen tittar fram bakom de svarta molnen...
Resan? Joodå, det kommer nog att bli alldeles förträffligt.