gioia

Min dotter läser NV-programmet på gymnasiet.

Hon gillar matte jättemycket och det är ju  en fördel om man går ett naturvetenskapligt program. Men nu har hon kemi och fysik... och jaa... de läxorna är inte att leka med.

För mig är det totalt omöjligt att fatta när jag ska försöka hjälpa henne.

Det är isotoper hit, och neutroner dit, och Newton, och saker upphöjt i andra, och k:n som står i stället för tusen, och tyngdkrafter och bla, bla, bla... och jag läser frågan högt, och lågt, och tyst för mig själv och tillsammans med dottern, och jag riktigt känner hur det bara knakar i huvudet.

När jag läste det i högstadiet avskydde jag det, men så tänkte jag att när man är vuxen så kanske man ser det på ett annat vis... men icke. Min hjärna är verkligen inte gjord för att tänka på sånt. Jag älskar att hjälpa till med svenskan, religionen, geografin, engelskan... men fysik och kemi... hopplöst. Och min lilla gumma kämpar på, tycker väl inte att det är det bästa som har hänt henne men något hon måste göra helt enkelt.

Igår kväll var vi och simmade jag och dottern. Och efter 800 jäkla meter så får jag jäkla kramp i min jäkla fot!!! Vad gör jag, eller vad gör jag inte? Blir helt galen på det :oI   
Är man på det djupa är det helt värdelöst, man får liksom hasa sig fram mellan alla andra krampfria simmare och typ famla sig fram till kanten... upp... och så står där och krångla med foten. Grymt irriterande :(  Tanken på att jag skulle befinna mig ute på ett djupt hav när det skulle hända kan framkalla lätt hyperventilering hos mig... skitläskigt... 

Lyckades i alla fall skrapa ihop 1000 m, så det får man väl vara nöjd med :)

Lite tjat om Thailand igen... Idag såg jag programmet "Semestersvenskar". Visserligen var de inte i underbara Khao Lak men en del saker kändes så himla bekant. En Singha i de där färgglada hållarna de har där, hotellrummen, miljön till viss del... små banala saker som ändå kastade en tillbaka till de där två underbara veckorna :) Hoppas att de kommer att visa något från Khao Lak också i fortsättningen. Bara liiite.... please...