gioia

Ofta tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Jag har världens bästa familj helt enkelt, den lilla jag har. De som står mig nära är så otroligt viktiga för mig och jag hoppas verkligen att de vet det :)

Min man och min barn behöver nog inte tveka en sekund på att de betyder allt för mig, nja, kanske min man ibland då, när jag inte är så glad på honom.... ;) ex på lördagskvällar och typ hela söndagen när det är bloody, damn, italiensk fotboll...grrr...då kan jag vara grymt irriterad :O

Men idag vill jag bara ge all min kärlek till min stora lillasyster för hon betyder så otroligt mycket helt enkelt.

Hon är en person som alltid får mig att skratta och må bra och som jag aldrig tröttnar på även om vi skulle umgås jämt. Hon är varm och snäll och hon har världens finaste barn som hon gör allt för. Många fina stunder har vi haft tillsammans men vi har också gått igenom mycket jobbigt tillsammans. Och det är så klart därför man förstår varandra så bra.

På en del sätt är vi olika samtidigt som vi är lika på andra vis. Tyvärr bor vi långt ifrån varandra, och man saknar den där spontana tanken... att gå på prommis med vovsarna, ta en kaffe tillsammans, prata om allt och ingenting, skratta åt vår sjuka humor, ta ett glas vin...

Vi flyttade ner till Småland tillsammans, med våra familjer, och det var en mysig period, även om vissa faktorer gjorde att de valde att flytta tillbaka till Stockholm efter ett par år. Det var otroligt ledsamt och jobbigt men de fattade nog rätt beslut.

Ja, söstra mi, många roliga, härliga och glada minnen har jag med dig :)

Stora minnen, som vår Italiensemester tillsammans, Kentkonserten, Thailandssemestern... men också små minnen som att sitta i soffan med ett glas vin och bara tjattra, laga en god middag, och bara vara...

Jag vill bara säga: Söstra mi, tack för att du finns :) Lov U

    Livet lekte!
 Jag ser inte klok ut men bilden är fin...
 Ha ha syrran, kommer du ihåg...