Glädje och oro i en salig blandning

Imorron klockan FEM!!! på morronen så drar vi med minibuss till Götlabörg och auditiar (läs åditjar)  till IDOL. Lilla söta lillasyster är hypernervös förstås som sig bör. Hon har absolut inga förväntningar what so ever utan är mest nyfiken på hur det funkar hela den här Idolcirkusen. Vi andra håller förstås både tummar och tår och fingrar för att hon ska känna sig nöjd. Och så blir det ju ett roligt äventyr.

Det blir jag, sonen och dottern förhoppningsvis (att vakna fyra på morronen är inte hennes starkaste kort men jag är säker på att hon skulle ångra sig om hon inte åkte med), mamma, lillasysters pappa tillika min styvpappa, bror,brors galna kompis E och lillasysters pojkvän. Och jag är helt säker på att bara resan kommer att göra det roligt .... :)

Idag började annars dagen hemskt. Att ha tonåringar kan verkligen vara prövande för nerverna ibland. Jag ska inte gå in på några detaljer men dottern fick mig idag att hamna i ett totalt kaos av tunnelseende, magkramp och galna fantasier. Hennes telefon var urladdad och jag pratade sist med henne igår kväll då hon sa att hon skulle sova hos en kompis i Kalmar (ca tre mil härifrån)... som det idag visade sig att hon inte hade sovit hos. Det som gjorde det hela så hemskt var att i det sista samtalet vi hade så var hon väldigt ledsen över en sak som hade hänt, och hon kände därför att hon ville vara kvar hos sin kompis för att må lite bättre. Och jag som vill vara en fullständigt förstående mamma tyckte väl att det kunde funka.

När man sen ringer kompisen som säger att hon inte har sovit över där blir ju allt bara svart förstås. Att sen sitta på jobbet och försöka nå andra kompisar, telefonnummer osv... inte roligt. Maken fick komma och hämta mig vid halvett, eftersom jag vid det laget var ett totalt nervvrak som tårarna bara sprutade på (han med för den delen). Vi åkte till stan i Kalmar och letade, gick till hennes favoritfik, alla affärer... till och med till polisen som nog inte riktigt kunde se allvaret i att en sjuttonåring inte hade kommit hem...

Mamma ringde under tiden och i det läget hade jag i princip blåst av Göteborgsresan också och jaa... livet lekte inte om jag säger så.

Kanske var det den där ledsna gråtrösten i går kväll som gjorde det, eller faktiskt den enkla saken att hon aldrig har gjort så här tidigare, men hela situationen kändes så fruktansvärd. Allt kändes bara svart och jag var helt övertygad om att det hade hänt något.

Sen kommer jag och maken hem vid ca halvtre, tror ni inte att hon är hemma! Herregud. Ilska, lättnad och glädje om vartannat. Ringa alla och säga att det var lugnt. Och en nu sovande dotter.

Visst, hon är 17 år nu, nästan vuxen. Snart har man ingenting att säga till om. Men för mig kommer hon alltid att vara min lilla tjej som bär vuxenvärlden på sina axlar. Och det får absolut inte hända henne någonting. Punkt.

På tal om sjutton år, här kommer en bild från tjejernas födelsedag här för några veckor sen :)

 Söta dotter och söta lillasyster 17 år

Fin tårta va? Speciellt lillasyster älskar Hello Kitty  :) Men driva en till vansinne kan de lätt göra. Puh!

Kommentarer
Postat av: gaggan

Hu, läskigt! Skönt att det löste sig.

S fick också Kitty- tårta när hon fyllde år. Bakad av moi! :-)

Håller tummarna här på den här sidan av landet imorgon. Hälsa lillsyrran! :-)

2009-03-27 @ 22:28:51
URL: http://www.gaggan.blogspot.com'
Postat av: gioia

Jaadu, jag lovar att det var en riktig lättnad. Helt absurt att ringa polisen och säga att ens 17-åriga dotter är borta... usch.

Jag hälsar :)

2009-03-28 @ 04:57:40
URL: http://gioia.webblogg.se/
Postat av: gaggan

Jag vet precis hur det känns. Fick ju göra samma sak med M en gång. Det var en helt overklig känsla att lämna ett signalement till polisen. Det gör jag helst inte om fler gånger!

2009-03-29 @ 12:18:19
URL: http://www.gaggan.blogspot.com'
Postat av: gioia

Nä fy sjutton! Idag inser jag förstås att jag kanske överdramatiserade det hela något, men man tänker ju ändå på det som skulle kunna ha hänt. Usch,som tur är fick vi en så helt suverän dag igår så nu är den tråkiga dagen i princip utsuddad från näthinnan. Skönt det!

2009-03-29 @ 17:47:27
URL: http://gioia.webblogg.se/
Postat av: Angelica

Fy f*n, jag hade dött! Skönt att hon kom hem!!

2009-03-29 @ 21:04:03
URL: http://vidlund.blogg.se/
Postat av: gioia

angelica: Ja, verkligen:)

2009-03-30 @ 17:56:17
URL: http://gioia.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0