Fredag

Jaha, så kom den där förbaskade snön till slut iaf :(  Men det är väl bara att gilla läget. Och nog om det.

Och jag är så glad, för idag värker det i alla muskler. Konstigt att man kan vara glad över att ha värk egentligen, men eftersom jag vet att det beror på att jag har varit duktig och varit på gymmet så känns det riktigt bra. Dessutom var jag inne på Intersport och handlade träningsbyxor, träningströja, träningsstrumpor och ursköna träningsskor. Så nu är jag så peppad och tycker verkligen att det är roligt. Maken och jag gör något tillsammans, och dottern med när hon har frisknat till... och jag känner verkligen hur jag får utlopp för mih energi och rastlöshet. Ibland är det inte så mycket som behövs för att pigga upp sig i livet :)

Och så är det fredag :D Älskar fredagskänslan! Man slappar lite extra på jobbet, förbereder sig i tankarna på att äta nåt gott på kvällen, vet att man har en soft helg framför sig. Underbart!

Så jag önskar alla en härlig fredag helt enkelt :)  

En bra söndag trots allt

Jäklar vad skönt det var att gå till gymmet idag! Och jäklar vilken träningsvärk i magen jag har nu men, men... Maken och jag hade bestämt redan igår att vi skulle dit och han lät mig sova till 10 idag innan han kom och väckte mig med en kopp kaffe :)

Hittills har jag ju bara simmat men nu vill jag verkligen köra igång med gymmet också. Mitt stora dilemma har ju varit kläder egentligen... jag tycker inte att jag har haft något att sätta på mig, och tror ni att jag nånsin kommer ihåg att gå och köpa några? Näpp :o

Iaf drog jag på mig ett par joggingbrallor och ett linne och ett par gamla gympaskor. Kände mig som en riktig lodis men i det här läget fanns det ingen återvändo. Jag skulle dit helt enkelt och då fick kläderna spela kvitta. Sen körde jag fyra hårda km på löpbandet och det var riktigt skönt. Jag riktigt kände hur rastlöshet och frustration bara rann ut tillsammans med svetten och jag verkligen njöt av varje meter. Bara stolpa på utan ände, och utan att tänka på nånting. Ja, att träna är verkligen suveränt för både kropp och själ. Tyvärr är det ju ett himla pusslande för mig varje gång jag ska iväg eftersom jag jobbar som jag gör men nu har jag spetsat in mig på onsdag nästa gång och så ska det bli.

Dessutom hade vi sol här nere i södra delen av landet idag, och det gjorde ju inte livet mycket sämre. Det var nästan så att man kunde känna våren spritta till lite i kroppen och jag njöt. Luften är förstås frisk och kall men just det där ynka varma solstrålarna gör så mycket. Så att kämpa på gymmet och lite sol var en bra medicin för mig idag :)

Från det ena till det andra... Melodifestivalen har ju kört igång igen som nog alla vet och det är väl kul. Visserligen är det ju bara jag i det här huset som är någorlunda intresserad, maken kollar på fotboll samtidigt, sonen har viktiga saker vid datorn att göra och dottern är som vanligt ute med sina kompisar på lördagkväll ( "asså mamma, jag är typ frisk nu, och jag var ju hemma igårkväll faktiskt, jag känner mig inte febrig längre och jag har bara lite ont i halsen nu..." Jo tjena, idag är hon hur rosslig och hur hängig som helst men det går ju bara inte att vara hemma två kvällar i sträck  även att man har haft feber och jätteont i halsen i ett par dagar) . Vår kompis P var hos oss och slets väl lite mellan fotboll och melodifestivalen så lite sällsis hade jag men som sagt, jag får kolla själv i det här huset. Och som vanligt tyckte jag att det mesta var mellanmjölk men så kommer Caroline af Ugglas och bara räddar hela kvällen för min del. Så underbar låt tyckte jag! Men nu är jag så frustrerad för jag kan inte hitta den förbaskade låten nånstans. Tar de bort låten från hemsidan bara för att den har gått vidare eller? Mycket irriterande i så fall... så snälla, snälla, snälla (fyndigt va:)), om nån vet vart man kan lyssna på låten, ge mig the god damn länk. Punkt.

Avslutar med gamla (läs lastgamla) minnen för mig. Syrran skickade över lite scannade foton på mig som liten då jag själv inte har några överhuvudtaget (sånt får man inte med sig när man sticker hemifrån dessvärre). Så här är bevisen, även jag har varit en söt fyraåring :)

 Jag i mitt älsklingsnattlinne, kände mig som en riktig prinsessa i det :)

 Jag i mitt rätta element, i sanden vid havet...

 Även här.... Lycka!

När livet ställer frågor

  Ibland vill jag bara skrika. Kanske är det nånting med ett grått och kallt februari. Jag vet inte. Men det är den där känslan av att sitta fast som tränger sig på. Bekvämligheten. Det förutsägbara. Att jag bara låter tiden rulla på.

Det är så mot mina principer. Har jag alltid trott i af. Men om jag rannsakar mig själv kanske jag faktiskt är en väldigt bekväm person. Eller så har det med åldern att göra. Man är ju inte exakt likadan hela sitt liv förstås.

Men faktum är att jag har aldrig varit särskilt bekväm av mig. Jag har aldrig tvekat att bita tag i nya utmaningar, att leva lite obekvämt, för nånstans har det gett mig en förnöjsam känsla av tillfredställelse. Jag är en person som vågar, som berikar livet med upp och nedgångar. I mitt fall kan det väl också vara någon form av acceptans. Mitt liv har alltid varit lite annorlunda, jag har inte riktigt gjort som de andra i min omgivning, av den enkla orsaken att jag inte har haft den möjligheten.

Kanske har jag gjort en del drastiska val. När jag var 14 år skildes mina föräldrar. Plötsligt gick  jag från en tonåring mitt i tonårslivet , till en snusförnuftigt "vuxen" kvinna som fick ta mycket ansvar för en nedbruten pappa. Mamma flyttade och pga av lojalitet (mot pappa) och osäkerhet bröt jag med henne.  Det var så klart en jobbig period, och när jag tänker på att min son är i den åldern nu, och han skulle utsättas för de situationer som jag utsattes för då blir jag ganska mörkrädd. Det skulle liksom inte få hända.

Nåväl. Jag gjorde det som krävdes av mig och jag hanterade det bra tycker jag. Jag har nog alltid haft en väl grundlagd positivitet i mig själv, och jag föll aldrig ner i något mörker. Man anpassar sig och gläds över det som är bra istället och det är det man väljer att minnas.

När jag var 18 träffade jag min stora kärlek som jag fortfarande är gift med. Jag rymde hemifrån. Var tvungen helt enkelt, då pappa inte kunde acceptera det som hände i mitt liv. Jag blev kär i fel man i hans ögon. Pappa har alltid varit djupt religiös och det jag gjorde var emot alla hans religiösa principer. Men jag lämnade allt! Familj, släkt, vänner, trygghet, minnen...

Allt.  

Jag skapade mig ett nytt liv. Min egen nya familj. Jag var beslutsam och positiv. Allt går om man vill. Jag och E (min man) byggde ett liv för oss, vi skaffade barn, skapade ett hem. Vi var ganska ensamma. Min mans familj var i ett annat land och min familj... ja, den var ju som den var. Dock tog jag kontakt med min mamma igen och vi byggde upp en relation som jag idag är oerhört glad och tacksam över. Vad gäller min pappa har jag nog kapitulerat för det uppenbara. Vi kommer aldrig att få en bra relation igen och jag är trött på att bli besviken gång på gång. Den dörren är stängd.

Vad vill jag då säga med det här något tungsinta inlägget?
Jag har nog aldrig tagit något för givet. Har vi velat göra något så har vi kämpat för det. Och efteråt har man skakat på huvudet och tänkt att "gud var tufft det var, men vi klarade det. Yes!" 

Nu vill jag så klart inte med detta påstå att alla andra har det superenkelt och glider fram i tillvaron på en räkmacka. Tankarna är helt utifrån mina egna värderingar. Och jag kanske jämför det mer hur våra barn har det idag. Allt är fixat och tryggt för dem. Vi har bäddat för dem på mjuk madrass med duntäcke och fluffiga kuddar. Och det har varit mitt mål. Vårt mål. Dom ska ha det mycket bättre än vad jag har haft helt enkelt. De ska ha två närvarande, väl sammansvetsade föräldrar, de ska ha ett bra hem, pengar när de behöver, de ska vara omgivna av kärlek och trygghet. De ska få träffa vem de vill, mötas av förståelse och tolerans. Allt det där som präglar ett tryggt liv. 

Kort och gott, vi har det bra. Vi har vårt fina hus vi trivs jättebra i. Vi bor i vår lilla stad som är lugn och trygg även om våra barn tycker att den är på tok för lugn och trygg iofs ;). Maken har sitt företag som rullar på och går bra. Jag har nu jobbat snart 5 år på samma ställe. Jag har det bra där, lönen ok, härliga arbetskamrater. Jag är trygg i min kunskap. Jag har ansvar. Vi har våra lagom fina bilar. Vi har vår söta hund som man känner utan och innan. Vi har våra vänner. Vi reser. Vi äter goda middagar. Våra barn har det bra. De har vänner. Skolan går bra. Osv, osv.

Och vad händer då? Jag känner mig för bekväm. Men  jag vill inte äventyra någonting. Och det är det som stör mig tror jag. Jag längtar efter att behöva kämpa lite. Ha något att bita tag i. En utmaning kanske. Men när jag väl börjar tänka på det så låter jag bekvämligheten ta över. 

Undrar om jag skulle plugga in någon kurs på högskolan? Jag har alltid velat läsa journalistik, eller pedagogik... Nej, då måste jag ta studielån. Och jag skulle inte vilja vara helt studieledig, utan bara lite. Och hur skulle det gå ihop då ekonomiskt?

Skaffa en till hund? Nej, det är så mysigt och enkelt med den vi har. Vi vet hur han funkar. Hur han passar in i vår vardag. 

Maken skulle gärna vilja ha ett till barn. Men vi har det ju så lugnt och bra nu. Barnen är stora. Snart är de vuxna. Och det räcker att behöva ha två barn att oroa sig för. För har man barn är man alltid orolig för allt möjligt. Och ett barn till skulle innebära mer oro. Och småbarn igen... blöjor, dagis, pusslande, vab... Visst, jag älskar mina barn över allt annat och de ger en så mycket Men ändå...

Flytta? Ibland tänker jag att jag verkligen vill göra något drastiskt som att sälja allt och flytta till Italien tex. Där har vi stor familj och barnen älskar det. Maken längtar tillbaka, det vet jag. Men så kommer alla måsten över en. Och tänk om det inte skulle gå bra Och vi har det ju faktiskt så bra nu, och tryggt, och lugnt...

Byta jobb? Som sagt, mitt jobb är helt ok. Visst, mina arbetstider känns ibland tunga eftersom hela dagarna försvinner men jag har det bra..

Och då vill jag bara skrika. För nu rullar livet bara på. På ett bra sätt för all del, men det har gjort mig för bekväm. Och jag har blivit för rädd för att äventyra tryggheten. Jag vet hur det  känns att inte ha den. Och jag vet hur det känns att ta sig igenom motgångar. Men jag vet också hur tillfredställelsen känns över att ha klarat av saker. Och jag vill återigen påpeka att de här tankarna är helt ur mitt eget perspektiv. Allt är ju relativt. Och jag är otroligt tacksam över att vi har det bra så klart. Andra människor får kämpa hela livet i princip och då känns ju det som jag funderar på väldigt futtigt. Men det här är ju min tankebok där jag utgår från mitt eget. 

För det mesta rullar allt på, men ibland stannar livet upp och ställer frågor För mig är väl den här tiden på året inte den bästa. Jag är sååå trött på mörker, kyla och allt vanligt. Att det alltid är mörkt när man går ut på prommis. Att man inte har så mycket energi till annat än att jobba och göra de vardagliga bestyren.  Man segar på, och veckorna går. Mot vår och sommar. Och kanske lite sol. Kanske är det bara det som jag behöver just nu.  

Ja, det här blev ett långt och lite djupt inlägg men ibland behöver man bara skriva av sig sina funderingar. Helt enkelt.

    

För den nyfikne

  Ja, det var ett varmrökt renhjärta vi satt och klämde i oss klockan halvfyra i söndags morse... och ja, det var gott.

Och ja, idag är jag skittrött :)

Bara för er info :)

Natti natti

Tiden går fort när man har roligt

Känns som att det var två sekunder sen jag skrev mitt förra inlägg "Äntligen fredag"... nu är det plötsligt söndag och imorron börjar en ny arbetsvecka. Ja herregud, tiden går fort när man har roligt :)
Och roligt, det hade vi igår :D

Våra söta vänner P och L kom över på middag, och dessutom en annan tjejkompis till oss som jobbar med maken ibland, E. Vi käkade god middag förstås, maken gjorde en förrätt med marinerad lax på ugnsgratinerad formfranska med någon stark ost och kryddor och jag stod för varmrätten som bestod av en Porterstek med ugnsgratinerade potatishalvor som jag penslar med tryffelolja och kryddar med flingsalt och nån form av örtkrydda, och sen den ljuvliga såsen som blir av porterskyn. Till efterrätt hade L gjort en helt underbar cheesecake av Oreoskex, supergod :)

Efter maten kom även grannen in för hennes man var på whiskeyprovning så jag hade sagt till henne att hon inte skulle sitta själv hemma, och sen sjöng vi Lips och spelade GH rockband för hela slanten :) Och oj, vad vi skrattade :D

Att se maken och P sjunga nån raplåt med MC  är helt obetalbart och vi har förevigat det på film ;) Allt var jättekul tills x-boxen, som av ngn anledning stod på högkant, välte och repade min Lipsskiva så att den inte funkade längre... :o(
Snacka om irriterande! Som tur var blev det inga problem med själva x-boxen så vi drog fram instrumenten och spelade GH istället... P alt. L på sång, grannen M på bas och jag och sonen som svitchade mellan trummor och gitarr, kompat av en mycket entusiastisk publik som även hade ökats upp av grannen H som hade kommit hem från sin Whiskeyprovning.
Och för mig är det bara att gå och köpa en ny Lipsskiva (har ju mickarna nu iaf) alt. ladda ner... Men det var det värt!

 Två härliga människor E och P... och en grytvante....

 Två saker jag älskar, vita tulpaner och min man. Ja, och en flaska gott rött är ju inte heller fel:)

Två underbara saker, vår kära vän L med hennes Oreos-cheesecake.... :)

 Söta grannen M :)

Ja, det blev som vanligt en superkväll och jag är så tacksam över att ha såna fina människor i min närhet. Det är verkligen guld värt att ha människor man kan skratta och släppa loss med och det kan man verkligen göra med dem :)

Kvällen blev sen och när dottern kom hem vid tre inatt efter en helkväll med sina vänner så satt vi och grannarna och mumsade på det här:

 När H kom med det och sa vad det var fick jag lite ångest, men eftersom jag gärna smakar på det mesta så gjorde jag det och tro det eller ej, men det var riktigt gott. Dottern ville dock inte prova. Vad tror ni att det är?

Svaret får ni imorron ;)

När grannarna sen gick vid kvart i fyra i morse tittade dottern på mig och bara skakade på huvudet:
"Asså mamma, ofta ni fortfarande är uppe...."

Joodå gumman, vi gamlingar kan vi också, och som sagt: tiden går väldans fort när man har roligt ;)

Idag tog maken och jag en cykeltur och jag gick och solade. Och nu har jag lovat sonen att baka Snickerskakor :)




 

Äntligen fredag

Klockan är 6.25

Jag sitter och käkar en tallrik fil och Fitness Fruits
Dricker min älskade kopp kaffe.

7.07 går bussen till jobbet.
Jag ska ut med vovsen först.

Det var segt att vakna.
Hes i halsen...
Fick Lips igår :)

Men det är äntligen fredag :)

Tjoho

Just nu har jag svårt att förstå vitsen med fysik, kemi och kramp i foten

Min dotter läser NV-programmet på gymnasiet.

Hon gillar matte jättemycket och det är ju  en fördel om man går ett naturvetenskapligt program. Men nu har hon kemi och fysik... och jaa... de läxorna är inte att leka med.

För mig är det totalt omöjligt att fatta när jag ska försöka hjälpa henne.

Det är isotoper hit, och neutroner dit, och Newton, och saker upphöjt i andra, och k:n som står i stället för tusen, och tyngdkrafter och bla, bla, bla... och jag läser frågan högt, och lågt, och tyst för mig själv och tillsammans med dottern, och jag riktigt känner hur det bara knakar i huvudet.

När jag läste det i högstadiet avskydde jag det, men så tänkte jag att när man är vuxen så kanske man ser det på ett annat vis... men icke. Min hjärna är verkligen inte gjord för att tänka på sånt. Jag älskar att hjälpa till med svenskan, religionen, geografin, engelskan... men fysik och kemi... hopplöst. Och min lilla gumma kämpar på, tycker väl inte att det är det bästa som har hänt henne men något hon måste göra helt enkelt.

Igår kväll var vi och simmade jag och dottern. Och efter 800 jäkla meter så får jag jäkla kramp i min jäkla fot!!! Vad gör jag, eller vad gör jag inte? Blir helt galen på det :oI   
Är man på det djupa är det helt värdelöst, man får liksom hasa sig fram mellan alla andra krampfria simmare och typ famla sig fram till kanten... upp... och så står där och krångla med foten. Grymt irriterande :(  Tanken på att jag skulle befinna mig ute på ett djupt hav när det skulle hända kan framkalla lätt hyperventilering hos mig... skitläskigt... 

Lyckades i alla fall skrapa ihop 1000 m, så det får man väl vara nöjd med :)

Lite tjat om Thailand igen... Idag såg jag programmet "Semestersvenskar". Visserligen var de inte i underbara Khao Lak men en del saker kändes så himla bekant. En Singha i de där färgglada hållarna de har där, hotellrummen, miljön till viss del... små banala saker som ändå kastade en tillbaka till de där två underbara veckorna :) Hoppas att de kommer att visa något från Khao Lak också i fortsättningen. Bara liiite.... please...

Tjoo...

... som min son brukar säga när vi ses eller hörs :) En bra hälsningsfras tycker jag, man blir glad av den :) 

Dessutom blev jag så glad i dag när jag gick ut med vovsen för det var liksom lite vårigt ute... redan när jag vaknade kände jag den känslan, när jag kom ner för trappan så var köket mycke ljusare, inte så där mörkt och murrigt som det har varit den senaste tiden. Sen gick vi ut jag och vovsen, och då kan jag svära på att jag hörde någon typ av vårfågel som kvittrade, och det var nån vårkänsla i luften.

Tänk, så svältfödd är man på ljus och liite sol att man får vårkänslor för minsta lilla ljusglimt. Och då har vi ändå njutit av sol och värme två veckor den här vintern som ett litet avbrott. Ja, klimatet här i Sverige är verkligen inte min melodi, och varje år när hösten och vintern smyger sig på känner man den där hopplösheten över mörkret och kylan och jag tänker att jag bara vill fly från eländet. Sen kommer våren och sommaren och allt känns lite lättare... för ett tag åtminstone... och så börjar det om igen. Jaja...

Igår var det verkligen ett riktigt mardrömsväder, regn, blåst, kallt och grått. Jag var på stan och klafsade runt för att hitta en present till min stora lillebror som har fyllt 19 år. Helt sjukt vad tiden går. När jag var 19 år var jag stadgad sambo och på väg att gifta mig, visserligen är väl det ovanligt tidigt, men ändå. För mig är ju lillbrorsan fortfarande den där lilla killen, som alltid kommer att vara liten helt enkelt. Det stämmer helt enkelt inte.

Så kvällen spenderades hos mamma iaf, med god mat, gott vin, tårta, massa skratt och prat. Det är så härligt när vi träffas, för man kan verkligen prata om och ventilera allt, och barnen är ju så stora och hänger med i de flesta diskussioner också. Såna kvällar är verkligen guld värda tycker jag :)

 Mina vackra barn färdigstylade för kalas

 Stolt pappa
 Huvudpersonen för dagen

Och idag har vi tagit det ganska lugnt. Jag och sonen har spelat Rockband som maken har laddat ner och sen har vi varit och handlat lite. Kåldolmar står på menyn. Gott!

Och nu behöver jag:

Fixa världens största tvätthög
Laga mat
Byta sängkläder
Hjälpa dottern med ett skolarbete
Gå ut med vovsen på prommis
Typ slöa lite

Fler än jag som tycker att helgen är på tok för kort för att hinna med allt man vill göra? Suck... 

4th, 4th Fotoutmaning

Jag har blivit utmanad av Karin (http://www.svenssonliv.blogspot.com/ ). Man ska ta fjärde bilden från fjärde fotomappen man har på sin dator och berätta lite om den och jag lovar att det faktiskt blev en av mina favvobilder från Thailandsresan :)
Nämligen den här:

 Bilden är från det fantastiskt vackra Similand Island, en ögrupp som låg utanför Khao Laks kust. Det var helt klart paradiset. Vi hade en underbar dag där med snorkling och bad. Sanden var kritvit och mjuk som potatismjöl och vattnet var så klart att du kunde se rakt ner i vattnet från båten ända ner till 10 meters djup. Det är en av de vackraste platser jag sett i mitt liv och jag kommer garanterat att åka tillbaka dit , och ni som besöker Thailand, missa inte Similan Island . 

Konstigt på nåt vis att just en bild från Thailand kom upp när jag skulle plocka den fjärde bilden i den fjärde mappen... Just Thailand som jag saknar så mycket och som jag längtar så mycket tillbaka till... men så var det.

Så 4th of the 4th  blir en bild från en dag som alltid kommer att finnas i mitt hjärta :)

Jag utmanar:

gaggan ( www.gaggan.blogspot.com)

sara (www.viamessina.blogspot.com)


angelica (www.vidlund.blogg.se)

åsa (www.silvia.blogg.se)


Längtan tillbaka

Sitter just nu och tittar på videoklipp från Thailand. Längtar sååå mycket tillbaka. Så att det gör ont.

Underbara stränder, rosa solnedgångar, njuta av livet.

Khao Lak, jag kommer tillbaka. Snart.

Barasattduvet.

Fotoshoot

På jobbet är det total ... hm, total... jag hittar inget bra ord just nu.  Men! Så här är det. För någon vecka sen kom chefen på att vi alla skulle porträttfotas, ramas in och hängas upp i fönstret till vår butik. Vår butik ligger i ett köpcentrum och det är stor passage av folk där om man säger... Jag tror inte att chefen riktigt visste vad han gav sig in på där :)

Vi är nämligen en grupp på 8 tjejer och en kille... och.alla.är. minst.sagt. fåfänga. 

Åtskilliga bilder har tagits och åtskilliga bilder har förkastats. Olika bakgrunder har testats såväl som olika ljussättningar. Och allt envisades han med att göra själv med en inte helt toppny kamera.
När vi väl sen skulle skriva ut bilderna på fotopapper var de totalt katastrofala, suddiga ögon, alldeles luddigt hår, antingen morotsfärgade i ansiket eller helt bleka... inget nån av oss var direkt sugna på att hänga upp i fönstret...

Att gå till en riktig fotograf kom upp på tapeten men blev för dyrt. Vi provade att istället framkalla bilderna på Onoff men de blev lika illa och jaa,... det var bara att börja om från början. Till saken hör att vi hela tiden har försökt säga till honom att vi kanske måste ha en lite mer avancerad kamera, och att det kanske inte är så bra att försöka redigera bilderna i Paint... osv. Och jag sa att jag kan låna makens fiiina Nikon D80 med stativ och allt, så kanske det skulle bli bättre. Ok, chefen konstaterade att det kanske trots allt behövdes en lite bättre kamera så... sagt och gjort.  I morse konkade jag stor kameraväska, stativ, min handväska och min bag med stövlar på en knökfull buss. Klädd i dunjacka,kofta och tröja. Totalt genomsvettig kom jag till jobbet med håret på ända (som jag hade friserat så bra på morronen dagens fotoshoot till ära) men, men...

Och vilken skillnad det blev på bilderna! En helt annan sak :) Och chefen är nöjd.Och vi är nöjda. Och jaa, kanske de där bilderna snart kommer upp i fönstret faktiskt. När alla är klara vill säga... maken får vara utan sin bebis nu några dagar iaf ;) Ja, herregud:)

Nån som stolt kunde ställa upp på bild idag är min nyklippta son däremot. De långa lockarna har åkt av... med viss ångest. Tudelad iofs tror jag, då han har varit ganska trött på sitt långa, tjocka hår. Men nu är han så snygg så. Eller vad tycker ni?

 Snygg eller vad? Och han ser äldre ut på ngt vis, han blir ju faktiskt 14 nu :)   

Roadtrip

Igår väckte maken mig. Som vanligt, ska jag tillägga. Han vaknar alltid föremig numera :)

I vilket fall hade han hittat på nätet att Guitar Hero World Tour för xbox 360 fanns i Halmstad och det mina vänner, är en stor sak i vårt liv. Till saken hör att sonen sålde sin Play Station 2 och sina GH-spel för ett tag sen eftersom han i stället skulle köpa xbox 360 pga  bättre grafik och bla, bla, bla... (ni vet, den manliga delen av min familj). När vi väl hade fått hem den där 360:n och sonen lycklig och förväntansfull skulle köpa Guitar Hero World Tour inkl. alla instrument (det är alltså Guitar Hero som även inkl. mikrofon och trummor förrutom gitarr) fanns det öht inte att få tag på. Vi åkte runt i alla butiker, ringde runt, kollade på nätet, men det var stört omöjligt att få tag på. Skit!

Men så satt alltså maken igår och kollade alla Onoff-butiker på nätet igår och noterade att det nog kunde finnas i Halmstad som ligger 20 mil härifrån sett, så vi ringde och kollade, och jodå, det fanns! De la undan spelet till oss, vi väckte barnen, och så packade vi in oss hela familjen för en roadtrip till Halmstad :)

 Maken tvättar bilrutan innan vår lilla utflykt
 Vovsen undrar misstänksamt vad det är som far fram över rutan
 Förväntansfull son i baksätet :)

Resan gick jättebra och vi hann med lite shopping i Halmstads Eurostop och lite mat på Max. Dock hann vi inte se så mycket av själva stan men det får bli nästa gång när det är lite varmare ute... brrr... för kallt var det!

Väl hemma igen så startade vi förstås rockband. Tilläggas ska kanske att jag har varit minst lika förväntansfull till det här spelet för det är ju sååå kul :)

 Maken vid tummorna... det gick inte så bra ;)
 Jag tog över trummorna ett tag, sonen på gitarr, notera min ubercoola rockstjärnestass, mjukisbyxor och linne... 

 Sen kom grannarna över och H tog över gitarren ett tag
 Sen var det M på sång och jag på gitarr
... fast M, micken är min.... :) Love it

Ja, det blev en rolig helkväll i musikens tecken, det må jag säga. Grannarna gick vid tre nånting... 

På tal om våra grannar, i fredags kväll knackade kocken H i familjen på dörren och undrade om vi hade fixat kvällsmat, visserligen hade vi tagit fram fläskfilé men det gick ju att äta på lördagen, "nej, för vi har gjort en mustig fiskgryta och den räcker till er också..." Så vi fick middagen fixad bara så där... så himla gulligt av dem. Det kan man kalla sanna goda grannar tycker jag :)

Nähä, nu är det dags att sjunga upp lite... bandet väntar ;) Och så ska jag nog träna lite mer på trummorna för de är inte helt lätta... :)

Det här med film

Poster  Ni som har orkat läsa igenom mitt inlägg innan (Lite om mig) kanske noterade att jag och maken var på Australia i går kväll. Vi var inbjudna till mingelkväll med efterföljande film här i stan och det var riktigt trevligt. "Minglet" bestod i att dricka australiensisk öl (alkoholfri cider till maken som körde dock) och knapra snacks tillsammans med alla andra inbjudna, vi fick även lyssna till en kille som spelade digeridoo (reservation för stavningen där) och dom hade lampor som gjorde att det skulle kännas extra varmt, så att man skulle få den där riktiga Australienkänslan... och spara 45.000 spänn som värden för kvällen sa ;)
Jag skulle iofs gladeligen spendera 45.000 för att få åka till det riktiga Australien minus alla farliga och  läskiga djur dock... men det här får väl duga tills vidare då :)

Filmen då? Jag tyckte att den var helt underbar, från början till slut. Fantastiska bilder och scener, man fick skratta, gråta coh bli förbannad, snygga skådespelareoch söta skådespelare. Vackert , storslaget och  mäktigt.  En komplett film helt enkelt.

Gå och se den. Och då helst på bio. Jag tror inte att ni blir besvikna :)

Och här om kvällen pratade precis maken och jag om det med film. Han har nämligen gått och köpt en ny TV, och jag var inte glad alls på honom då. Vi hade nämligen en 42 tums plasmaTV redan som jag tyckte funkade jättebra, men nejdå, maken var bara tvungen att ha en ny 47 tums , observera, LCD-TV, med HD, och inbyggd digitalbox, och bla bla bla, zzzzz...

"Men tänk vad bra, nu kan du ju ha den andra plasma-TV:n där uppe..."

Jo tjena...

1) TV:n är lika stor som väggen

2) Jag gillar min 32-tumsTV 

3) Det var ett onödigt köp och jag tänker aldrig ändra åsikt där ;)

Nåväl, nu har vi den nya TV:n, som är så tjusig och bra på alla vis och då vill maken se film.

"Jag går och hyr ett par filmer så kan vi se dom ikväll. Du ska få se vilken bild..."

"Jamen, ta några bra då. Inga action tex...

"Fast det måste ju vara en film med coola effekter för att man riktigt ska kunna njuta..."
maken rabblar några namn.
"Jag skiter i coola effekter, det ska vara en bra film. Punkt."

"Så vad gillar du för filmer egentligen... allt  jag föreslår tycker du är dåligt.."
Maken med sårad min och suck i ögonen. Stackarn alltså :)

Till slut hyrde han iaf två filmer, den ena såg bara han för jag var tvungen att gå och lägga mig. När jag frågade på morronen om den var bra svarade han:

"Ja, den var riktigt bra. Helt fantastisk bild alltså!"

"Jamen, var filmen bra?

"Jaa..."

Den andra filmen var iaf kass. Och inte ens  en bra bild. Så det så.

Men när vi satt i bilen igår efter filmen så konstaterade jag att Australia var precis min typ av film och maken höll med. Vi tyckte båda att den var jättebra.

Maken: "Och vänta tills du får se den på nya TV:n"

Jaja.

Varför är jag då så anti mot den nya TV:n? För den är ju snygg och bra på alla vis. Jo, för vi måste planera för nästa resa ju. Och resor kostar pengar. Och det gör TV-apparater med. Och då är ju mitt val lätt.

Dottern vill absolut åka till Florida nu. Eller Jamaica. Och jag vill jättegärna åka tillbaka till Thailand trots att jag alltid har drömt om att åka till Florida. Men jag får väl blidka mig där med.

Blir det Florida då nästa gång tro? Fortsättning följer...


Bild lånad från MovieZine.se


Lite om mig

Snodde den här listan från Sara :) 

1. Hur gammal är du om fem år?  Hua, 42 år...

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?    Kollegor och familj

3. Hur lång är du? 1,63

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Australia! Nu ikväll faktiskt, maken och jag var bjudna på mingel och film. Superbra film för övrigt!

5. Vem ringde du senast? Min man idag på lunchen

6. Vem ringde dig senast? Min kollega

7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på, till dottern brukar jag sms:a så märker inte hennes kompisar om jag behöver ringa flera ggr ;) Sånt kan vara lite pinsamt när man är tonåring.. till de flesta föredrar jag annars att ringa, pratglad som jag är :)

8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda. Och omgifta. Båda två.

9. När såg du senast din mamma? I förrgår

10. Vilken ögonfärg har du?  Brungröna

11. När vaknade du i dag? Halvsex, skulle ta bussen kl. 7 idag

12. Vilken är din favoritjulsång? Helga natt

13. Vilken är din favoritplats? Där mina nära och kära är

14. Vilken plats föredrar du minst?
Där det är grått, kallt och blåsigt

15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Oj, lycklig, med jobb, och på någon härlig resa

16. Vad skrämde dig om natten som barn? Konstiga mardrömmar

17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Mina kollegor.

18. Hur stor är din säng? Klassisk 1,80 dubbelsäng

19. Har du stationär eller bärbar dator? Båda delarna

20. Sover du med eller utan kläder på dig? Olika

21. Hur många kuddar har du i sängen? Två. Platta.

22. Vilka länder har du besökt? USA, Dominikanska Republiken, Danmark, England, Tyskland, Holland, Norge, Finland, Italien, Thailand... inga fler tror jag 

23. Vilka städer/samhällen har du bott på? Stockholm, Uppsala, Kalmar, Nybro

25. Är du social? Mycket :)

26. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrry

27. Vilken är din favoritefterrätt? Det mesta med choklad

28. Tycker du om kinamat? Japp!

29. Tycker du om kaffe? Kan knappt leva utan det :)

30. Vad dricker du till frukost?
Kaffe med mjölk. Och gärna juice

31. Sover du på någon särskild sida? Beror på vilken sida av sängen jag sover på. Måste ha ansiktet utåt iaf.

32. Kan du spela poker? Nix

33. Tycker du om att mysa/kela? Oja, med rätt person eller hund :)

34. Är du en beroende människa? Nä, det tror jag inte.

35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej, det gör jag inte

36. Vill du ha barn? Jag har två stycken och känner mig nöjd. Nu ser jag mer ifram emot barn-barn ;)

37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och italienska.

38. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, jag är lyckligt lottad där

39. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet! Utan tvekan

40. Vad spenderar du helst pengar på? Resor

41. Äger du dyrbara smycken? Beror på vad man jämför med, men ganska iaf

42. Vilka är dina favoritprogram på tv? SATC, deckare, vissa djurprogram och Robinson

43. Kan du rulla med tungan? Eeh...?

44. Vem är den roligaste människan du känner? Oj, beror på situation. Jag känner flera roliga...

45. Sover du med gosedjur?
Det var längesen, möjligtvis med min lilla vovse då :)

46. Vad har du för ringsignal?
Signaturmelodin till SATC... så klart :)

47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej.

48. Hund eller katt? Hund! Älskar hundar i alla dess former

49. Flirtar du mycket? Näpp, för en 20 år sen kanske

50. Kan du byta olja på bilen?
Jag tror faktiskt att jag skulle klara det...

51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, men jag körde för fort på min uppkörning.... klantigt

52. Vilken var den senaste boken du läste? Mig äger ingen. Läser just nu The Dirt

53. Den bästa bok du läst? Oj, kan inte välja faktiskt

54. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej

55. Dansar du i bilen?
Tror jag säkert :)

56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Mix Megapol

57.Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Nånting på jobbet tror jag

58. När var du i kyrkan senast? Skolavslutningen för mina barn

59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Lena tror jag, hon var en cool norrländska

60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Nån dag kan jag tänka mig. Föredrar husvagn

Och ni som orkade läsa ända hit... grattis :)


 


Familjedag

Först och främst måste jag bara ösa lovord över våra kära vänner  P och L som var hos oss i går kväll. De ville ju bjuda oss på middag eftersom det var P:s födelsedag, men pga att maken är så allergisk mot deras hundar så kan vi ju dessvärre inte komma dit och om berget inte kommer till Mohammed så får väl Mohammed komma till berget (eller om det var tvärtom) resonerade väl dom då ... så med andra ord kom dom här igår med P:s helt hemlagade gnocchi, vin, L:s hembakade Basilikabröd (supergott), P:s hemgjorda tapenade och L:s hembakade Capritårta med glass. Allt var så himla gott och jag var grymt imponerad av P:s gnocchi.Inte ens min italienska maken har gjort egna gnocchi någon gång utan vi brukar fuska och köpa Giovanni Ranas färska, men som sagt, de här var riktigt goda :)

  Hemlagad gnocchi med tomatsås och mozzarella, i bakgrunden syns basilikabrödet och tapenaden... så gott! Tack gulliga P och L för middagen:)

Idag vaknade jag återigen ganska sent och fick kaffe på sängen av maken, herrgud, jag har verkligen blivit mycket mer morrontrött sen man har tonåringar hemma, de sover ju på mornarna och är vakna läääänge påkvällarna och då gör jag likadant. Maken är lite mer morronpigg och brukar studsa upp men inte jag inte... dock var jag duktig i Thailand med att ställa klockan varje dag, men det var nog för att man visste att man ville njuta av varje sekund i paradiset helt enkelt...

Sen gick jag och maken ut med vovsen och efter det var det det här som gällde:

 Japp, snöskottning... jag gick iofs in och gjorde frukost....

Efter frukost... eller jag menar snarare frunchen... så bestämde vi oss för att åka hela familjen till Kalmar för lite shopping och vi hittade något allihopa. Maken fyndade en ursnygg rock på Carlings som hade kostat 1600 och nu var sänkt till 699spänn... jättesnygg. Sonen var också lit sugen på den men slog istället till på ett par grymt snygga chinos på samma affär... så klart inte på rea, men min son betalar gladeligen 595:- för ett par chinos, om det är "de" med stort D, och det var det här tydligen.

  
Visst blir han snygg sen till våren :)

Dottern och jag fyndade lite tröjor och toppar på New Yorker, där dottern dessutom slog till på ett par fina stövletter (totalt opraktiska nu men, men ;))

Sen blev det någon enkel variant av middag på Mc Donalds innan vi åkte hem. Just nu sitter barnen och spelar TV-spel, och maken sitter och fixar med vår film från Thailand, ska bli sååå kul att titta på hela äntligen,och maken har lagt ner jättemycket jobb på redigering, pålagd musik osv. Och gissa vem som bölar varje gång hon tittar... precis, moi :) Men, men...

Ikväll ska vi äta oxfilé med potatisgratäng och konjakpepparsås. Gottigt!

Och förresten folks, är inte det här ett gott tecken? :

 Vårkatalogerna har kommit! Man är på väg åt rätt håll nu... :D  

Idag är en skön dag

Eftersom man är inne i en period när man faktikt har fler lediga dagar än jobbardagar så är det bara att passa på att njuta. Igår jobbade jag till fyra, inte särskilt ansträngande, men det är ändå just det där att man ska ställa väckarklockan, åka iväg med bussen...ja, ni vet.

Men idag är jag alltså ledig igen så självklart ställde jag inte klockan i morse. Däremot väckte maken mig med en kopp kaffe på sängen i morse, och det är ju aldrig helt fel. Sen ligger man och drar sig till... ja, tills vovsen kommer och puffar på lite extra för att få gå på sin morronprommis ... många pussar får man då ;)

Sen åkte jag och maken och solade i solarium så att vi får behålla Thailandsbrännan lite till, och så köpte vi god frukost och åkte hem till våra ännu sött sovande tonnisar. Man är glad om man får upp dem före tolv...

Nu sitter jag här och tinar upp efter ett pulkaäventyr med grannen och hennes små tjejer, ja, jag stod mest och vaktade den ena tjejen och min vovse medan hon for ner med den andra tjejen i full fart. Och det var väl kul... men lite kallt, trots dunjacka och lammskinnsfodrade curlingkängor, och mössa, och vantar, och dubbla byxor... puh. Desto skönare att komma in sen och tända en brasa och ta en kopp varmt kaffe...

Om ett par timmar kommer våra kompisar P och L med hemgjorda gnocchi som vi ska äta med tomatsås och mozzarella... mums. En skön dag har det varit och nu är det bäddat för en skön och rolig kväll också.

Me like :) På återhörande  

Tunna pannkakor och kortspel

Vi äter väldigt sällan pannkakor här hemma, men ibland tycker jag att det kan vara hur gott som helst. Som idag tex. Dottern har pratat om att hon vill göra pannkakor nån dag och idag kändes just pannkakor som en passande lunch. Så hon vispade smet och stekte pannkakor här idag :)

 Alldeles gyllenbruna med drottningsylt på, mums :) Behöver jag säga att de var goda...

Sen tog jag en prommis med vovsen till Statoil och köpte den sista kortleken som de hade kvar. Vi glömde nämligen våra spelkort på planet från Thailand och vi har saknat dem här hemma. Eftersom vi spelar ett italienskt kortspel (Scala quaranta) som man behöver dubbla kortlekar på fick vi kombinera den kortleken men nån Mumintrollskortlek som låg och skräpade här hemma (är den er syrran?) och sen spenderades eftermiddagen med kortspel, en kopp te och brasa i spisen.

 Spela kort och dricka te är aldrig fel

Poängen blev 241 till mig, 213 till dottern och 290 till sonen... ni får själva klura ut vem som vann ;)

Nu står det kyckling i ugnen och doftar ljuvligt och jag ska väl pälsa på mig och pallra mig ut på kvällsrunda med vovsen då... brrr

 

En enkel liten fråga...

Alltså, vad gör alla människor när det är så här kallt ute? Jag blir liksom helt förlamad i kroppen, kommer absolut inte på någonting att göra. Plikttroget går jag så klart ut med vovsen (tur att jag har honom, annars skulle jag väl inte sticka näsan utanför dörren övht).

Dottern ligger dessutom i en brakförkylning, hostar, snorar, fräser, nyser och lite feber. Kan vara konsekvensen av visserligen jättesöt nyårsklänning och pumps men i en inte helt klockren kombination av minusgrader, på nyårsnatten. Brrr...

Sonen har kommit hem från Stockholm. Skönt att ha honom hemma, även om han nog inte tycker det själv. Att vara med kusinen smäller nog mycket högre än att sitta hemma och uggla med familjen, som inte kommer på någonting att göra.

Gå på bio? Jovisst, jättetrevligt, men då ska vi hitta en film som passar en 16, snart 17-årig tjej som älskar OC, Vänner och möjligtvis SATC, en pappa som älskar action eller lite tungsinta filmer, en hormonstinn 13-årig kille som gillar action och äventyr, och en mamma som hatar action och skräck men sen är ganska öppensinnig för övrigt.
När barnen var yngre var ju Walt Disney eller Pixar för det mesta ett säkert kort men nu är det inte så enkelt längre...

Pulka går fetbort. Ingen gillar att vara ute i kylan och vi äger inte ens några överdragskläder...

Gå på mellandagsrea... tja, om inte sonen hade glömt sin plånbok med både pengar och visakort i Stockholm hade han säkert tyckt att det vore kul... båda mina barn älskar att shoppa så... shop til you drop är deras signum. Dessutom är ju dottern inte kry heller. Och det är ju dessutom svinkallt även i stan.

Museum... då bor vi i fel region känns det som. Vid såna tillfällen längtar jag till en större stad med mer utbud kan man ju lugnt säga.

Hälsa på vänner. Visst, jättekul om inte alla låg i div dunderförkylningar, kräksjukor alt. separationer.

Vi älskar inte att åka skidor eller skridskor (skulle dessutom aldrig få för mig att åka ut på någon islagd sjö och riskera att drukna i en vak eller nåt... fy sjutton)

Ja, som ni ser är läget ganska kört här. Så en enkel liten fråga... vad gör alla människor en ledig söndag när iskylan biter från  kinderna ända in i ryggmärgen?

Hur ska jag ta mig igenom januari och februari alltså? Suck!

Nyårsafton 2008/2009

... blev jättelyckat! Och vilken mat vi åt. Allt blev gudomligt gott :)

Tack våra kära grannar för en jättetrevlig kväll med mycket skratt och massor med mat. Småtjejerna var inte helt friska men var hur goa och duktiga som helst. Fyrverkerierna fick vi dock smälla lite tidigare för att tjejerna skulle vara med, men det slutade med att H(grannen) och maken stog och smällde själva eftersom minsta tjejen blev lite rädd och stora tjejen var mer intresserad av att promenera med min vovse eftersom hon kan hålla hans koppel helt själv och tycker att det är jättespännande. Han är så duktig och lunkar så försiktigt när hon håller, precis som att han förstår att hon är så liten (4 år). Men det är väl kanske pappornas lycka att få smälla även om det låter som att man köper det för barnens skull ;), eller...

 Sista fixen! Festen kan börja  :)

   Vovsen är också nyårsfin :)

 Förrätten förbereds

 Fullt ös i köket

 Förrätten på G

 Kockarnas kamp :)
 Första varmrätten...
 Andra varmrätten...
 M och lilltjejen

Joodå, vi blev mätta, kan man lugnt säga och det var precis lagom att avsluta kvällen med en hemlagad sorbet med Asti Martini.

GOD FORTSÄTTNING önskar jag alla!

Nyåret som höll på att bli en fars

Nyår var redan konstigt. De stora barnen skulle inte fira med oss. Ja, det har jag ju redan beklagat mig över och också kommit överens med mig själv att jag måste acceptera så...

Vi skulle iaf vara lite folk här. Mamma, plastpappa, våra grannar och vår vän P (hans sambo, tillika vår vän jobbar). Precis som det ska vara i mitt tycke. Familj och vänner tillsammans, en härligt mixad godispåse. Vi har alltid firat så och det har alltid varit jättelyckat.

Menyn var spikad. Gratinerad hummer till förrätt med mousserande vin, sen svart pasta med färska räkor, havskräftor och blåmusslor (fick dessvärre inte tag på hjärtmusslor) med vitt, torrt vin, till varmrätt skulle grannen laga välmarinerad renstek med svampfylld tortiglioni och någon slags hjortroncaramel, låter grymt gott, tillsammans med en fyllig amarone och till dessert en sorbet med Asti Cinzano.

Jag var på Ikea och köpte fina doftljus och glittriga nyårsservietter, nya fina tallrikar till pastan, och kuddar till våra vackra kuddfodral som jag köpte i Thailand. Vita tulpaner som ska stå på nyårsbordet och fresta för våren. Ved för mysfaktorn.

Sen ringde mamma.

"Är det okej om vi firar nyår här i Stockholm? Vi är inte här så ofta och nu när vi ändå är här... ni blir inte ensamma va?"

Sonen stannar ju naturligtvis också med dom och visst, det är synd, men jag förstår. Min syster är ju också hennes dotter om man säger. Och vi skulle ju inte bli ensamma.

Sen ringde grannen.

"H (mannen i familjen, kocken, han som ska laga renstek) ligger i maginfluensa... däckad sen två dagar tillbaka. Förhoppningsvis blir han frisk men vi får höras igen...."

What! Bli sjuk så där. Det går ju inte.

Sen ringde P, vår käre vän.

"Jag har ett  problem med hunden, hon är så skotträdd så jag kan tyvärr inte lämna henne själv på nyår. Jag får nog fira hemma hos mamma istället eftersom jag kan ta hunden med mig då."

Hunden kan tyvärr inte följa med till oss heller eftersom maken inte tål henne alls och blir jätteallergisk.

Och maken och jag tittade dystert på varandra. Ska vi sitta själva på nyår nu? Det finns liksom inte i vår värld. I andras verka det vara ganska vanligt, flera av mina kollegor skulle ta det lugnt med sina respektive, och verkade helnöjda med det. Och jag försökte tänka mig in i den situationen. Det går. Det är inte jättekonstigt. Men det är absolut inte vi. Nyår ska vara fest och glam tycker vi. Vi har aldrig varit själva på nyår.

Igår ringde vi iaf till grannarna för att kolla läget igen. Var inte H kry hade vi bestämt oss för att gå ut och äta nån nyårsmiddag i Kalmar istället. Men tack och lov verkade han piggare igen och trodde att han skulle klara av nyåret stående. Dock var lilltjejen febrig men det skulle nog lösa sig. Så nu blir vi nog inte ensamma iaf. Även om det fortfarande är lite darrigt. Suck!

                                                                                                                                    Jag har ställt de nyinköpta doftblockjusen på ett fat som jag har fyllt med den vita, silkesmjuka sanden från Similan som jag plockade med mig. Kanske det ger bra vibbar och tur. De är tända nu och doftar så gott. Tända med tändstickor från Hotell Bhandari i Thailand. Jag tänker mig själv gå runt där i sanden. Känner den glida mellan tårna. Drömmer mig tillbaka.

Men det blir nog ett bra  nyår förhoppningsvis. Vi håller tummarna för att H och lilltjejen håller sig pigga och orkar med.

I tidningen var det annons för flygstolar till Phuket, från Kalmar. Billigt! Vi skulle åka runt. Besöka några nya platser och återvända till de gamla. Åh, jag vill.

Men först ska vi fira nyår.

GOTT NYTT ÅR till alla!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0